Tankar som bara dyker upp

Definition på vänskap enligt Wikipedia

"Värden som finns i vänskap är ofta resultatet av en vän som visar följande på ett enhetligt sätt:

Tendensen att önska det som är bäst för andra.
Sympati och empati.
Ärlighet, kanske i situationer där det kan vara svårt för andra att säga sanningen, särskilt när det gäller att peka ut de upplevda fel av en motsvarighet.
Ömsesidig förståelse och medkänsla.
Förtroende för varandra (kunna uttrycka känslor - inklusive den andras handlingar - utan rädsla för att bli dömd), kunna gå till varandra för känslomässigt stöd.
Positiv ömsesidighet - en relation bygger på lika givande och tagande mellan de två parterna.

I en jämförelse av personliga relationer anses vänskap vara närmare än sällskap, även om det finns en rad olika grader av intimitet i både vänskapsband och sällskap. Studien av vänskap ingår i sociologi, socialpsykologi, antropologi, filosofi och zoologi. Olika teorier om vänskap har föreslagits, bland andra socialt utbytesteori, egen kapitalteori, relationella dialektiker, och fastsättning av stilar."

Vänner finns av olika slag tycker jag, de man ofta har kontakt med och de som finns där när man får kontakt efter många år.

Tråkigt nog finns också svartsjukan i vänskap. Fast man är vuxen så är det som när man var barn och bara kunde ha en bästis.

En vän stöttar man när man kan, praktiskt eller i ord och gester men man behöver inte alltid tycka precis lika som en vän. Att vara vän innebär också att acceptera olikheter.

Har du man/hustru, barn, andra släktingar, arbetskamrater ......... kanske du inte alltid kan lägga allt åt sidan för en person. Du vill men vardagen måste ändå rulla på.

En vän är inte perfekt, men en riktig vän kan acceptera det.

En vän talar alltid sanning, brukar man säga. Men, om sanningen innebär att din vän kommer att må dåligt av den, ska du säga den då?

En vän säger osanningar om dig till andra. Ska man konfrontera, tiga eller dra sig ur vänskapen? Jag tror inte det finns ett enkelt svar på det. Man blir sårad men blir man så sårad att en lång vänskap är värd att brytas?

Vad är egentligen skillnaden på vän, kompis och bekanta? Man kan ha en nära vän som är 40 år äldre, den vännen går du kanske inte ut på rockkkonsert med men det är fortfarande din vän.

När en vän ber dig att få bli lämnad ifred ett tag för en "time out" ska du respektera det? Eller ska du fortsätta som vanligt?

Jag skulle kunna skriva mycket mer men det får räcka så här. Det här är tankar som kommer och går, hos mig, när jag läser definitioner på "vän" i cyberrymden. Det jag skriver är bara nedskrivet i ögonblickets ingivelse. Men, det jag skriver, kommer naturligtvis från minnen i livet. De som är mina vänner vet att jag ibland "måste" få skriva ner mina tankar om olika företeelser i livet.

En vän kan aldrig stoppas i ett särskilt fack märkt "vänner" Varje vän är unik, just som vän till dig

Jag vet att inte alla håller med mig i det jag skrivit men det är ju MINA tankar och ingen regel för hur alla ska tycka och känna.

Jag önskar alla vänner, bekanta, ovänner och övriga en fortsatt SKÖN VÅR

11/4

5/3

14/2

Jag fick ett e-mail från Jenni idag.

"Hej!
Jag måste bara berätta en rolig grej, Xacho har utsett sig själv till diabeteshund!
Krille säger till mig: jag känner mig inge pigg, alldeles skakig och kallsvettig. Jag svarar: kolla blodsockret! Mycket riktigt, jättelågt, nere på 4 så jag säger åt honom att äta. Tänker väl inte så mycket mer på det, går ut med hundarna, kommer tillbaka efter en timme. Xacho går direkt in till Krille som sitter och bygger flygplan, tittar på honom och går därifrån. Efter en stund kommer Krille och säger: tror du hundarna känner när man mår dåligt? Innan jag kollade blodsockret kom Xacho och puffade på mig precis som han ville nåt!
Det här är nåt jag har tänkt på sen Krille kom hem från sjukhuset, Xacho var alldeles klängig på Krille ett par veckor innan han blev akut dålig, så där så man tyckte att han var riktigt jobbig. Jag tänkte att han kanske försökte tala om att han hade ont själv. Ju mer jag tänker på det desto mer övertygad blir jag om att Xacho har tagit på sig ansvaret för Krille och utsett sig själv till assistanshund! Han som inte ens tyckte om Krille i början!!!"

2/1 2011

/

Ännu ett år har passerat, ett år med glädje och sorg, bekymmer och lycka som alla andra år.

Minst 13 Mysslingar har gått ur tiden (tråkigt nog hör inte alla Mysslingägare av sig men, fortfarande, de flesta) 11 nya Mysslingar har flyttat ut över Sverige.

Nya vänner har tillkommit och några, tyvärr, finns inte kvar.

Vi har bytt bostad men inte flyttat från vår tomt. Kent har drabbats av sjukdom och jag har de "vanliga" småkrämporna.

Under det senaste halvåret har 3 hemmahundar gått bort och endast 2 är kvar.

Uppfödningen fortsätter, om planerna håller, även 2011, mer om planerat kommer senare.

Det blir en Träff igen, för 13:de året i följd, i maj-juni, jag återkommer om datum.

Mysslingägarna fortsätter att vara duktiga på att skicka bildhälsningar. Det uppsakattas av många fler vi. Och, skicka gärna en hälsning till ägarna av er hunds pappa också, det vet jag är mycket uppskattat.

Jag hoppas alla vet att vi finns här, för er, i både glädje och sorg. Jag önskar ALLA en God fortsättning på 2011.

