SAKNADE 2011

KORAD MYSSLINGENS XA "HILDA" f. 21/10 2001 avled 16/11 2011 10 år och 26 dagar gammal

En kväll kom ett samtal från Hildas matte Pernilla. Hon berättade att Hilda fått somna in samma kväll. Hilda har haft Addisons sjukdom under några år och det var nog en bidragande orsak till att buken nu var vätskefylld. Jag är så oerhört tacksam över att Pernilla tänkte på att meddela mig redan samma dag.

Jag kommer ju så väl ihåg när Pernilla och blivande husse Jeppe kom för att titta på valparna. Vi hade flera vuxna hundar på den tiden och dessutom 8 busiga valpar i X-kullen. De vuxna stängdes undan bakom ett galler men de gjorde ju vad de kunde för att få uppmärksamhet. Jeppes min var obeskrivlig, han undrade nog var han egentligen hade hamnat. Jag tänkte att Pernilla nog inte skulle få så lätt att övertyga honom om att de skulle ha en valp. Men, jag hade underskattat Pernillas förmåga, det blev en liten tjej, Xa/Hilda, som flyttade till Aspudden.

Hilda följde med matte till jobbet varje dag. Hon var så duktig på att vara i mattes rum, utom när det var dags för att bajsa. Då gick hon in i ett annat rum, till en som inte gillade henne så mycket, när hon var klar gick hon in på mattes rum igen. De åkte först tunnelbana till jobbet och vid Slussen kunde de välja på buss eller promenad. Hilda hade bestämda åsikter om när de skulle gå och när de skulle åka buss. Hon fick en vän på tunnelbanestationen. Vid ett tillfälle intervjuades han för personaltidningen. Han avbröt intervjuen med anledning av att han måste hälsa på en vän. Det var ju Hilda som kom, naturligtvis hamnade hon också på bild i tidningen.

Hilda träffade ofta sin syster Xana/Maja och de gjorde mycket roligt tillsammans, både lek och träning.

När Hilda var 5 år fick hon en lillasyster, en 2-bent, som fick namnet Sonja. Syskonkärleken var självklar och ömsesidig.

Senare flyttade familjen till Helsingborg där matte bott tidigare. Där bor de fortfarande och Hilda fick nya boxervänner och även en 2-bent lillebror vid namn Sixten.

Hilda har haft ett härligt liv med en familj som hon älskade och som älskade henne. Tomheten blir stor när storasyster vandrar vidare till de evigt gröna ängarna. Men hon lever i allas tankar för all evighet och Hilda springer nu med alla sina släktingar och vänner i den värld där inga smärtor finns. Återseendet var säkert glatt när hon möttes av mamma Jolly, syster Maja, bror Xacho och de andra syskonen. Alla övervakas säkert av farmor Axa som glatt leder sin flock i evigheten.

Någon gång i framtiden ses vi igen kära Hilda

Hildas hälsningssida

Hilda och Maja

MYSSLINGENS URAX f. 23/7 2000 avled 2/11 2011 11 år, 3 månader och 9 dagar gammal

Urax skulle få en lillebror på söndagen, det blev aldrig så. Istället kom ett telefonsamtal från matte Eva. Vi har träffats ofta sista tiden eftersom Rixhard Strauss "Strasse" skulle flytta till dem. Jag kunde knappt förstå vad Eva sa, när hon ringde. Till slut förstod jag, Urax fanns inte mer, allt gick så fort och var så chockartad för oss alla. Bara några dagar tidigare hade ju Xacho gått ur tiden, också oväntat.

Urax växte upp spm "lillebror" till Mysslingens O'Yes "Jesse". Jesse avled för drygt ett år sedan se "Saknade 4" På Träffen förra året var båda de gamla herrarna med, till stor glädje för många. Hans bortgång kom snabbt. Han var lite stel i ett bakben men verkade inte ha ont, men på promenad med farfar rasade hans ben ihop. Det satt en stor tumör inne i benet och den hade förstört allt runt sig, det fanns inget att göra.

Urax var en kändis på många ställen i Gävle och även i Skattungbyn i Orsa där familjen ofta var. Han var med husse på jobbet ibland och många frågade efter honom om han inte var med. Ibland var han med matte på jobbet eller med farfar på promenad. Skulle man meka med motorer var han också med, han delade familjens liv på alla punkter. Matte Daniella bor nu på Nya Zeeland men alla älskade Urax helt fantastiskt mycket. Urax har verkligen fått uppleva sina människors oreserverade kärlek. Det går inte att beskriva den oerhörda sorg hans bortgång vållat, det oerhörda tomrum som finns efter honom, framförallt för Eva och Tommy.

Nu har Urax flyttat till de evigt gröna ängarna. Där har han blivit mottagen av alla sina vänner och släktingar. Först stod förstås Jesse som säkert var glad över att ha återförenats med sin "lillebror".

Sov gott du fina snälla Urax

Xachos sista dag i skogen

KORAD SE UCH MYSSLINGENS XACHO f. 21/10 2001 avled 31/10 2011 10 år och 10 dagar gammal

Vi hade varit ute i skogen i helgen. Mitt gäng och alla valparna och Jenni med Jassa och Xacho. Lilla Elfrida "Draken" traskade på bredvid blivande "storebror".

