Tankar som bara dyker upp

MH 20/8 2005

Vilken fantastisk dag! Solen värmer och jag sitter vid öppet fönster och hör takdroppet!!!

Axa var på topphumör när vi var ute, drygt 12 år och 6 månader, men galoppera kan hon! Mer bilder från dagen kommer på annan plats senare idag.

Annars har jag haft fullt upp med att få allt att stämma för MH:na 10 & 11/4. Jag har ringt och mailat en massa människor för att hitta beskrivare, testledare, A- och B-figuranter. "Alla" är upptagna den helgen. Skrivbordet är fullt med nedklottrade namn och tfn-nummer till alla jag jagat.

Att hitta vilka som har utbildningen som krävs är ett kapitel för sig. Innan min dator gav upp i januari hade jag relativt uppdaterade listor, men de försvann! Jag har försökt få nya från SBKs kansli men där var det dålig respons. Förut hittade man de flesta på distriktens hemsidor men det har blivit sämre där också. Gävleborgs var från 2007, Upplands hade från någr klubbar men hänvisade annars till klubbarnas hemsidor.En koll på de sidorna visade att, i stort sett, ingen har lagt ut något. Några listor lyckades Agneta (Dizzy & Sevens) få tag på och sända till mig, TACK!

Igår kväll löste sig de sista problemen med 10/4 nu har jag ett "halvt" löfte från beskrivare för 11/4 men testledare saknas ännu. Sedan ska jag hittade alla som behövs till V- och W-kullarnas MH 18 & 19/9.

Inatt sov jag mycket dåligt, förutom månskenet så snurrade tankarna bara omkring MH och allt jag måste fixa. Det är Boxerklubben /ölo som arrangerar men jag lovade att fixa det här eftersom ölo har en enorm belastning. Jag hoppas alla som läser det här, inte bara de med Mysslingar, förstår vikten av att komma på MH som arrangeras. Det ligger mycket jobb bakom de här arrangemangen.

Tänk också på de fantastiska människor som utbildar sig så att vi kan genomföra MHn. De tillbringar massor med helger på olika platser, i ur och skur travar de runt från morgon till kväll. De blir pussade på, nerlerade, nedhoppade och, i värsta fall, hotade av alla möjliga raser.

De har en mycket, mycket ringa penning som arvode (som läggs på deras övriga inkomster) + reseersättning. I bästa fall får de rejäla smörgåsar, kaffe/te/läsk och en god och närande lunch men inte alltid ens det. Jag vet ett gäng som fick några smörgåsar och lunchen bestod av 2 våfflor med sylt, inte mycket att klara sig på när man sliter hela dagen.

Jag vill ge en jätteeloge till alla dessa eldsjälar!!!!!!!!!!!!!!!!

1/3

Igår återsåg jag en "gammal bekant" på Travet på TV4

Sveriges första kvinnliga biskop, numera biskp emerita i Lunds stift.

Christina tjänstgjorde under många i Österåker- Östra Ryds församlingar. Där jag levde mina första 40 år.

Christina har döpt båda mina döttrar och jordfäst ett antal släktingar till mig. Jag hade mycket kontakt med Christina under mina (mycket) aktiva år i Österåkers hembygdsförening, som mamma till 2 av Kyrkans scouter, jag satt som föräldrarepresentant i styrelsen) och även under mina år som lärare.

Men, framför allt lärde jag känna Christina när det äntligen var dags att bli boxerägare. Christina hade en boxerhane, en i raden av boxer hon haft, och vi fick ju mycket att prata om. Hon hejade verkligen på mig i mitt val av ras. Om ni sett den bok om boxer som skrevs av Tiback/Hedhammar så såg ni nog prästen med sin boxer utanför Östra Ryds kyrka. Jag var hemma hos Christina i Prästgården och hon berättade vilda historier om alla upptåg hennes hundar haft för sig. En gång, när jag var i Kyrkliga Centrum för hembygdsforskning, kom hennes hane med en stor bukett vissna röda rosor som han tagit ur en papperskorg. Han såg så härlig ut!

Vi hade årliga friluftsgudstjänster vid Tingshuset på Norrö som vi skulle försöka bevara. Med på gudstjänsterna var naturligtvis Christinas boxer som strövade fritt. Christinas goda vän Margit Sahlin, Sveriges första kvinnliga präst, var också med. Hon hade en liten yorkshireterrier med sig. Den satt mest i hennes knä och när musik spelades på den lilla orgeln höll hon för öronen på den lille, annars ylade han gladeligen.