15/12

9/12

/

Skicka in ägaranmälan!

För en stund sedan fick jag ett samtal från Polisen i Norrköping. De hade fått in en boxertik som jag var uppfödare till men som inte ägarna skickat in ägaranmälan på. Det var Ultimata Ebba, 21 månader gammal. Någon hade hittat henne och räddat henne från att bli överkörd.
Jag ringde till Ebbas familj och den mycket ledsna sonen svarade. Föräldrarna var inte hemma och Ebba hade öppnat ytterdörren och stuckit ungefär en timme tidigare.
Den här gången gick allt bra och Ebba kommer snart att vara hemma igen. Jag är mycket tacksam för polismannen Lars, själv hundägare, som gjorde det "lilla extra" så att det blev en snabb och lycklig lösning. Men efteråt fick jag rysningar när jag tänkte på vad som kunnat hända om inte snälla människor ställt upp.

Hade de gjort en ägaranmälan hade polisen Lars fått tag på dem direkt. Jag hoppas att alla nu kollar upp att de står som ägare till sin hund.

Titta efter här http://kennet.skk.se/hunddata/

1/11

21/10

9/10

30/9

4/9

http://www.susanboylemusic.com/se/gallery/image/1600/

Just nu visas reprisen på Historien om Susan Boyle på TV4.

Jag får tårar i ögonen när hon börjar sjunga på Britain got talent. Trots att jag sett det så många gånger älskar jag det ögonblicket. Efter att ha sett alla miner från juryn och publiken när de ser henne komma in på scenen och sedan se deras häpnad och hänförelse, vilken underbar triumf för den "lilla människan"!

Alla gör vi oss ibland skyldiga till att döma en människa efter utseende, några få ord eller för att någon sagt något nedlåtande om personen. Ända sedan jag var barn har jag blivit arg och upprörd över hur många som döms ut på förhand. Man behöver inte vara mindre vetande för att man inte är precis som alla andra. Man kan vara tjock, "ful", ha svårt att formulera sig, klä sig annorlunda, bo annorlunda, leva annorlunda os.v. men döm ALDRIG efter det yttre.

Ge människan en chans och du upptäcker troligen en helt fantastisk människa med talanger du aldrig kunnat drömma om.

När jag gick i skolan fanns inte ordet mobbing, man "retades" men det var lika illa. Och det fortsätter alltför många med även som vuxna, passar du inte in i mallen så är du "ingenting"

Jag har sett mycket under mitt liv och tagit många i försvar mot alla ytliga människor elakheter. Jag har jobbat som bl.a. lärare, cirkelledare, övervakare, vårdare på Österåkersanstalten och haft familjevård innebärande utslussning av personer, som av olika skäl, fått fängelsestraff. Jag har försökt hjälpa, släktingar, vänner och bekanta som blivit utsatta för orättvisa beskyllningar.

En man ringde mig för några år sedan. Han hade haft många boxer i sitt liv och ville nu ha en till. Uppfödaren han tidigare köpt av var inte verksam längre. Han blev nekad av många uppfödare, han hade ett stort handikapp, han stammade väldigt mycket när han var lite nervös eller stressad. Det var jobbigt att vänta tills han fick fram sina ord men jag gav honom den tid han behövde. Han var pensionär men en aktiv och frisk människa. Han är nu inte med oss längre men han gav den hund han köpte ett mycket bra liv.

Jag är varken bättre eller sämre än någon annan men har, troligen genom min uppfostran, lärt mig att hjälpa andra om jag kan. Det kanske räcker med ett vänligt ord för att rädda livet på en medmänniska.

Lär av historien och ditt liv blir mer värt att leva.

18/8

Jag läste just om den 79-årige pedofilen som sprang ifrån sina vårdare. Tragiskt naturligtvis men det påminner mig om en händelse som min pappa berättat om.
Pappa hade taxirörelse i Åkersberga från 1961 och framåt. I kommunen fanns också Österåkersanstalten, invigd 1969 den var i samma klass som Kumla och många tunga brottslingar fanns där.
Vid det här tillfället skulle pappa köra en intern och två vårdare till Danderyds sjukhus. Om jag inte minns fel så hade internen svalt en sked med flit (inte så ovanligt). Pappa informerades om att det fanns en risk för fritagning så han fick inte stanna för något, inte ens om det var en uniformerad polis. Allt gick bra tills de var nästan framme, då fick internen upp bakdörren, hoppade ut och började springa. Vårdarna sprang efter men de var väl inte i sin bästa form och hade svårt att springa. Internen visade sig inte heller vara i form. Pappa körde så sakteliga efter dem och när han såg att smitaren verkade helt slut körde han upp vid hans sida och frågade om det inte var lika bra att ge upp och sätta sig i bilen. Det visade att internen hade lite förnuft kvar så han satte sig snällt i bilen och sedan körde pappa tillbaka och hämtade vårdarna.
Det var mer idylliskt på den tiden jag tror inte att någon taxiförare bör göra så idag när det ofta är mer våld i alla sammanhang.

17/7

Ibland kör det ihop sig!

Klockan hade passerat 21 och jag lagade en sen middag. Jag har försökt få kontakt med Kent under kvällen men inte fått något svar. Jag står vid spisen när telefonen ringer. Det är Pia som överlycklig meddelar att äntligen regnar det.

Lägger på luren. Just då blåser det upp och regnet når 1 meter in i rummet. I mina försök att stänga fönstret drar jag ut kontakten till ADSL och tror att den slocknat för att den gått sönder. Då sveper jag ner mitt glas i golvet, halvfullt med kladdig juice och fullt med glasskärvor på golvet.

Dammsugaren är full och jag glömde köpa påsar idag. Försöker att sopa upp eländet och då ramlar golvlampan och glödlampan slocknar.