På måndagen kom Jenni, Krille och "moster" Cilla hit vid 18-tiden. Jag trodde de kom för att Jenni skulle hjälpa till vid fotograferingen av valparna. Men de kom av ett helt annat skäl, för att berätta att Xacho avlidit. Han har varit instabil i ett bakben men blev bättre efter att han varit hos en kiropraktor. Men på måndagen blev det snabbt värre. Hans ben vek sig när han skulle hoppa in i bilen.

Jenni fick, med sorg i hjärtat, ta beslutet att Xacho skulle slippa lida. Han hade ändå fått en uppskattad tur i skogen sin sista dag i detta liv.

Jag minns så väl när Jenni och Cilla kom för att titta på X-kullen. De hade flyttat till Österbybruk och jag kände dem sedan tidigare. Jenni hade en vit vacker boxerhane och Cilla hade hans syster. De skulle bara komma och titta, inget annat. Jenni satt med Xacho i knät och sa"den här vill jag ha". Jaså, sa jag och trodde att det bara var det bekanta uttrycket man har när man ser valpar. Ja men, jag vill ha honom, sa hon igen. Vill ha? På riktigt? Undrade jag. Och så blev det.

10 år fick de tillsammans Jenni och Xacho och mycket roligt har de gjort tillsammans. Fina titlar ordnade de också. Men, underbarast var han nog när de tävlade i lydnad och han var på "humör". Frivarv och sprudlande av glädje, då kan man bara skratta! När han kom hit skulle han "prata" med Kent. Satt Kent vid datorn så var det bara att ge upp, Xacho gav sig inte. Han fick en "lillasyster" Jassa som han tog väl hand om. Under senare år fick Xacho en husse, Krille, Först var han lite sur för att han inte fick ha "sin" fåtölj ifred men med tiden blev de riktiga kompisar.

Xacho var en av de snällaste och klokaste boxerpojkar jag mött. Jag kan inte skriva om allt jag tänker på för då blir det en roman. Jag får nöja mig med att säga att världen blev gråare för så många av oss som älskade denna vovve av hela vårt hjärta. Det är, helt enklelt, för svårt att med ord beskriva de band han skapat till så många. Matte, husse, "moster" Cilla, mormor, morfar som han att på "jugarbänken" med, mig, Kent och många många andra som han har förgyllt livet för.

Nu är han på de evigt gröna ängarna med systrarna Maja, Xtra/Alva, Xantia, mamma Jolly, farfar Credo och farmor Axa och alla andra släktingar.

Du finns i vårt minne för evigt, älskade Xacho.

Xacho och Jassas hemsida kommer inom kort att uppdateras med vad som hänt

MYSSLINGENS ZANDER f. 31/3 2002 avled 19/9 2011 9 år, 5 månader och 19 dagar gammal

Jag har fått ännu ett sorgligt meddelande

"Hej Britt-Marie & Kent!

'Detta blir det jobbigaste mailet jag kommer skriva till er...

Som ni redan vet så fick Zander avsluta sitt fina hundliv för ungefär en månad sedan. På slutet blev han snabbt väldigt dålig så det fanns tyvärr inget alternativ. Ända sedan i julas har vi upplevt att det var något som inte riktigt stämde och att han hade ont från och till. Han kunde t ex. pipa till när vi tog av halsbandet och rörde huvudet stelt. Vi var inne till veterinär flera gånger där de först trodde att han hade diskbråck i nacken - röntgen visade dock motsatsen. Vi gjorde även en ordentlig koll på tänderna eftersom han åt och drack på ett mer "försiktigt" sätt än tidigare. Tänderna var i gott skick, det enda de gjorde var att bränna bort lite tandkött.  

Han fick lite smärtstillande medicin och den akuta stelheten avtog och vi bestämde att vi skulle ta sommaren för att se om han blev bättre. Ingen veterinär kunde säga vad allt detta kunde bero på. Sommaren var ganska bra för Zander, han kunde vara jätte pigg ena dagen för att sedan ha en vilodag nästa. Och detta är ju inget konstigt för en "gubbe" på 9,5 år. Någonggång under sommaren började vi fundera på om det kanske varit en liten stroke han hade fått tidigare under året eftersom hans vänstersida betedde sig annorlunda. Vä öga skelade litegrann och han hade svårt att få ut tungan och dreglade mer på vä sida. Vid den sista undersökningen (då han var riktigt risig) så trodde de att det ev kunde vara en tumör i huvudet som tryckte på nerverna som orsakade dessa symptom. Vi bestämde oss då ganska snabbt att det fick räcka för vår älskade, älskade vän och att han skulle få somna in.  

Nu väntar vi på det fullständiga obduktionsprotokollet, men en första fingervisning visade ingen tumör. Istället hittade de vätska i mellanörat och en öroninflammation som gått in i skallbenet och hjärnhinnan..... Känns oerhört frustrerande och sorgligt att veterinären inte kunnat hitta detta tidigare så att Zander kunde fått rätt behandling i rätt tid. På slutet var han så dålig att ingen behandling hade hjälpt enl veterinär.  