När jag haft min Bacho i 1 år parade han en tik. Jag mötte Christina i samhället och berättade förstås vad som hänt. Vad kul, sa hon, då blir du farmor. Sedan berättade hon vad hon gjort när hennes hane hade haft ett litet oplanerat kärleksmöte i stallet. (Christina har alltid ägnat sig åt galoppsporten och även vunnit en hel del som jockey.) För att återgå, när valparna föddes så tog Christina speakermikrofonen på en tävlingsdag. Där står hon, ogift kvinnlig präst och talar om att, nu har hon blivit farmor!!! Tänk er minen på publiken! Men det är samtidigt så typiskt den fantastiska Christina som jag lärde känna. När hon blev biskop skrev jag och gratulerade men påpekade min besvikelse över att pressen visade henne tillsammans med en pudel!! Hon svarade att det var en "skilsmässohund" som hon tagit hand om och det fick jag förstås acceptera. Nu var det längesedan vi hade kontakt, jag vet att hon har varit otroligt upptagen men kanske jag skulle sända henne en hälsning nu när hon trappat ner.

Christina Odenberg är en person som jag är glad över att få lära känna.

23/2

Den tråkiga historien om min bil fortsätter, igen ....

Idag blev jag kontaktat av pappan (det är ett familjeföretag) på verkstan som undrade en del om vad sonen fått skriva på i fredags. Jag talade om att det bara var en bekräftelse på att jag betalade under protest.

Han ifrågasatte konsumentverkets påstående om 3 års garanti eftersom reservdelarna har 1 år. Jag svarade att jag naturligtvis inte vet varför de sagt så.

Arbetet gick han i god för att det var gjort på rätt sätt.

Nu ska han skicka in kopplingen till återförsäljaren alt. tillverkaren.

I väntan på deras svar avvaktar jag med ARN.

19/2

Den tråkiga historien om min bil fortsätter ....

Idag har jag betalat klart det sista på den andra fakturan, totalt 5. 368 kronor Det har alltså kostat mig ca 10.000 totalt för byte av koppling.

Jag lägger ut bilder igen för att ni ska se hur mycket snö som låg på vägen som jag körde. Enl. verkstaden hade en 4-hjulsdriven bil problem med att ta sig fram när de skulle hämta bilen. Den bilen måste varit i dåligt skick! Om jag gjort som de påstår så skulle det funnits bevis i form av en eller flera gropar gjorda av spinnande hjul men det fanns det inte.

Jag talade om att jag tidigare varit väldigt nöjd med deras arbete, sådant de gjort innan kopplingsbytet., men att jag inte kan acceptera det här utan vidare. Jag hade ett vittne med för sökerhets skull. Lite motvilligt skrev han under på att jag betalat under protest. Det ska med in till Allmänna reklamationsnämnden.

Det känns olustigt att behöva agera så här, jag har aldrig tidigare behövt använda mig av ARN men det finns inget val.

Tur att man får väldigt mycket i pension så man kan slänga ut nästan 5,500 bara så där, eller hur?

18/2

Fralla, mer populärt än någonsin tidigare bland boxerfolket.

Det här är något jag tänkt på länge.

Titta på bilden, två av Ottos "Damian Nova Dog" avkommor, helt underbart söta! Vem blir inte sugen? Har man fallit för boxer så faller man ju pladask för de här. Men, frågan är, hur mycket likheter har de med boxer? Glimten i ögat och busigheten finns, praktisk storlek har de också.

Jag förstår att det är många som blivit lite äldre och känner att de måste ha en mindre hund än boxer, jag funderar också på en lämplig ras att "trappa" ner med. Det jag ser som en fara är att frallan har ett stort "ego".

Så här står det på rasklubbens hemsida: Det ar ingen kennelhund vi talar om utan en typisk familjehund, som helst vill vara medelpunkten. Det ar en mycket klok och lättlärd hund, som gärna "showar" lite extra när han har publik. Han kan dock vara ganska så envis nar andan faller på. En fransk bulldogg är trots sin litenhet ett riktigt kraftpaket, och utan tvekan en "stor" hund i ett praktiskt litet format.

Vi som är vana vid boxer vet att det, oftast, inte är några problem med att ha en "flock" med boxer i hemmet. De har oftast kul ihop och fungerar bra i grupp. Frallor, däremot, kan ha problem med att inordna sig i rangordningen i grupp. Naturligtvis varierar det men många frallaägare har omvittnat att det är vanligt med bråk i gruppen.

Naturligtvis ska man skaffa en fralla om det är det man vill ha, men ta reda på fakta först och tro inte att det är en liten boxer du köper. Även mops och bostonterrier är "nedtrappningsraser" från boxer men bara för att de har en trubbig nos är det inte en miniboxer. Tänk efter om det är utseendet eller eller boxerns speciella sätt och beteende du söker.