Tycker det känns konstigt i vänstra träskon, fullt med blod! En glasskärva har skurit hål. I det läget ringer telefonen och det är en man som vill prata om ev. blivande valpköp. Det är bara att hålla masken och svara så gott det går.

Jag åt middag till slut men av det "stora regnet" blev det knappt en mm i mätaren.

Någon som vill byta kväll med mig?

29/6

Min bästa tid är nu, sommar och allt som växer och överraskar.

Men i år är det lite blandat. Axa har gått bort, Dexter har opererat bort en tumör. Som några av er såg på Träffen hade Kent svårt att gå, högerbenet ville inte följa med. Vi trodde att det berodde på hans dåliga rygg (han skulle stelopererats för flera år sedan men försvann någonstans på vägen). Nu tror läkarna att han istället haft en propp eller blödning i hjärnan och imorgon ska han undersökas med CT. Dessutom har han väldigt ont i ryggen.

Jag har, under de senaste åren, haft problem med sår som "bara kommer" bl.a. på fötter och ben. Just nu har jag väldigt många sår på underbenen och de gör att jag har ont. Svårt att sova och svårt att göra allt jag vill och vården tar lång tid varje dag.

Positivt är att Hallonsemlan bär på många valpar som ska födas i augusti och Thure mår, som vanligt, bara bra.

Positivt är också kontakter med nära och kära, nya, gamla och kommande valpköpare.

Ibland kan ni få vänta lite längre på svar på e-mail och övrigt. När tid och ork jobbar i otakt blir det så men det är övergående och snart ska vi väl börja fungera som "vanligt" igen.

Jag önskar er alla en riktigt skön och avkopplande sommar!

22/4

Lite av varje

Jag har tänkt skriva om många saker men tiden har inte räckt till så nu kommer lite blandat.

Har ni sett videoklippet med tjurfäktaren som spetsas av tjuren så att hornet kommer ut genom munnen?

Jag brukar kunna känna empati även när mina ovänner drabbas av något men här jag inget förbarmande. Hur kan man få fortsätta med detta djurplågeri som tjurfäktning är? Här pratas det vitt och brett inom EU och andra delar av världen om djurskydd men Spanjorerna m.fl. får fortsätta med något som borde ha dött när gladiatorerna slutade att slåss på liv och död.

Oftast pratas det om slakt som utförs på ett visst sätt på grund av religon men här det inte ens religonen som styr.

Ska man få plåga djuren för att man "alltid gjort så"? I teknikens moderna samhälle kan man väl göra tjurrobotar som man kan sticka istället.

På tal om empati så har jag läst den skrämmande berättelsen om vad som hänt en boxeruppfödare med familj. De har grannar som är helt galna det senaste som hände var att grannarna gick till handgripligheter och resultatet blev, förutom blåmärken och liknande, att en person hamnar på sjukhus med sprucken mjälte med risk för livet.

Polisen gör "ingenting" eftersom grannarna tydligen har en förmåga att övertyga polisen om sin oskuld. Fruktansvärt att behöva vara rädd så fort man går utanför husets dörr.

Jag hoppas att Uppsalapolisen tar sitt förnuft tillfånga och startar en grundlig utredning.

I reportaget från utställningen i Österybruk skrev jag en del om domarem. Normalt anser jag att man går försiktigt fram med kritik av domaren. Man får acceptera att inte alla domare inser att just min hund är vackrast i världen men om ni läst i min gästbok förstår ni att det inte vara bara sådant som gör att domaren får kritik.

Domaren var oförskämd mot flera av utställarna vilket jag tror strider mot de etiska reglerna för domare.

I de kritiker jag läste hade hon många konstiga formuleringar. Att hon delade ut massor med 2:or och några 3:or får man acceptera men i några fall baserade hon det på helt oriktiga fakta. OBS. jag talar inte i egen sak för de 3 Mysslingarna som var med klarade sig hyfsat. De muntliga uttalande som domaren gjorde ang. bland annat långa ryggar, var inget som hon använde sig av i bedömningen.

Enl. hörsägen sade domaren också att det endast fanns 2 riktiga boxrar som deltog. Det får stå för henne men det fanns ett flertal som skulle ha premierats av en rasspecialist. Faktum är att jag själv och fler jag haft kontakt med, är överens om att det var riktigt bra kvalitté på de deltagande hundarna.

Märk väl att jag inte, på något vis, vill dra ner värdet för de premierade hundarna men fler var värda en rättvis bedömning enl. rasstandarden och inte efter en otrevlig domares godtycke. Jag vet att flera utställare funderar på en gemensam skrivelse till SKK för att påtala domarens agerande. Många av de som satt runt ringen har varit med i många år och alla är överens om att det här är det värsta de varit med om.

Jag har efteråt hört att utställare på lördagen, som hade samma domare, också var upprörda över domarens beteende.

Plommonprinsessan "Pinglan" ..

.... har fått en cysta i käken under tänderna. Hon har fått operera bort flera tänder och käken är nu väldigt skör. Jag hade aldrig hört talas om det här problemet förut men enl. Pinglans veterinär har det blivit en vanlig åkomma på boxer i Stockholmsområdet och i södra Sverige.

Varför det är den geografiska uppdelningen vet jag inte det kan säkert bero på skickligheten att diagnostera också. Idag hörde jag om en boxer som hade fått tumörer runt en tand som verkade ha som förlopp som Pinglans.

När jag fick veta vad Pinglan råkat ut för kontaktade jag hälsokommitten men de hade inga tecken på att det här var något utbrett inom rasen.

Det är bra om man rapporterar om de "underligheter" som hundarna råkar ut för. Då kan hälsokommitten kanske slå larm om de får in många rapporter med samma diagnos och vi uppfödare kan få en vink om att det är något vi ska ha ögonen öppna för. Ingen speciell hund blir "utpekad" utan uppgifterna kommer ju ut som "statistik" bara med antal drabbade.