Jag minns såväl den dagen för 9,5 år sedan som Mats och jag åkte till er för att hämta hem vår "förstfödde". Slumpen ville oss väldigt väl när den förde ihop oss med denna fina hund. Överallt vi tog med Zander väckte han uppmärksamhet. Dels på grund av hur stilig och mörk han var och dels på grund av att han var så lugn, balanserad och lydig. Han älskade alla hundar - stora som små. O´boy vad roligt vi har haft tillsammans! Från åren då jag och Zander tränade sök och lydnad till de åren då han var en "hemmahund" hos oss och sommartid hos mormor och morfar på sommarstället i Roslagen. Han hade en stor "flock" som han älskade mycket!  

Vi kommer sakna och ha med oss Zander i våra hjärtan resten av livet och ofta skrattar vi åt saker han gjorde. Tänk om man fick träffa en sådan personlighet som Zander igen, då skulle jag skatta mig lycklig!  

Sist vill jag bara tacka er som uppfödare för förtroendet och äran att ha haft Zander i våra liv!

Många kramar från Helena & Mats med familj " 

Vackra, fina, snälla, stiliga, underbara ..... Zander! Han var värd vartenda superlativ plus ännu fler.

Redan som liten valp var han speciell, ende pojken bland 5 systrar.

Han va tänkt för en familj i Norrland men, av flera skäl, blev det inte så. Istället hamnade han i SIN RÄTTA familj! Hos Helena och Mats i Uppsala. Han har funnits med när de flyttat från lägenhet till hus och när små människosyskon kommit till världen. Allt har han tagit med lugn och glädje.

När Helena arbetade på Odal/Lantmännen var han med i deras blad och manekängade i fint täcke, inför en Jul om jag inte minns fel. Han har varit mycket på landet utanför Norrtälje, ibland med familjen och ibland hos mormor(?)

Jag fick ett telefonsamtal från en boxerägare i Roslagen. "Jag måste bara tala om att jag mött en jättefin hane som kommer från dig!" Klart det var snygge Zander!

Zander hade aldrig kunnat få ett bättre liv än det han haft. Med underbara människor som han älskade och som älskade honom lika mycket. Jag önskar bara att familjens lille nytillskott fått uppleva Zander. Nu blev det direkt från BB till veterinären och det blev Zanders sista dag här på jorden.

Nu springer Zander på de evigt gröna ängarna med mamma Axa, Pappa Täppas och systrarna Zally och Zigne och alla andra släktingar. Men, jag är säker på att han fortsätter att ha ett vakande öga på sin familj som han lämnat i stor sorg. Barnen har alldeles säkert ett extra skyddsängel vid namn Zander. Vi är många som har ljusa fina minnen av Zander, minnen som vi kan le åt. Hans plats kan aldrig fyllas, varken av minnen eller annat, men en plats i hjärtat säkrade han för många år sedan.

Sov i ro Zander tills vi möts igen

MYSSLINGENS TARAH "DIXIE" f. 25/1 2000 avled 21/7 2011 11 år, 5 månader och 26 dagar gammal

Det kom ett e-mail

"Ville bara meddela att vår älskade Dixie (Tara) gick bort den 21 juli 11,5 år gammal, hon gick bara undan o lade sig under ett träd, jag höll hennes tass, o sa att hon skulle släppa taget nu , hon somna stilla in.

Dixie har varit mycket trött det sista halvåret.

Familjen tog förväl av henne i lördags, vi lade hennes aska på hennes favorit plats, våra 6 små barnbarn sjöng hennes favoritvisa "ack hur skönt  slumra in uti bädden så fin......" den sjöng jag för henne när hon skulle sova som valp.

Vi har haft många, många fina stunder med vår älskade Dixie,t omheten är enorm, jag hör henne ännu här hemma.

Tack för att hon fanns.   Matte Lena."

Som ni nog förstår rann tårarna utan hejd när jag läste det fina som Lena skrivit.

Dixie har bott i Skåne och vi har bara träffats en gång sedan hon var valp. Tyvärr så har kort försvunnit som fanns i kraschade datorer. Bland annat ett foto från firandet av Dixies 1-årsdag. Hon, och en kompis, en liten terrier sitter med strutar på huvudet och varsin stor godispåse framför sig. Det säger mycket om Dixies liv.

Jag minns att familjen var helt fascinerade över den stora skillnaden på att ha en boxer mot de raser de haft tidigare. De kunde inte förstå hur de klarat sig. Och grannarna, de hade inte varit intresserad av familjens tidigare hundar men med Dixie var det annorlunda. När hon firade sin första jul kom även grannarna med julklappar. Dixie var medelpunkten i alla sammanhang.

Det här skrev Lena samtidigt som hon skickade bilder:

"Här kommer några foton. Dixie på ängen är från i våras, Dixie i solstol 2010; Dixie med sin kompis som Dixie har fostrat till en stor hund. Lika lugn och fin har denna lilla hund blivit, precis som Dixie var.

