TANKAR OM AVEL

Under de senaste dagarna har jag pratat en del med en vän, tillika uppfödare med många års erfarenhet. En tik var tänkt att paras och en lämplig hane skulle sökas. Det var lite dålig HD-statistik i tikens "familj" så hanen och hans syskon behövde ha bra statistik för att uppväga tikens. Dessutom ville man helst ha en viss färg och en otecknad (bara jättelite vita tecken) för man ville garantera sig mot att det föddes vita valpar i kullen. Sedan hade tikens matte ett starkt önskemål om att hanen också skulle ha "jobbats" med att det fanns tävlingsmeriter.

Ovanstående var grunden för att vi började prata om meriterna har någon betydelse för avel. Vi var överens om att meriterna säger mer om hundens ägare/förare än om nedärvda egenskaper. Tro nu inte att vi är så korkade att vi tror att alla boxrar har medfödda egenskaper som gör dem lämpliga, nej, men vi tror att det finns mängder av hundar som skulle vara lämpliga men inte har en intresserad ägare. Jag har haft boxer sedan 1984, 25 år, och varit uppfödare i 20 år. Min vän har varit verksam ännu längre.

Jag har, flera gånger, fått höra att jag inte förstår vad som behövs eftersom jag inte själv är aktivt tävlande, det är inte min vän heller. Trots det vidhåller jag envist att vi förstår en hel del ändå. Som uppfödare inom SKK har vi förbundit oss att försöka hålla en rasstandard. Då måste även utsidan på hunden bedömas (onödigt tycker en del bruksfanatiker, alla raser). Vi måste också ta hänsyn till sjukdomar, inte bara höft-och knäleder utan också allergi, epilepsi, hjärtan, njurar och så vidare. Vi måste se till den mentala delen, en rädd boxer vill väl ingen ha eller en som attackerar allt o.s.v. Allt ska stämma och då föds, förhoppningsvis, friska, rastypiska och stabila valpar. Självklart kan vissa egenskaper påvisa att hunden har mer eller mindre vilja att arbeta.

Jaha, och vad menar jag då har allra störst betydelse för en framgång i aktivt tävlande?

Jo, alla enormt duktiga människor som jobbar med sin hund i ur och skur. Som har en drivkraft att lära sig mer, att oförtrutet söka nya lösningar när boxern behagar använda sin humor till att göra tvärsemot. Dessutom behövs en vinnarinstinkt! De människorna bevisar, gång efter annan, att det inte behöver finnas "papper" på att föräldrarna kan tävlas med.

Har man inte ovanstående drivkrafter kommer man fortfarande att vara en bra och trevlig boxerägare och hunden mår bra. Man kan ju aktivera en boxer på så många sätt som inte kommer med i statistiklistorna för aktivt tävlande. Tänk efter lite, kan inte många av de hundarna vara lika bra avelsdjur som de med "papper". Xana/Maja t.ex. testades av Tullverket då hon var 6 år. Om hon varit 1 år yngre hade de velat köpa henne (men matte hade bara sålt henne om de köpt in matte också). Det är inget som kommer med i statistiken.

Jag har några Mysslingar som visat framfötterna i annat tävlande än utställning. Vilken tur jag haft som har fått deras ägare till valpköpare!!!! Tack till alla som försökt, en del kanske med större framgång, men det viktiga är att alla försökt.

Utan inbördes ordning tackar jag Agneta Lundström, Lena Larsson, Jenni Andersson, Cilla Andersson, Marie Andersson, Åse Rönnlund, Helena Andersson, Åsa Öberg, Maria Eriksson, Ingrid Eriksson, Sofia Dunder, Pernilla Lindberg, Cecilia Nielsen och Ann-Sofi Tjulin-

Har jag glömt någon hoppas jag ni hör av er.