I samband med att Pinglan drabbades visade det sig att det borde funnits ett "tandtillägg" i hennes försäkring. Som det ser ut nu får husse betala ur egen ficka. Ett tips till er som läser det här är att ni, kanske en gång per år, kollar vad som gäller på er hund försäkring.

Nu hoppas jag att det underbara vädret håller i sig, minst till lördag och Mysslingträffen, men gärna längre, så klart.

Lite av varje

Senaste Boxerbladet var en trevlig upplevelse. Formatet är mindre igen och jag kände mig lockad att läsa, den lockelsen fanns överhuvudtaget inte när det var storformat.

Innehållsmässigt var den bra med varierat och intressant innehåll.

En ros till alla "inblandade".

Under veckan har jag "läst på" SKKs grundregler & lagar och regler från Jordbruksverket. Det var en del som jag uppfattade som mer positivt än tidigare. Det fanns tolkningar som var bra, ni vet hur svårt det kan vara att förstå lagtexter. Nu tycker jag att man hamnat närmare verkligheten.

Vi fick en gång besök från kommunen, när de kom låg 5 stycken 6-veckors valpar och sov. De vaknade förstås och då kissar små valpar. Man blir lite undrande när man sedan läser i protokollet att det fanns urinfläckar på golvet. Golvet var precis rengjort och nya "kisstidningar" hade lagts ut innan de kom på sitt oanmälda besök. Nu har man fått med att man inte kan begära att det alltid ska vara fläckfritt när det finns en kull med små valpar.

Nu poängterar man också vikten av valparnas behov av människor som finns nära dem och som sysselsätter sig med valparna. Det räcker alltså inte att ha valparna i ett helt avskilt utrymme och sedan bara ge dem mat och titta till dem. De ska ha kontakt och närhet för att kunna utvecklas till socialt stabila hundar.

Det var många andra punkter som nu tolkats och därmed verkligen har fått en viktig innebörd. Tidigare kunde en inspektör tolka på sitt sätt och sätta upp krav som inte fungerade för en uppfödning i bostaden, de kunde inte tolka skillnaden mellan "särslilt utrymme förr hund eller katt" och uppfödarens egna bostad.

Men det är inte alltid lätt att kryssa fram mellan alla bestämmelser men, missar man något, så är det alltid någon uppmärksam utomstående som upptäcker det.

Jag undrar om det är dags att sluta med att ha den årliga Träffen eller om man ska ändra "innehållet".

Jag är verkligen medveten om att det är mycket som händer samtidigt och som måste gå i första hand.

Men under de första Träffarna 1999 och framåt var det oftast över 50 deltagande hundar och under de senare åren kommer 30-40.

20/4

När sorgen slår blint

Jag fick ett samtal från min vän Anna idag. Först hörde jag knappt vem det var, hon grät och var helt förtvivlad.

Hennes lille boxerkille, "Wilmer X" (ingen Myssling) 9 månader skulle genomgå en ortopedisk operation idag. Någonting gick helt fel och hjärtat stannade på operationsbordet. Trots förtvivlade upplivningsförsök fick de inte igång hjärtat igen.

Att hitta några ord till tröst är svårt, jag fick en chock av beskedet, jag också. Varför fick inte den här fina och jättegoda kille leva? Visst vet vi att en operation alltid är förenad med risk men han var medicinskt helt frisk.

Mina tankar går till alla som (rutinmässigt) kastrerar sina hundar, tydligen "inne" nu. Blir de informerade om att varje operation innebär en risk? Om Wilmers död kan få någon att tänka till så kan det ändå vara någon mening med det ofattbara.

Jag sänder mina tankar till Anna och hennes nära och kära och till uppfödarna som också fått det tunga beskedet.

Men Anna, du vet att han nu springer på de evigt gröna ängarna tillsammans med Aslan, Hunter och de andra som väntade på honom.

I våra minnen lever han för evigt.

4/4

Historien om bilens koppling fortsätter.

Precis för Påsk fick jag en kopia av det verkstadsägaren skrivit till ARN. Att det sitter en bild på ett bildäck här är för att KS (verkstadsägaren) skrev att min bils däck var väldigt dåliga! 6/11 köpte jag helt nya bridgestonedäck med dubb och de monterades direkt på Österby Däck & Allservice där de köptes. På bilden ser ni hur de ser ut nu, väldigt dåliga i januari?????????

Vet ni att om det luktar det minsta bränt från koppling/lameller så måste man justera en wire omgående. Hur många av er har hört något sådant från verkstaden när ni hämtat er bil efter byte av koppling? Inte sa det något åt oss i alla fall.

Han skriver också en del som han hänför som bevis för att jag och min omgivning inte vet så mycket om bilar!!! Så ni som hört av er med råd, tack men ni kan ju ingenting om bilar. Men jag kan trösta er med att då kan inte märkesverkstäderna det heller.

Återigen en som dömer efter ytan, antar jag. Jag är inte ung, vacker och klädd i märkeskläder. Jag är bara en lien rultig grå tant med skravanker efter livets törnar.Han vet ingenting om vilka jag har i min "omgivning", ingenting om min utbildning, bara vad "ytan" säger honom.

Bilderna jag skickat med förkastar han med att de är i alla fall inte tagna när de hämtade bilen, för det var på morgonen och mörkt. Men, herregud, självklart är bilderna tagna på eftermiddagen när bilen gick sönder! Varför ska jag ta mig dit för att ta bilder vid bogseringen? Antagligen menar han att bilderna är tagna vid ett annat tillfälle och att jag ljuger. Bilderna togs på e.m. 13/1 och satt ju på min hemsida samma kväll.