Dixie trodde alla gäster kom till henne, hon var alltid festens medelpunkt, som synes på bilden. Vänner och bekanta bråkade om vem som skulle passa henne.

Saknaden är enorm!   // Lena"

Ingen kommer någonsin att fylla Dixies plats i familjen, den var bara hennes. Hela hennes kull bestod av ovanligt personliga individer som kunde konsten att charma in sig och göra sig förstådda. Nu får hennes bror Tacho ensam representera hela detta underbara gäng.

Vilken syn det vore att få se Dixie, mamma Axa, pappa Credo och hennes syskon tillsammans på de evigt gröna ängarna. Men, en dag, så möts vi igen, alla de fantastiska som gått före och vi som är kvar med våra underbara minnen.

Sov gott tills vi ses Dixie

MYSSLINGENS TISCHA f. 25/1 2000 avled juni2011 11 år och 5 månader

Jag ringde till Tischas matte för att höra hur det var. Då fick jag veta att hon avlidit i början av sommaren.

Jag har inga nyare bilder på Tischa men jag vet att hon haft ett utmärkt liv hos Lena med familj i Solna.

Nu springer hon på de evigt gröna ängarna tillsammans med mamma Axa, pappa Credo och syskonen Tessa, Tarah, Taxa och Timon En dag möts vi igen. Sov gott så länge Tischa.

Fler bilder här

MYSSLINGENS REMINGTON "ROMEO" f. 28/11 1999 avled 29/7 2011 11 år, 7 månader och 1 dag gammal

Jag fick ett e-mail

"Det är med stor sorg jag skriver till dig nu. Dagen vi alla fasade för har kommit. I Fredags den 29 juli fick vår älskade Romeo (remington) somna in. Det hela började för ca 3 månader sen, han började halta på ett framben av och till utan att det inträffat något. Efter någon vecka slog det upp en knytnävstor knöl uppe på skuldran. Vi åkte till vetrinären och där dom kollade upp honom och det var någon sorts tumör, vad det var ville vi inte veta för någon operation var det inte frågan om för Romeos skull. Han hade åldern emot sig. Tog även prover som visade att han hade nedsatt njurfunktion och urinvägsinflamation. Med samråd med vetrinären så beslutade vi att han skulle få pencillin och värktabletter och byte av foder så han skulle få en sista härlig sommar på ålderns höst, för att ta bort honom då kändes helt fel för han var ju så pigg, han kände inte av tumören på skuldran förrän nu sista veckan när den vuxit. 

Romeo har varit allt vi önskade och lite till.

Romeo är så saknad av sin familj så det är outhärdigt att vara hemma utan honom, han saknas så oerhört mycket. Vi sitter bara och väntar på att han ska komma gående i gruset och titta på oss med sina kloka ögon. När vi berättade för barnen att deras älskade Romeo var i himlen så skulle minstingen ta den längsta stegen som fanns och klättra upp och hämta ner honom igen. Ja om man ändå kunde göra det.......

Mvh

Mikaela,Micke,Anton,Elsa och Theodor   ps. vi kommer att mejla bilder av romeo när vi smältit det lite.ds"

I och med Rolfs död var Romeo den äldste Mysslingen, men han var det bara i 3 dagar. Remingyon var pappa till Mysslingens B-och D-kull födda -02 och -03

När Romeo fortfarande var unghund skulle vi ses på Hallstahammarsutställningen. Jag såg varken hund eller ägare (trodde jag) När det var dags stod han ju i ringen med husse. Matte var sig inte lik efter som hon hade en väldigt stor och rund mage, innehållet föddes i september har jag för mig. Domare var Sheila Cartwright, Tyegarth kennel. Glädjen blev stor när han fick CK i konkurensen blev han 2:a och sedan blev han 4:a i bästa hanhundsklass!!

När vi kommit fram till att han skulle få bli pappa så blev det några bilturer till Grängesberg. Där hemma var han kungen! Han gick inte av den egna tomten vad som än hände på vägen, detta trots att det inte fanns något staket eller stängsel. Han vaktade matte och barnen när inte husse var hemma. Man måste bli godkänd för att få vara på tomten. När husse kom hem slappnade han av och lät husse ta ansvaret. Romeo var en härlig hund som var full med charm.

Det måste vara fruktansvärt tomt nu i familjen, barnen har haft Romeo med sig hela deras liv.

Nu har Romeo vandrat vidare till de evigt gröna ängarna där han möttes av mamma Jolly, pappa Pysen och av sina barn som gått före honom, Birk, Beskow, Belzie och Dizzy. Jag vet att hans minne lever för evigt i Mikaela,Micke,Anton,Elsa och Theodor och jag hoppas att de snart kan le och skratta också när de tänker på sin älskade Romeo.

MYSSLINGENS QUARTEN "ROLF" f. 19/8 1999 avled 26/7 2011 11 år, 11 månader och 7 dagar gammal

Matte Elin kom förbi en dag och talade om att Rolf börjat hosta, hjärtat sa jag direkt. Samma dag åkte de till veterinären som sa att ena kammaren var väldigt förstorad och tryckte mot halsen. Eftersom han annars varit pigg så provades medicin men det gick inte så många dagar innan Elen fick ta det tunga beslutet att låta sin livskamrat sedan nästan 12 år få vandra vidare.