TÄNK FÖRST, DU TAR IN EN NY RAS I DITT HEM, PÅ GOTT OCH ONT!

14/2

Jag läste vad en person skrivit om valberedningars arbete på en hemsida, det fick mig att fundera lite.

Om vi tar Boxerklubben.

En valberednings arbete innebär att de ska komma med förslag på medlemmar som är lämpliga för att sitta i Avdelningsstyrelsen på de platser där det ska väljas ledamot och/eller suppleant. Vb:s förslag ska sedan varje lokalområde ta ställning till på sina årsmöten. Det är inte så lätt för Vb att få några att föreslå lämpliga eller att få någon att förseslå sig själv. Det tar tid och massor med kontakter för att få tillräckligt med namn. Ska man. med tanke på det, alltid godkänna alla namn på årsmötena? Jag tycker inte det.

Om ett namn på kandidat är okänt för de närvarande på årsmötet vill man kanske gardera med ett "känt" namn. Tycker årsmötets majoritet att någon på listan kanske inte "håller måttet" vill man kanske ge mandat för sina delegater att föreslå ett annat namn på BF.

Ska man sitta i AS ska man vara medveten om att det tar mycket tid och ork, man måste sätta sig in i alla delar som berör rasen och man måste följa stadgarna. Visst kan man tycka att det hade varit bra om förslagen kommit till Vb men det är ju möjligt att någon på årsmötet föreslår en person som flera kanske inte tänkt på före men på mötet inser att det är faktiskt en lämplig kandidat. Eftersom ev. nya namn väljs av en majoritet i varje lokalområde (lokalområden har en brokig samling av medlemmar) så är det inte så lätt om någon försöker sig på en s.k. kupp. Själv var jag ju på Östra lokalområdets årsmöte och de närvarande var väl, gissningsvis, mellan 20-65 i ålder och blandat med uppfödare och "vanliga". Som alltid, önskar man bara att fler medlemmar skulle komma på årsmötet.

Ingen kan begära att 3 personer i en Vb ska känna alla eller att de alltid får veta tillräckligt för att avgöra en persons lämplighet. Jag tycker inte att det är ett underkännande av Vb för att fler namn tillkommer på ett årsmöte. Att de har lagt ned ett stort arbete är nog de flesta medvetna om.

10/2

1/2

Den tråkiga historien om min bil.

Lördagen, mellan jul och nyår, var jag på väg hem från Österby och den började driva dåligt. Jag hoppades att jag skulle klara mig hem men efter att jag svängt in på "vår" väg stannade den. Mitt i backen med en kurva framför, det gick inte att rulla fram eller tillbaka på den snöiga vägen. Självklart kom snöplogen från andra hållet, den föraren och en i personbil lyckades rulla min bil bakåt så att plogbilen kom fram. Sedan kom Pia och vi fick hem bilen. På söndagskvällen drog vi den till verkstan i Österbybruk. P.g.a. helgerna så fick jag inte tillbaka bilen, med ny koppling, förrän den 11/1. Fakturan slutade på 4.628 kronor, som hittat.

2 dagar senare, 13/1, tog jag med hundarna för en promenad. Jag åkte in på en del av gamla landsvägen dit vi varit många gånger förr. Det var snöigt men inte okörbart. Ibland blev det stopp och jag backade och tog sats och kom en bit till. Det började lukta "varmt" men det trodde jag berodde på den nya kopplingen, "nybytt brukar lukta annorlunda". Då händer samma sak som i backen i december, bilen slutar driva!!!! Efter mycket besvär hittade jag hämtning, tack Elin (Rolf & Ragnars)! Jag ringde verkstan och först blev det bara tyst i luren men sedan lovade de att hämta bilen på plats.

På måndagen 15/1 var bilen klar, igen. När Kent hämtade den hade verkstan redan stängt. När jag åkte dit veckan efter fick jag veta att de gjort samma jobb igen och bytt koppling. När jag undrade hur den kunde gå sönder så fort igen sa de att det hade jag orsakat genom att jag åkt in på den snöiga vägen och så mätte han upp hur mycket snö det varit. Jag protesterade och sa att jag har bilder på snön och att den inte legat så högt. Då svarade han inte utan fortsatte med att jag hade i alla fall orsakat skadan. Jag påtalade att jag kört bil, i stort sett dagligen, sedan 1967 och faktiskt inte var helt okunnig. (Jag har stått fast rejält många gånger utan att de bilarna tagit skada när jag försökt komma loss) Men det gick inte att argumentera, jag var skyldig 4.628 kronor igen! Ena sonen kom in på kontoret och förklarade att olja inte var upptaget på den första fakturan men det var för att han hade tömt ur gamla oljan och sedan hällt i den igen när han satt i den nya kopplingen. Det konstiga var att, det första jag tänkte när bilen gick sönder, var om de kanske glömt att fylla på olja.