Jag hade skrivit att de "viftade" bort mina undringar men det svarar KS på genom att säga att jag var så upprörd så jag inte kunde ta in vad de sa. Klart jag var upprörd över att få betala igen 2 dagar efter den första reparationen men jag banne mig inte i koma. Jag vet precis vad som sades och hur reaktionen från KS var.

Han förundras också över att jag har "mage" att anmäla dem eftersom jag har slirat sönder kopplingen helt själv.

Eftersom han går in så personligt så skriver jag nu i mitt yttrande att verkstadens personal inte är felfria. När jag pratat med ortsbor om min bil har jag fått fler vittnesmål om felaktigheter som de fått bråka om på samma verkstad. (Alla de gångerna har arbetet utförts av samma person som gjorde kopplingsbytet på min bil.) Skillnaden mellan dem och mig är att de inte anmält verkstaden, det är ju lite känsligt på en liten ort. Kanske skulle ändå KS som verkar vara ytterst ansvarig vara lite mer kritisk när det gäller hans närstående släktings arbete.

Avslutning på KS skrivelse är: "Vi anser att anmälaren själv har förstört kopplingen och motsätter oss hennes krav helt och fullt"

Han har skrivit en del dumt till men det blir för mycket att skriva här om jag ska ta med allt.

Jag skickar mitt yttrande om KS påståenden i nästa vecka och sedan kan det ta upp till 6 månader innan ARN avgör.

Nog tycker jag ändå att det är konstigt att Konsumentverket, flera av er som läst om det här tidigare, märkesverkstäder m.fl alla är eniga om att jag inte kan ha "lyckats" förstöra kopplingen så lätt.

24/3

En vän till mig, också hunduppfödare, är förföljd av någon/några genom förtal, anmälningar och annat.

Jag vill inte sätta ut min väns riktiga namn så det blir det könsneutrala Kim och jag vill påpeka att jag har vänner inom andra raser än boxer också.

Kim har haft uppfödning i över 10 år, många från uppfödningen har placerat sig bra på rasspecialer. Mentaliteten på hundarna har varit bra, hundarna från uppfödningen har inte varit "sjukare än genomsnittet för raserna".

Kim ägnar all sin tid åt sina hundar och familj. Kim eftersträvar bra kontakt med sina valpköpare och en öppen dialog. Kim har inte världens största hus, vilket inte behövs heller. Kim försöker att vara ordentligt informerad och uppdaterad inom sina raser. Hundarna är välskötta i hull, päls, klor m.m. De får sina dagliga promenader utanför tomten och aktiveras med annat också. Som jag ser det är Kim en mycket seriös uppfödare.

Trots det kan man ibland bli oense med en valpköpare eller annan inom hundvärlden. Ibland hjälper det inte att man gjort allt som är rimligt. Så långt så är det nog något som drabbar många uppfödare som har haft uppfödning ett antal år.

Oftast händer inte så mycket mer än att man är "överens om att vara oense" och försöker att undvika varandra, så gott det går. Men min vän har någon/några som gör anmälningar till bl.a. SKK om än det ena och än det andra. Grovt offentligt förtal har också förekommit.

Jag vet inte vad som driver den/de personer som bara fortsätter, kanske de hoppas att alla ska tänka "ingen rök utan eld" men ibland finns det inte ens en liten glöd att bygga förföljelsen på. Att tänka och tycka olika är en sak men när drivkraften är någon form av hämndbegär då kan det aldrig leda till något gott för någon.

21/3

Några tankar om 2 punkter i Sv. Kennelklubbens Centralsyrelsens protokoll.

"Inte önskvärda trender inom utställningsverksamheten

Nils Erik Åhmansson tog på förekommen anledning upp utvecklingen av inte önskvärda trender inom utställningsverksamheten som har sin utgångspunkt i överdrifter eller rent estetiska orsaker och som varken kan anses gynna den enskilda hunden och dess välbefinnande, aveln eller vad som är grunden för exteriörbedömning. Det exemplifierades med morrhår som rakas bort, överdriven pälsmängd, oönskad hårväxt på nakenhundar m.m. CS diskuterade frågan mycket ingående med utgångspunkt i utställningsbestämmelserna punkt 7 som reglerar att deltagande hund, den får inte heller vara påverkad på otillbörligt sätt, det vill säga den får inte vara utsatt för åtgärd som otillbörligt kan påverka utseende, prestation, reaktion eller yttring av skada eller sjukdom. I de kommande gemensamma nordiska utställningsreglerna framgår vidare att hundens välfärd alltid har högsta prioritet på samtliga arrangemang inom SKK-organisationen. CS är av den uppfattningen att denna typ av korrigeringar som exemplifieras ovan inte kan anses förenligt med SKKs utställningsbestämmelser eller gynna den enskilda hunden. CS beslutade att skriva till samtliga exteriördomare och be dem observera denna typ av estetiska korrigeringar och ange det i kritiken."

Äntligen tar man det här på allvar! Jag har sett stackars "nakenhundar" som har rakats med rakhyvel direkt på skinnet och sedan har man på sprit. Hur tror ni det känns med ren sprit direkt på torr hud????? Jag har också sett när man klippt bort morrhåren på boxer för att inget ska sticka ut och förstöra profil och helhet. Helt sjukt, tycker jag.