Rolf har haft ett annorlunda och härligt liv. När han flyttade till Elin arbetade hon som avbytare på olika gårdar. Rolf vande sig snabbt vid det livet. Han lade sig att sova mitt på foderbordet omgiven av tuggande kossor.

Jag minns när Elin berättade att hon bjudit hem några tjejkompisar och sagt att de skulle få träffa hennes nya kille Rolf. Om jag ändå fått se deras min när de presenterades för Rolf.

Rolf har alltid varit en sansad boxer, han visste hur man skulle uppträda i olika situationer. Under de senare åren har vi setts ganska ofta. Elin tog över sitt föräldrahem och gården med mjölkkor och den ligger inte så långt från oss.

För 3 år sedan fick Rolf en lillebror, Mysslingens Vallande Ragnar, han tog det med sedvanligt lugn. Bättre förebild än Rolf kunde inte Ragnar fått. Under de senaste åren har Rolfs hörsel gradvis försämrats, synen blev sämre också men vad gjorde det när han var så hemmastadd överallt.

I början av juni hade jag lovat lufta pojkarna då matte var på en släkttilldragelse. Elin sa att Rolf vill kanske inte gå ut. När jag öppnade dörren möttes jag av en lycklig Ragnar men Rolf syntes inte till. Jag hittade honom på övervåningen. Han hade ju inte hört att jag kom men blev jätteglad och skuttade som en valp. Den dagen tog jag bilden nederst.

Nu är det en tom plats på gården i Östanå. En plats som bara kan fyllas med minnen av Rolf. Och, många minns honom, han var oerhört populär i hela Elins familj.

Nu är han på de evigt gröna ängarna där han mötts av mamma Lady och pappa Egon och av sina systrar. Han känner sig nog som hemma, van som han varit att vistas på åkrar och ängar.

Sov gott Rolf, vi ses igen när min tid kommer.

http://www.mysslingens.se/quarten/quarten.1.htm

KORAD MYSSLINGENS ELTON f. 1/9 2003 avled 9/7 2011 7 år 10 månader 9 dagar gammal

Jag fick ett e-mail

"sitter och skriver till dig med tårarna strömmande nerför kinderna. Vi pratades ju vid igår och såg fram emot att träffas till veckan. Idag drabbades Elton av akut sjukdom och fick somna in strax efter lunch i famnen på husse och matte.

Igår var en bra dag, han fick vara i stugan hela dagen, bada och sola på bryggan. Sov som vanligt gott (upp å ner i sängen) men vaknade i morse och kunde inte kissa. Vi åkte direkt till djursjukhuset och fasade för det (som vi trodde) värsta scenariot - sten och operation. Nu visade det sig vara mycket värre. Jättestor cystbildning invid urinblåsan, prostataförändringar och dessutom förändringar i blåsan. Det hade tryckt ihop utfarten från urinblåsan så det gick inte ens att tappa ut urinen med kateter. Chockartat besked för oss som trodde att vi skulle njuta av många fler fina år med en, tills i morse oss veterligen frisk hund. Nu fanns det inget alls att göra.

Just nu känns det omöjligt att ens föreställa sig att ha en vardag utan hund. Vi har inte orkat åka hem när ingen väntar på oss. Hoppas du får en fin tripp uppåt landet, tyvärr orkar vi nog inte träffa dig just nu och prata hund. Jag vet att du förstår.

Skickar lite bilder när vi kommer oss hemåt.

Ha det gott

Maria"

Livet är konstigt ibland, jag skulle ju åkt till Norrbotten och då skulle vi träffats.

Elton har haft ett otroligt rikt liv med matte och husse. När han kom till familjen fanns den vite boxern Billy i familjen.

Vi har träffats några gånger under åren men det är långt till Luleå där han bodde. Tack vare mattes rapporter och hälsningar känns det ändå som jag följt han liv på nära håll. Nu har han kommit till de evigt gröna ängarna där han möttes av mamma Elsa och pappa Täppas. Där springer han på vidderna utan att ha ont någonstans.

Jag kan inte ens tänka på hur enormt tung sorgen är i hans familj. Ingen har älskats mer än Elton. Han har haft det absolut bästa liv som tänkas kan och han har givit tillbaka genom sin kärlek till matte och husse.

Du finns i minnet för evigt Elton

http://www.mysslingens.se/elton/elton.1.htm

MYSSLINGENS ULLA BENGTZON f. 17/3 2009 avled 4/7 2011 2 år 3 månader 15 dagar gammal

Husse Anders hade ett tungt besked att lämna mig.

Ulla har gått bort genom en olyckshändelse.

Ulla har haft det bra i sitt alltför korta liv. Hon har haft en husse, en lillhusse och en lillmatte som älskat henne och sett till att hon haft det bra. Hon hade många hundkompisar på Chevrolinas kennel och de gjorde många roliga saker tillsammans.

