XTRA "ALVA" SÄNDER HÄLSNINGAR FRÅN LYSEKIL

Hej Britt-Marie! Känner att det är på tiden med en rejäl uppdatering kring Alva. Här har hänt mycket senaste året, både bra och dåligt, så det är allt på sin tid. Men var ska jag börja?

Hm, vi kan börja med sensommaren som var, då fick Alva problem med en elak klåda som inte gav med sig. Hon tuggade och tuggade på tassarna, å kliade sig i ansiktet å underlivet, å överallt hon kom åt i princip. Först trodde jag att det kanske var all stark sol, å alla salta bad hon gjort under sommaren, men det gav inte med sig, så det bar upp till veterinären för en koll. De sa att det troligtvis var foderallergi och rekommenderade mig ett specialfoder från dom (för 800:-/säcken!). Alva stod på detta i tre-fyra månader utan någon som helst förbättring. Ändå fick hon ingenting vid sidan av, utan strikt torrt tråkigt foder, å jag led med henne.

Efter flera återbesök, fick vi så utskrivet klådadämpande medeciner, men i samma stund vi skulle börja med dessa fick alva ett rejält sår på hornhinnan. Det bar iväg till ögonspecialist, som skrapade, å skrapade, för att få ren vävnad så det skulle kunna byggas upp en ny hinna. Detta höll vi på med tre gånger, och samtidigt var det ögondroppar, ögonsalva och smärtstillande som gällde. Efter ett tag insåg vetrinären att det inte läkte som det skulle, så istället sydde alvas öga ihop (det "tredje" ögonlocket) och så fick hon gå i två veckor, innan stygnen togs. Först då hade det läkt ut nästan helt... Men i samband med att ögat skulle bli bra, ville vetrinären inte börja med den klåda-dämpande medecinen, utan hela klåda-problemet fick bero tills ögat var läkt tyckte de.

Sån tur var, fick jag under tiden kontakt med en annan hundägare som kände till problemet med klådan, å rekommenderade mig att helt utesluta allt vete i fodret, å endast använda foder baserat på "lamm å ris"!  Sagt å gjort så bestämde jag mig för att pröva detta, å efter väldigt kort tid var klädan i princip som bortblåst. Helt otroligt! Så nu står hon på detta sedan ca 4 månader å det fungerar hur bra som helst!

Vad har vi mer, jo, när ögonspecialisten väl skulle söva Alva för att sy ihop ögat, tyckte hon att alvas hjärtljud var väldigt oregelbundna, å lyssnade därför på detta även vid de senare 2 återbesöken. Hon bestämde sig för att skicka en remiss till en hjärtspecialist, å sagt å gjort så fick vi en tid på Blå Stjärnan i Göteborg en dryg vecka senare.

Där gjordes både EKG och ultraljud, å det visade på att alva hade en förstorad hjärtklaff (om jag nu minns rätt, det var lite mycket info där nere) och försvagad hjärtmuskulatur. Men detta var ännu i begynnelsefasen sade hon. Så numera står Alva på tre olika sorters hjärtmedecin om dagen, och vi ska på återbesök till september för att se om det blivit någon förändring/försämring. Troligtvis kan hon leva många år till utan besvär, med rätt medecinering!

Dessutom har Alva från och till under hela denna tiden haft problem med analsäckarna, särskilt den ena. Vi har varit uppe och spolat ett par gånger, å jag får tömma själv hemma emellanåt. Det var tal på att operera bort dem, medans hon ändå sövdes i och med ögonoperationen, men veterinären var inte för pigg på det, utan menade på att det är en ganska komplicerad läkning, och inget man gör mer än i yttersta nödfall, så vi bestämde oss för att avvakta. Å ett tag blev det bättre, efter de spolats 2 gånger med kort tids mellanrum, men nu är problemen där igen, från och till...

Ja, man kan minst sagt säga att Alva har haft ett tufft år. Hon har verkligen visat tecken på otroligt mycket tålamod och tillit, och tycker trots allt fortfarande om att gå till veterinären! Så, nu kan man väl säga att läget åter är under kontroll iaf.

Men, nu har det ju inte bara varit elände, liiite glada nyheter har jag allt åxå till dig! För det första så har jag haft lyxen att kunna få ta med mig alva till jobbet, ända fram tills april i år, då jag fick en tjänst på sjukhuset i stan (där pälsdjur, parfymer, å blommor är tabu tyvärr!), istället för på ett äldreboende där jag jobbat de senaste 2 ½ åren innan. Så alva har varit en "jobb-hund" som har varit med mig hela nätterna och passat gamlingar. Och hon är SÅÅÅÅ populär, både bland personalen, anhöriga och de boende. Varje pass när vi kommer så är de många gamlingar som vill att vi kikar in, så de får träffa henne, och hon är så fachinerande att betrakta, när hon lugnt går fram och lägger huvudet i knät på de dementa, som är både arga och ledsna. De bara smälter, och blir lugna igen. Hon är rena medecinen för de gamla! Emellanåt gör jag fortfarande ett par extra-pass där när det finns tid över, å hon älskar verkligen när jag packar våran "jobb-kasse" med filtar, mat å leksaker, å vi puttrar iväg i bilen, till det gamla jobbet.

Den andra glada nyheten är att vi för en månad sedan flyttade ut till ett hus på landet, ca en mil utanför lysekil, och alva springer runt i den stora trädgården hela dagarna och leker. Hät finns några hundpolare i trakten, som brukar gå förbi, så hon kan leka med dem och hon har blivit så myvcket lugnare och harmoniskare nu. I stan hade hon lätt för att stressa upp sig! Nu är hon lugnet själv. Ibland när man kikar ut, ser man henne kuta runt med sin boll, som ett streck i trädgården, eller ligga under körsbärsträdet å stensova. Det är en sån hääärlig syn!

Den tredje och sista glada nyheten är att vi ska få utökning om en månad. Min sambo har i många år velat ha en alaskan malamute, men har sagt att han aldrig kommer skaffa en, innan han bor i hus på landet, så nu blev det tid för detta. Om en månad kommer miraklet, en liten gråtecknad hane från kenneln Artic Trail, inte långt härifrån. Det ska bli sååå spännande att bli med valp, eftersom jag ju missade de första 8 månaderna i Alvas liv!

Så kära vän, detta var väl i korta drag en recention av vad som händer här på lilla västkusten. Sänder med några bilder till dig med! Varma kramar från Saga, å numera lant-jycken Alva! Å har ni vägarna till västkusten, så hoppas jag ni vet att våra dörrar alltid står öppna för er!