Ja, det är historien! Jag tycker forfarande inte att det är rätt att jag ska betala så mycket när kopplingen rasar efter 2 dygn. Ord står mot ord och jag känner mig helt maktlös.

Det är annars en bra, auktoriserad verkstad och det finns inte så många sådana i trakten. De flesta är specialister på märken och gör helst bara servicejobb.

27/1

23/1

Jag vill gärna ge er tips om två av mina valpköpare som kan göra gott för dig och/eller din hund.

I Sundsvall finns Majestix/Maxi , hans matte Kerstin är Certifierad Fysioterapet hund och har Sundsvalls Hundgym, friskvård och rehab för hund.

I Uppsala finns Lexi, hennes matte Marlene är akupunktör med utbildning i Sverige och Kina hon har Hun Hao Akupunktur Marlene vidareutbildar sig nu på hund.

Jag rekommenderar båda varmt. De är seriösa, kunniga och dessutom ärliga och bra människor. Eftersom de har enmansföretag så borgar det för att du får bästa möjliga behandling.

Tryck på bilderna så ka du läsa mer.

22/1 2 inlägg

HISTORIEN OM DIZZY

Vi har ju Dizzy på besök över helgen och jag vill gärna dela med mig av hennes, lite annorlunda, historia. 2003 väntade Axa sin sista kull valpar. När valpningstecknen kom hände inte så mycket. Jag åkte till veterinär i Uppsala och hon fick en spruta och valparna började komma. Vi åkte hem igen men timmarna gick och inget mer hände, trots att hon hade värkar. Till slut var vi tvugna att åka till veterinären igen. Jag var då så trött så jag vågade inte köra nästan 5 mil dit och sedan hem, det blev Kent som åkte. Det blev kejsarsnitt och det som stoppat allt var en död valp som höll på att sönderfalla. Mot alla odds låg det en levande valp innanför. Det var en liten tigrerad tik med vita tecken. Kent döpte henne redan under hemfärden, det blev Dizzy. Han visste inte då att det var ett väl valt namn. Efter allt krångel hade vi 2 levande valpar, Disa som var vit och så lilla Dizzy.

Det blev snabbt klart att hon skulle bo kvar hos oss, det var ju husses lilla tjej. Hon växte upp till en liten fröken med många idéer i sitt lilla huvud. Vi gick valpkurs, hon och jag. Visst lärde hon sig snabbt sitt o.s.v. men jösses vad viktigt det var att hålla koll på alla andra i gruppen.

Jag minns inte hur gammal Dizzy var när Agneta bad att få låna henne ett tag för socialträning i Stockholm. Dizzy flyttade in hos Agneta och Maja (Xana) på Roslagsgatan i Sthlm. Där började Dizzy visa att det var en del som gömts under ytan. Rädslor dök upp när man minst anade det. Det var inte bara att det var nya situationer utan kunde hända även i invanda miljöer. Det hade funnits tankar på avel på Dizzy men de planerna fick skrinläggas totalt. Visserligen har jag retats med Agneta och beskyllt henne för att ljuga om rädslorna, för då fick hon ju en gratis hund! Men, självklart, ingen avel och Dizzy är för alltid Agnetas. Numera är Dizzy "storasyster" till Unique Seven, Maja gick bort förra året.

17/1

VIKTIGT!

När det händer som inte får hända. Olycka, sjukdom och död.

Giovanni/Seppo blev bara drygt 5 år eftersom husse avled och matte ligger på långvård sedan länge. Det fanns inga anhöriga så Seppo avlivades efter husses död. Dessutom hade han bott ensam i huset när husse var på sjukhuset, någon kom bara för att ge honom mat, vatten och rastning.

Även om du är ung kan saker hända, vet dina närmaste vad de då ska göra med din hund/hundar? Om det funnits ett papper hade kanske Seppo fått leva. Ett papper med mitt telefonnummer.

Lägg en tydlig lapp i din plånbok och på fler ställen där lappen lätt kan hittas. Handskfacket i bilen kanske. Skriv vem som ska kontaktas ang. hunden. En släkting, vän, granne eller mitt namn.

Visst blir man glad när man ser Axa, 12 år & 7 månader, Sönerna Tacho, 10 år & 1,5 månad, och Wille 9 år & 8,5 månader!