Ulla var annars en liten filur, ville gärna se den stora världen och skuttade glatt över de flesta hinder. Det visade hon upp när hon hälsade på hos oss.

Hon fick en filt och Jasminblommor, plockade av lillhusse Elvis-Gustaf, med sig på sin sista resa. Hennes aska kommer att vila i jorden i Åbo, Mellösa.

Ulla själv sträcker nu ut sig på de evigt gröna ängarna, där finns inga hinder, hon kan springa hur långt hon vill.

Kanske din namne mötte dig Ulla. Vi saknar dig alla.

http://www.mysslingens.se/ullabengtzon/ullabengtzon.1.htm

Bäbis med matte och Herta

Bäbis dagen innan hon gick bort

MYSSLINGENS NEVE "BÄBIS" f. 29/7 2006 avled 3/6 2011 4 år 10 månader och 5 dagar gammal

Jag fick ett meddelande som jag fasat för:

Hej Britt-Marie.

Jag måste tyvärr tala om att nu är Bäbis borta. Det har varit en fruktansvärd eftermiddag.

Hon blev ju bättre efter vintern och var riktigt pigg, men sen igår har hon varken ätit eller knappt druckit och varit riktigt slö och ganska apatisk samt kräkts mycket. Så vi åkte in till djursjukhuset idag. Men det gick inte.

Jag var i alla fall med henne ända till slutet och det är jag glad över. Hon var trött och sjuk och jag tror inte hon förstod så mycket. Jag satt med henne en lång stund efteråt.

Min lilla gumma.

Bäbis historia börjar , förstås, den dagen hon föds. Hennes mamma Giovanne blev plötsligt väldigt dålig när hon hade 6 dagar kvar till valpning. Vi åkte till veterinär och det visade sig att Giovanna var nära total kollaps. Det blev snitt och 11 levande valpar plockades fram. Giovanna blev snabbt bättre men valparna var födda alldeles för tidigt och endast 4 överlevde, en av dem var Bäbis. Alla valpar fick namn med Italiensk anknytning och Bäbis fick namnet Neve som betyder snö på italienska.

Bilden togs sista kvällen Bäbis var kvar hos oss.

Bäbis flyttade till sin familj i Karlstad men ganska snart blev husse sjuk och jag bad Hertas matte Anette att göra en "akuthämtning". Meningen var att vi sedan skulle söka en familj men Anette föll totalt för det lilla pyret och hon blev kvar hos Herta med familj. Alla förutsättningar var de bästa till den dag då Bäbis började visa tecken på sjukdom. Det konstaterades att hon hade mycket dålig njurfunktion. Mot alla odds levde Bäbis vidare. Hon blev matte Anettes speciella skötebarn bland alla djuren där hemma. Bäbis gick kontenueligt på kontroller men det blev ju aldrig bättre. Jag visste att Bäbis nu blivit sämre men så länge hon visade att hon njöt av livet höll vi tummarna för att hon skulle få en tid till på jorden.

Jag vet hur Anette hade oroat sig för den dagen då Bäbis inte längre skulle finnas kvar. Nu har Bäbis kommit till de evigt gröna ängarna där bl.a. mormor Laura tagit emot henne, alla hennes syskon som väntat i många år och hennes farfar Balbir, farmor Rosie och många fler. Nu är hon inte sjuk längre, nu kan hon njuta av sitt liv bortom sjukdom och smärta. Tomheten hon lämnat efter sig kan aldrig fyllas men hon har lämnat många härliga minnen kvar till sin familj och alla andra som älskade denna, så fruktansvärt, speciella lilla tjej.

En liten vit ängel har lämnat oss i den här världen men hennes änglasjäl lever.

Jag är helt övertygad om att hon också håller ett öga på alla på Skojarbråten i Kil.

Som alla kan se, Bäbis korta liv var ett underbart liv.

KORAD SE VCH MYSSLINGENS ZINGOALLA "ZIGNE" f. 31/3 2002 avled 1/4 2011 9 år och 1 dag gammal

Idag kom det ett sorgligt meddelande med e-mail

"Zigne har varit dålig ett tag det var hennes spondylos som gjorde det. Var in till Gävle hund o katt förra veckan där dom tog alla prover som inte visade nånting. Men röntgen visade även 2 knölar i lungorna. Men det var inte de nu som ställde till det hon fick svårare o svårare att gå.  

Så igår beslutade vi att ta hem vetrinären så hon fick somna in i hennes säng.  

Så minns vi henne som bollflickan som gjorde allt för en boll, specialist på att öppna paket och en jättebra mamma.  

Hälsningar från Lena"

Det var bara 2 dagar sedan jag gratulerade Zigne och hennes syskon på 9-årsdagen. Det är svårt att förstå att hon inte finns längre. Tårarna kom direkt, söta, vackra och fina Zigne har vandrat vidare till de evigt gröna ängarna där syster Zally, mamma Axa, pappa Täppas (som nyss själv gick bort), storebror Wille och alla andra släktingar och vänner mötte henne.

Zigne har ett härligt liv med sin familj i Järbo. Hon födde en kull valpar och döttraran Alice och Asta fick stanna hos mamma.