§ b) Anmälan av norsk utställare vid Boxerklubbens utställning 16 augusti 2009

Ulf Uddman informerade om ärendet som rör en norsk utställare som blivit anmäld för att ha misshandlat sin hund. SKK/UtstK har strukit hundens resultat på utställningen och överlämnat frågan om disciplinär prövning till Norsk Kennel Klub. Norsk Kennel Klub har gett utställaren en skarp tillrättavisning. CS har att ta ställning om utställaren ska få någon ytterligare disciplinär åtgärd. CS diskuterade ärendet och beslutade att utställaren får utställningsförbud i Sverige mellan den 1 mars 2010 och den 28 februari 2011 med hänvisning till punkt 17 i Utställnings- och championatbestämmelserna

Jag hade hört rykten om en anmälan av misshandel av hund på Boxer-SM 2009 och nu blev det bekräftat. Eftersom samma utställare ägde flera hundar som deltog tycker jag att man skulle ha strukit allas resultat. Det hade blivit mer kännbart. Nu återstår att se hur många av hans hundar som, tillfälligt, byter ägare under den tid han har utställningsförbud.

Jag vill påpeka att jag inte alls känner den här utställaren. Jag har inte heller något att vinna personligen på att han får ett "straff" Jag tycker bara att det är skönt att både SKK och Sv. Boxerklubben tagit det som hänt på allvar.

Tråkigt nog så är det inte alltid bara trevliga saker som händer i samband med en utställning. Det är inte bara ägare som utmärker sig utan även de som visar hunden åt någon annan. Den personen behöver ju inte ens vara medlem i någon klubb och då antar jag att det inte hjälper att anmäla till SKK

20/3

11/3

10/3

5/3

MH 20/8 2005

Vilken fantastisk dag! Solen värmer och jag sitter vid öppet fönster och hör takdroppet!!!

Axa var på topphumör när vi var ute, drygt 12 år och 6 månader, men galoppera kan hon! Mer bilder från dagen kommer på annan plats senare idag.

Annars har jag haft fullt upp med att få allt att stämma för MH:na 10 & 11/4. Jag har ringt och mailat en massa människor för att hitta beskrivare, testledare, A- och B-figuranter. "Alla" är upptagna den helgen. Skrivbordet är fullt med nedklottrade namn och tfn-nummer till alla jag jagat.

Att hitta vilka som har utbildningen som krävs är ett kapitel för sig. Innan min dator gav upp i januari hade jag relativt uppdaterade listor, men de försvann! Jag har försökt få nya från SBKs kansli men där var det dålig respons. Förut hittade man de flesta på distriktens hemsidor men det har blivit sämre där också. Gävleborgs var från 2007, Upplands hade från någr klubbar men hänvisade annars till klubbarnas hemsidor.En koll på de sidorna visade att, i stort sett, ingen har lagt ut något. Några listor lyckades Agneta (Dizzy & Sevens) få tag på och sända till mig, TACK!

Igår kväll löste sig de sista problemen med 10/4 nu har jag ett "halvt" löfte från beskrivare för 11/4 men testledare saknas ännu. Sedan ska jag hittade alla som behövs till V- och W-kullarnas MH 18 & 19/9.

Inatt sov jag mycket dåligt, förutom månskenet så snurrade tankarna bara omkring MH och allt jag måste fixa. Det är Boxerklubben /ölo som arrangerar men jag lovade att fixa det här eftersom ölo har en enorm belastning. Jag hoppas alla som läser det här, inte bara de med Mysslingar, förstår vikten av att komma på MH som arrangeras. Det ligger mycket jobb bakom de här arrangemangen.

Tänk också på de fantastiska människor som utbildar sig så att vi kan genomföra MHn. De tillbringar massor med helger på olika platser, i ur och skur travar de runt från morgon till kväll. De blir pussade på, nerlerade, nedhoppade och, i värsta fall, hotade av alla möjliga raser.

De har en mycket, mycket ringa penning som arvode (som läggs på deras övriga inkomster) + reseersättning. I bästa fall får de rejäla smörgåsar, kaffe/te/läsk och en god och närande lunch men inte alltid ens det. Jag vet ett gäng som fick några smörgåsar och lunchen bestod av 2 våfflor med sylt, inte mycket att klara sig på när man sliter hela dagen.

Jag vill ge en jätteeloge till alla dessa eldsjälar!!!!!!!!!!!!!!!!

1/3

Igår återsåg jag en "gammal bekant" på Travet på TV4

Sveriges första kvinnliga biskop, numera biskp emerita i Lunds stift.

Christina tjänstgjorde under många i Österåker- Östra Ryds församlingar. Där jag levde mina första 40 år.

Christina har döpt båda mina döttrar och jordfäst ett antal släktingar till mig. Jag hade mycket kontakt med Christina under mina (mycket) aktiva år i Österåkers hembygdsförening, som mamma till 2 av Kyrkans scouter, jag satt som föräldrarepresentant i styrelsen) och även under mina år som lärare.

Men, framför allt lärde jag känna Christina när det äntligen var dags att bli boxerägare. Christina hade en boxerhane, en i raden av boxer hon haft, och vi fick ju mycket att prata om. Hon hejade verkligen på mig i mitt val av ras. Om ni sett den bok om boxer som skrevs av Tiback/Hedhammar så såg ni nog prästen med sin boxer utanför Östra Ryds kyrka. Jag var hemma hos Christina i Prästgården och hon berättade vilda historier om alla upptåg hennes hundar haft för sig. En gång, när jag var i Kyrkliga Centrum för hembygdsforskning, kom hennes hane med en stor bukett vissna röda rosor som han tagit ur en papperskorg. Han såg så härlig ut!

Vi hade årliga friluftsgudstjänster vid Tingshuset på Norrö som vi skulle försöka bevara. Med på gudstjänsterna var naturligtvis Christinas boxer som strövade fritt. Christinas goda vän Margit Sahlin, Sveriges första kvinnliga präst, var också med. Hon hade en liten yorkshireterrier med sig. Den satt mest i hennes knä och när musik spelades på den lilla orgeln höll hon för öronen på den lille, annars ylade han gladeligen.

