TILL MINNE AV MYSSLINGENS YRA
Yras familjs berättelse
Ja, Yra har verkligen betytt mycket för oss.
Hon kom till oss i en tid när vi var i ett djupt sorgearbete
efter att ha förlorat våra tvillingpojkar. Hon var mer än en
hund och vi är så glada att vi fick just henne. Hon var
väldigt empatisk och prestigelös och glad, något som de flesta
som mött henne instämmer i.
Vi är så tacksamma för henne och i
förlängningen er. Ni har verkligen fina hundar och du bryr dig
mycket om alla dina hundar. Jag har växt upp med fyra boxrar och
jag kan säga att INGEN mäter sig med Yra, även om dem oxå var
mig väldigt kära.
Hennes dödsorsak enligt vet. intyget var akut
myokardit. Enligt veterinären hade hon extrem otur eftersom det
satte sig på hennes högra hjärthalva, vilken är svårare att
medicinera än den vänstra.
Varför skulle hon drabbas undrar man? En så
glad och positiv hund.
Lite info om Yras liv: Hon älskade att bada,
vatten i all form, behjälplig med att vattna trädgården
bl a. Tyckte ej om att badas i badkar dock. Hon älskade bollar
och att leka med andra hundar (som var snälla mot henne).
Gillade korv och annat kött, kulor mindre, popcorn var gott när
hon fick jaga dem.. Jagade lite som en katt. Hon flisade gärna
pinnar. En goshund som gillade sängar, soffor och andra varma
ställen, gärna i solen på sommaren. Yngsta dottern Uma och hon
lekte mycket nu i somras. En FANTASTISK barnhund. Jag kunde låta
treåriga Olle hålla kopplet ibland eftersom Yra var så himla
duktig och lydig. Hon var allergisk mot solen och hade
eksem sina första år, inte så mycket sista året.
För ett år sen opererades en tumör bort
från svansen. De försökte rädda hennes vackra svans men
eftersom cirkulation inte fungerade så fick de operera bort
svansen också.
Förutom detta så var hon en frisk och pigg
boxer. Inga led- eller höftproblem alls. Väldigt snabb,
graciös och muskulös. En hundägare kallade henne Söders
Pudding när vi bodde på Söder i Stockholm!
Som du hör saknar vi henne mycket och vi vet
inte riktigt hur vi ska klara oss utan solstrålen Yra. Vi är
glada att höra att hennes föräldrar lever och t o m farmor.
Tacho är en riktigt fin hund och vi önskar dem alla ett ännu
längre och lyckligt liv.
Jag hoppas vi kan hålla kontakten i
framtiden. Hälsa alla dina fina boxrar! Bästa
hälsningar, Kajsa & Peter