Zignes största dag, sedd ur människoperspektiv var på SKK utst. i Högbo Bruk 6/9 -03 där Zigne blev Bäst I Ras och Bäst I Grupp-reserv. Hon visades av Tacho och Willes matte Åse. Familjerna har stått varandra mycket nära genom alla år.

Zignes plats är tom nu men hon lever vidare genom sina döttrar och det glädjer mig. Zigne var väl värd att att få nedärva sina fina gener, som den snälla och fina flicka hon var.

Jag tänker på Lena och Stig som förlorat sin fina Zigne som de levt med i 9 år.

På Kalvmarkens hemsida kan ni läsa mer om Zigne och hennes familj

Urbina ca 6 månader

MYSSLINGENS URBINA "BINA f. 23/7 2000 avled 28/2 2011 10 år 7 månader och 5 dagar gammal

Idag fick jag ett e-mail med det sorgliga meddelandet att Urbina avlidit. När Urbina var 8 veckor upptäcktes ett blåsljud på hennes hjärta. Det gick inte att konstatera felet, bara att det fanns. Då fick Urbina stanna hos oss och när hon var 6 månader hittades ett litet hål bredvid ena klaffen på hjärtat. Det var helt ofarligt. Hon var en av de trevligaste och snällaste valpar jag någonsin haft.

En tid därefter kontaktades jag av familjen som hade Mysslingens Deirdre, född -93. De var intresserade av att ta Urbina. Urbina flyttade till Hölö och blev "lillasyster" till Deirdre. Bina, som hon sedan kallades, har haft ett underbart liv på en gård med mängder av hästar och andra djur. Det kan ni läsa om på matte Johannas hemsida. Under förra året var Bina reservmamma och "mormor" till 3 små boxervalpar. Deras mamma Ida är uppfostrad av Bina och lilla Astrid har hunnit få en grundfostran också. Binas ande kommer att fortsätta sväva över Åkerby gård. Binas stora betydelse för matte har varit mycket stor. Jag vet att hon saknas enormt av Johanna och övriga familjemedlemmar.

Bina har flyttat vidare till de evigt gröna ängarna där Deirdre, mamma Jolly, pappa Barney, syskonen och många andra väntade på henne.

Hon finns kvar hos alla vänner som ett underbart minne av en underbar boxerflicka.

Urbinas sida på mattes hemsida

Dagbok på mattes hemsida

Urbinas hälsningssida

Täppas 11 april 2010

KORAD TROLLTRICKANS BILLY "TÄPPAS" " f. 8/3 1998 avled 28/12 2010 12 år 9 månader och 25 dagar gammal

Idag fick jag ett telefonsamtal från Petter Pumpas matte, hon hade träffat Täppas matte och fått veta att Täppas gått bort i december. Jag var beredd på att hans matte inte skulle klara av att meddela mig.

Täppas var en av de finaste boxrar jag mött. Vacker, snäll, trevlig, duktig, uppräkningen kan göras hur lång som helst.

Hans morfar var Mysslingens Darius och mormor var Mysslingens Busetroll.

Täppas husse Peter blev sjuk i en ovanlig form av cancer ungefär samtidigt som Täppas kom in i familjen. Det gjorde att Peter blev hemma med Täppas en lång period och de blev ett välkänt par hemma i Gimo. De gick långa promenader och de missade aldrig en fotbollsmatch. Täppas gjorde verkligen bra reklam för rasen.

Jag tyckte han skulle bli en lämplig partner till Axa och de fick W-kullen i juni 2001, tidigare samma år blev han pappa till Trolltrickans E-kull. Eftersom det bara blev 3 valpar i W-kullen ville jag göra ett nytt försök. Axa och jag åkte till Gimo och vi släppte ihop henne med Täppas i familjens kök. Innan matte och jag hann reagera for de ut i hallen och in i ett sovrum. På sängen fullbordades parningen med mig vinglandes på knä för att hålla i Axa. Vi skojade en del om kullen som tillverkades i en säng. Resultatet blev Z-kullen som föddes i mars 2002. 2003 hälsade Mysslingens Elsa på Täppas och det resulterade i E-kullen 2003.

Med ojämna mellanrum tittade jag in hos Täppas med familj när jag hade vägarna förbi. Om Täppas var ute i trädgården när jag kom öppnade han grinden och gick till min bil för att se om jag hade någon tjej med mig. Annars öppnade han aldrig grinden. Inomhus öppnade han ytterdörren i köket till katten när den ville gå ut. Täppas hade ett så fint temperament, gärna fart men ändå lydig. Bråkade inte med andra hundar utan kunde umgås med dem. Han var frisk hela sitt liv, fram till sin sista tid i livet då han började få knölar som kanske orsakade hans död.

För några år sedan fick husse Peter cancer igen, en aggresiv som han inte klarade. Jag tror Täppas var en stor tröst för matte eftersom han var så intimt förknippat med husse. Täppas och Peter var med på Träffen detta sista år och ingen kunde tro att husse bara hade ett drygt halvår kvar.