När jag haft min Bacho i 1 år parade han en tik. Jag mötte Christina i samhället och berättade förstås vad som hänt. Vad kul, sa hon, då blir du farmor. Sedan berättade hon vad hon gjort när hennes hane hade haft ett litet oplanerat kärleksmöte i stallet. (Christina har alltid ägnat sig åt galoppsporten och även vunnit en hel del som jockey.) För att återgå, när valparna föddes så tog Christina speakermikrofonen på en tävlingsdag. Där står hon, ogift kvinnlig präst och talar om att, nu har hon blivit farmor!!! Tänk er minen på publiken! Men det är samtidigt så typiskt den fantastiska Christina som jag lärde känna. När hon blev biskop skrev jag och gratulerade men påpekade min besvikelse över att pressen visade henne tillsammans med en pudel!! Hon svarade att det var en "skilsmässohund" som hon tagit hand om och det fick jag förstås acceptera. Nu var det längesedan vi hade kontakt, jag vet att hon har varit otroligt upptagen men kanske jag skulle sända henne en hälsning nu när hon trappat ner.

Christina Odenberg är en person som jag är glad över att få lära känna.

23/2

19/2

Den tråkiga historien om min bil fortsätter ....

Idag har jag betalat klart det sista på den andra fakturan, totalt 5. 368 kronor Det har alltså kostat mig ca 10.000 totalt för byte av koppling.

Jag lägger ut bilder igen för att ni ska se hur mycket snö som låg på vägen som jag körde. Enl. verkstaden hade en 4-hjulsdriven bil problem med att ta sig fram när de skulle hämta bilen. Den bilen måste varit i dåligt skick! Om jag gjort som de påstår så skulle det funnits bevis i form av en eller flera gropar gjorda av spinnande hjul men det fanns det inte.

Jag talade om att jag tidigare varit väldigt nöjd med deras arbete, sådant de gjort innan kopplingsbytet., men att jag inte kan acceptera det här utan vidare. Jag hade ett vittne med för sökerhets skull. Lite motvilligt skrev han under på att jag betalat under protest. Det ska med in till Allmänna reklamationsnämnden.

Det känns olustigt att behöva agera så här, jag har aldrig tidigare behövt använda mig av ARN men det finns inget val.

Tur att man får väldigt mycket i pension så man kan slänga ut nästan 5,500 bara så där, eller hur?

18/2

Fralla, mer populärt än någonsin tidigare bland boxerfolket.

Det här är något jag tänkt på länge.

Titta på bilden, två av Ottos "Damian Nova Dog" avkommor, helt underbart söta! Vem blir inte sugen? Har man fallit för boxer så faller man ju pladask för de här. Men, frågan är, hur mycket likheter har de med boxer? Glimten i ögat och busigheten finns, praktisk storlek har de också.

Jag förstår att det är många som blivit lite äldre och känner att de måste ha en mindre hund än boxer, jag funderar också på en lämplig ras att "trappa" ner med. Det jag ser som en fara är att frallan har ett stort "ego".

Så här står det på rasklubbens hemsida: Det ar ingen kennelhund vi talar om utan en typisk familjehund, som helst vill vara medelpunkten. Det ar en mycket klok och lättlärd hund, som gärna "showar" lite extra när han har publik. Han kan dock vara ganska så envis nar andan faller på. En fransk bulldogg är trots sin litenhet ett riktigt kraftpaket, och utan tvekan en "stor" hund i ett praktiskt litet format.

Vi som är vana vid boxer vet att det, oftast, inte är några problem med att ha en "flock" med boxer i hemmet. De har oftast kul ihop och fungerar bra i grupp. Frallor, däremot, kan ha problem med att inordna sig i rangordningen i grupp. Naturligtvis varierar det men många frallaägare har omvittnat att det är vanligt med bråk i gruppen.

Naturligtvis ska man skaffa en fralla om det är det man vill ha, men ta reda på fakta först och tro inte att det är en liten boxer du köper. Även mops och bostonterrier är "nedtrappningsraser" från boxer men bara för att de har en trubbig nos är det inte en miniboxer. Tänk efter om det är utseendet eller eller boxerns speciella sätt och beteende du söker.

TÄNK FÖRST, DU TAR IN EN NY RAS I DITT HEM, PÅ GOTT OCH ONT!

14/2

Jag läste vad en person skrivit om valberedningars arbete på en hemsida, det fick mig att fundera lite.

Om vi tar Boxerklubben.

En valberednings arbete innebär att de ska komma med förslag på medlemmar som är lämpliga för att sitta i Avdelningsstyrelsen på de platser där det ska väljas ledamot och/eller suppleant. Vb:s förslag ska sedan varje lokalområde ta ställning till på sina årsmöten. Det är inte så lätt för Vb att få några att föreslå lämpliga eller att få någon att förseslå sig själv. Det tar tid och massor med kontakter för att få tillräckligt med namn. Ska man. med tanke på det, alltid godkänna alla namn på årsmötena? Jag tycker inte det.

Om ett namn på kandidat är okänt för de närvarande på årsmötet vill man kanske gardera med ett "känt" namn. Tycker årsmötets majoritet att någon på listan kanske inte "håller måttet" vill man kanske ge mandat för sina delegater att föreslå ett annat namn på BF.

Ska man sitta i AS ska man vara medveten om att det tar mycket tid och ork, man måste sätta sig in i alla delar som berör rasen och man måste följa stadgarna. Visst kan man tycka att det hade varit bra om förslagen kommit till Vb men det är ju möjligt att någon på årsmötet föreslår en person som flera kanske inte tänkt på före men på mötet inser att det är faktiskt en lämplig kandidat. Eftersom ev. nya namn väljs av en majoritet i varje lokalområde (lokalområden har en brokig samling av medlemmar) så är det inte så lätt om någon försöker sig på en s.k. kupp. Själv var jag ju på Östra lokalområdets årsmöte och de närvarande var väl, gissningsvis, mellan 20-65 i ålder och blandat med uppfödare och "vanliga". Som alltid, önskar man bara att fler medlemmar skulle komma på årsmötet.

Ingen kan begära att 3 personer i en Vb ska känna alla eller att de alltid får veta tillräckligt för att avgöra en persons lämplighet. Jag tycker inte att det är ett underkännande av Vb för att fler namn tillkommer på ett årsmöte. Att de har lagt ned ett stort arbete är nog de flesta medvetna om.

10/2

1/2

Den tråkiga historien om min bil.

Lördagen, mellan jul och nyår, var jag på väg hem från Österby och den började driva dåligt. Jag hoppades att jag skulle klara mig hem men efter att jag svängt in på "vår" väg stannade den. Mitt i backen med en kurva framför, det gick inte att rulla fram eller tillbaka på den snöiga vägen. Självklart kom snöplogen från andra hållet, den föraren och en i personbil lyckades rulla min bil bakåt så att plogbilen kom fram. Sedan kom Pia och vi fick hem bilen. På söndagskvällen drog vi den till verkstan i Österbybruk. P.g.a. helgerna så fick jag inte tillbaka bilen, med ny koppling, förrän den 11/1. Fakturan slutade på 4.628 kronor, som hittat.

2 dagar senare, 13/1, tog jag med hundarna för en promenad. Jag åkte in på en del av gamla landsvägen dit vi varit många gånger förr. Det var snöigt men inte okörbart. Ibland blev det stopp och jag backade och tog sats och kom en bit till. Det började lukta "varmt" men det trodde jag berodde på den nya kopplingen, "nybytt brukar lukta annorlunda". Då händer samma sak som i backen i december, bilen slutar driva!!!! Efter mycket besvär hittade jag hämtning, tack Elin (Rolf & Ragnars)! Jag ringde verkstan och först blev det bara tyst i luren men sedan lovade de att hämta bilen på plats.

På måndagen 15/1 var bilen klar, igen. När Kent hämtade den hade verkstan redan stängt. När jag åkte dit veckan efter fick jag veta att de gjort samma jobb igen och bytt koppling. När jag undrade hur den kunde gå sönder så fort igen sa de att det hade jag orsakat genom att jag åkt in på den snöiga vägen och så mätte han upp hur mycket snö det varit. Jag protesterade och sa att jag har bilder på snön och att den inte legat så högt. Då svarade han inte utan fortsatte med att jag hade i alla fall orsakat skadan. Jag påtalade att jag kört bil, i stort sett dagligen, sedan 1967 och faktiskt inte var helt okunnig. (Jag har stått fast rejält många gånger utan att de bilarna tagit skada när jag försökt komma loss) Men det gick inte att argumentera, jag var skyldig 4.628 kronor igen! Ena sonen kom in på kontoret och förklarade att olja inte var upptaget på den första fakturan men det var för att han hade tömt ur gamla oljan och sedan hällt i den igen när han satt i den nya kopplingen. Det konstiga var att, det första jag tänkte när bilen gick sönder, var om de kanske glömt att fylla på olja.

Ja, det är historien! Jag tycker forfarande inte att det är rätt att jag ska betala så mycket när kopplingen rasar efter 2 dygn. Ord står mot ord och jag känner mig helt maktlös.

Det är annars en bra, auktoriserad verkstad och det finns inte så många sådana i trakten. De flesta är specialister på märken och gör helst bara servicejobb.

27/1

23/1

22/1 2 inlägg

HISTORIEN OM DIZZY

Vi har ju Dizzy på besök över helgen och jag vill gärna dela med mig av hennes, lite annorlunda, historia. 2003 väntade Axa sin sista kull valpar. När valpningstecknen kom hände inte så mycket. Jag åkte till veterinär i Uppsala och hon fick en spruta och valparna började komma. Vi åkte hem igen men timmarna gick och inget mer hände, trots att hon hade värkar. Till slut var vi tvugna att åka till veterinären igen. Jag var då så trött så jag vågade inte köra nästan 5 mil dit och sedan hem, det blev Kent som åkte. Det blev kejsarsnitt och det som stoppat allt var en död valp som höll på att sönderfalla. Mot alla odds låg det en levande valp innanför. Det var en liten tigrerad tik med vita tecken. Kent döpte henne redan under hemfärden, det blev Dizzy. Han visste inte då att det var ett väl valt namn. Efter allt krångel hade vi 2 levande valpar, Disa som var vit och så lilla Dizzy.

Det blev snabbt klart att hon skulle bo kvar hos oss, det var ju husses lilla tjej. Hon växte upp till en liten fröken med många idéer i sitt lilla huvud. Vi gick valpkurs, hon och jag. Visst lärde hon sig snabbt sitt o.s.v. men jösses vad viktigt det var att hålla koll på alla andra i gruppen.

Jag minns inte hur gammal Dizzy var när Agneta bad att få låna henne ett tag för socialträning i Stockholm. Dizzy flyttade in hos Agneta och Maja (Xana) på Roslagsgatan i Sthlm. Där började Dizzy visa att det var en del som gömts under ytan. Rädslor dök upp när man minst anade det. Det var inte bara att det var nya situationer utan kunde hända även i invanda miljöer. Det hade funnits tankar på avel på Dizzy men de planerna fick skrinläggas totalt. Visserligen har jag retats med Agneta och beskyllt henne för att ljuga om rädslorna, för då fick hon ju en gratis hund! Men, självklart, ingen avel och Dizzy är för alltid Agnetas. Numera är Dizzy "storasyster" till Unique Seven, Maja gick bort förra året.

Visst blir man glad när man ser Axa, 12 år & 7 månader, Sönerna Tacho, 10 år & 1,5 månad, och Wille 8 år & 8,5 månader!