Nu är Täppas återförenat med husse, den husse som han hade så många likheter med. Båda var osedvanligt trevliga och omtyckta trots att de inte gjorde så stort väsen av sig.

Förutom husse är Täppas återförenad med sina föräldrar, syskon, några av sina barn och så den gamla flamman Axa förstås. Nu lever de tillsammans i evigheten på de evigt gröna ängarna och de lever för alltid i minnet hos oss som haft förmånen att få lära känna dem.

Täppas, ingen kan glömma dig, du var en av de speciellt speciella.

Täppas 25/2 20

CAMSAIL LAUREL "LAURA" f. 5/5 2001 avled 30/1 2011 9 år 8 månader 25 dagar gammal

Det kom ett meddelande

Skriver till dej med sorg i hjärtat, att jag har varit & tagit bort Laura idag! Hon har sedan i fredags haft epilepsianfall som har kommit med tätare mellanrum & kraftigare &! kraftigare också.

Enligt veterinären så kunde det bero på en propp eller en blödning i hjärnan hon var vinglig & väldigt förvirrad efter anfallen, så otäckt att se!

Jag åkte till Valbo & distriktsveterinärerna & där fick hon somna in i min famn lugnt & stilla & jag smekte henne på huvudet till hon somnade helt!

Laura (engelskt uttal) föddes på Camsail kennel i Skottland. Henne mamma och pappa kom båda från den kända Italienska boxerkenneln Colle del Infinito.

Jag hämtade Laura en sen kväll på Arlanda. Hennes resa hade börjat i Glasgow på morgonen, sedan mellanlandning på Heathrow där hon fick mat och rastades. Därifrån flög hon vidare till Arlanda. Man kan ju vänta sig att en drygt 3 månader gammal valp skulle vara lite orolig. Inte Laura inte, det var puss &kram direkt. Hon satt i mitt knä, Linnea (Jasons matte) körde. Vindrutetorkarna var på och de var intressant, tyckte Laura.

Hon kom direkt in i familjen, inga problem. Söt och fin var hon men hon gillade inte när man skulle få henne stt stå "snyggt" så bilderna gjorde henne aldrig rättvisa. Tiden gick och Laura blev vuxen då började hon och Axa att slåss. Det blev ohållbart och efter lite olika lösningar fick hon flyta till Maritha med familj i Älvkarleby. Där var hon ensamhund och trivdes som fisken i vatten. Matte höll hon alltid ett extra öga på. När det blev dags för Laura att få valpar fick Axa flytta till Älvkarleby under tiden. Laura fick 2 kullar, G- och J-kullen. Senast jag träffade Laura var förra sommaren men jag visste att allt var bra med henne.

Nu har Laura flyttat igen, den här gången kommer hon att stanna i all evighet. Hon har kommit till de evigt gröna ängarna där hon mötts av alla sina släktingar, de barn Gayo och Giovanni som gått före henne. Säkert väntade Axa också och nu springer alla tillsammans långt från smärtor och sjukdom.

Det är ett riktigt stort tomrum i Älvkarleby, framförallt för matte och lillmatte Stina, som inte kan minnas ett liv utan Laura. Men hon har också lämnat många fina minnen efter sig

Blandade bilder från Lauras liv

MYSSLINGENS XANTIA "ROXA" f. 21/10 2001 avled 18/1 2011 9 år och 2 månader och 29 dagar gammal

Det kom ett meddelande:

Sorgens dag igår 18 januari då roxa(xantia) fick sluta sina dagar på Ultuna efter en tids sjukdom.

Hon var underbar och helt fantastisk som hund. stor saknad.

Jag ville bara att du skulle veta det här.

Kramar Gunilla m familj.

Det var länge sedan jag träffade Roxa senast Men jag vet att hon har haft ett jättebra liv med sin familj och med "mormor och morfar" som också ställde upp mycket.

Det finns ett tomrum i Uppsala nu men också många fina minnen efter 9 år med Roxa.

Nu är Roxa återförenad med sina systrar Maja och Alva och mamma Jolly och många andra släktingar som väntade på henne vid de evigt gröna ängarna.

KORAD MYSSLINGENS SOLON "CESAR" f. 20/1 2000 avled 2/1 2011 10 år och 11 månader och 13 dagar gammal

Jag fick nyligen veta att Cesar gått bort. Han skulle fyllt 11 år imorgon. Han var "allmänt" dålig och hade vätska i buken. Han har annars varit väldigt frisk hela sitt liv.

Han bodde på en bondgård i Alunda där han hade det väldigt bra. Han var jättetrevlig på alla sätt och han var Korad. Var så fin att det var tänkt att han skulle bli pappa till valpar på en annan kennel men tyvärr kom nog tiken på besök på fel dagar. Han försökte charma henne men det blev ingen parning.

Nu är det tomt hos Marianne och Gunnar i Hånsta och deras katt har väldigt svårt att förstå var hans bäste vän tagit vägen.

Nu har Cesar flyttat vidare, till de evigt gröna ängarna. Där möttes han av mamma Linnea, pappa Tony och och de syskon som tidigare lämnat den här världen.

Du lever vidare i allas minne Cesar.