SAKNADE 2010

MYSSLINGENS WILMA f. 19/8 1999 avled 30/11 2010 11 år och 3 månader och 11 dagar gammal

Jag fick ett e-mail ikväll

Här kommer en hälsning ifrån Britt o Åke Malmgren i Tyresö,  Wilmas  (f.19/8 -99) matte o husse sedan okt. 99. Vi har inte hörts av så mycket under åren men idag tyckte jag att jag måste ta och skriva några rader, och berätta att Wilma inte finns mer. Tyvärr, men vi var tvungna att ta bort henne idag för hon hade en tumör i höger framben. Här är så tomt och tyst nu jag tror inte man har fattat det riktigt ännu. Och tårarna bara rinner det finns ingen tröst, men man får trösta sig med att hon inte lider i alla fall. Hon var en underbar och god vän i alla väder och nu hörs inga tassar längre, och ingen blöt nos som kommer och puffar på en. Kan inte förstå hur det ska bli imorgon bitti när man inte får se någon glad god morgon svans i soffan. Att den här dan kommer det har man ju vetat ända sedan vi köpte Wilma men att dessa dryga 11 år skulle gå så fort (alldeles för fort) de ville vi inte.

Det här känns förskräckligt ledsamt, men nu har jag berättat det i alla fall. Kände att jag ville göra det.

Hälsningar Britt Malmgren 

  Det  är alltid lika tråkigt när meddelandet kommer att ännu en Myssling vandrat vidare. Wilma har varit med på någon Träff och det har kommit en hälsning ibland. Jag visste ju att Wilma hade ett bra liv så jag har kännt mig trygg med det.

En historia om Wilma visar att världen inte är så stor ibland. En dag ser Wilmas matte att det kommer en bil till nybygget mittemot deras hus. Hon tyckte sig se en boxer så hon gick ut och frågade. Jo då, det är Wilmas syster Elsa vars husse Jörgen arbetade med att göra husgrunder till villor. Under den tid arbetet pågick hade systrarna jättekul tillsammans i Wilmas trädgård. Jag fick en bild på de två där de nog hade världens längsta tungor.

Elsa och syster Laodameia gick bort förra året så nu är bara deras bror Quarten/Rolf kvar.

Men nu är systrarna återförenade och de kan springa tillsammans hur mycket de vill. Mamma Exlibris/Lady och mormor Foxy och morfar Bacho tog säkert emot Wilma när hon kom till de evigt gröna ängarna idag.

I minnet lever Wilma för evigt

Timon tillsammans med Harry

MYSSLINGENS TIMON f. 25/1 2000 avled 30/11 2010 10 år och 10 månader och 15 dagar gammal

Det kom ett telefonsamtal idag, från Bruksvallarna. Matte Ann berättade att Timon vandrat vidare. Jag visste att han hade ont i sina leder och under de sista dagarna ville han inte gå ut.

Första gången jag hade kontakt med Timons familj var 1993. De köpte Ergo, kallad Kalle, 1996 kom Noble Sir Harry till familjen som lillebror till Kalle. År 2000 ringde husse Kenneth och frågade om han och dottern fick hälsa på under tiden som sonen utövade någon sport i Uppsala. De hann inte mer än hit innan husse bestämt att Timon skulle de ha! Han var redan bortlovade men med lite trixande så hamnade han som lillebror till Kalle och Harry. 2006 hade Kalle gått bort och då var det dags för Melker att flytta in som lillebror till Harry och Timon. Harry avled i november samma år. I augusti i år ringde Kenneth igen, han ville ha den tigrerade hanvalpen som nyss fötts, men det var lite hemligt för matte och husse var inte överens om hur många pojkar de skulle ha, Några dagar kom ett mail från matte "Han ska heta Pontus" Så i september flyttade den femte Mysslingen till Bruksvallarna.

Tack vare det fick jag träffa Timon två gånger under hösten. Timon hade den där "blicken" som jag bara älskar. Hela T-kullen är och var väldigt speciella individer så det var helt underbart att få träffa honom under hans sista månader. Timon stod husse väldigt nära jag hoppas att Melker och Pontus kan vara till tröst.

Hälsningarna från familjen har väl inte duggat tätt precis men vi visste vad vi hade varandra när det behövdes. Jag vet att Timon lämnat ett mycket stort tomrum efter sig, en del gör bara det, mer än andra. För Timon var det säkert skönt att slippa uppleva de smärtor som vintern skulle inneburit. Nu springer han på de evigt gröna ängarna med alla sina släktingar. Först att möta honom var säkert mamma Axa, följd av pappa Credo, systrarna Tessa och Taxa och massor med andra släktingar. Kanske fick han sällskap med sin kusin Wilma.

Timon, ditt minne lever för evigt hos alla oss som lärt känna dig.

23/8 kom Melker och Timon för en första titt på nya lillebror Pontus

Sista gången vi sågs var när lillebror Pontus hämtades i 27/9

MYSSLINGENS MAGISKE MERLIN "SKORPAN LEJONHJÄRTA" f. 18/3 1999 avled sommaren 2010 12 år och några månader gammal

Idag kom ett brev.

"Du förstår säkert varför det kommer ett brev och inte ett samtal. Det är jobbigt och jag vill inte prata om Skorpans bortgång. Tror säkert du förstår. för du är så mån om alla hundar du haft.

Har tänkt jättelänge att jag skulle höra av mig men jag skjuter gärna upp det så jag slipper tänka på det.

Jag var tvungen att prata med familjen i somras och ta det värsta beslut jag någonsin tagit.

Men Skorpan tunnade ut så mycket att han inte orkade gå på kissrunda. Sista dagarna gick han i trädgården.

Jag vet att vi gjorde allt vi kunde för att han skulle ha ett bra hundliv och en så behaglig "sista tid" en hund kan ha. Men det är ändå mycket tungt.

Vi har haft 12 roliga och härliga år med Skorpan. Skaffa en till hund kommer jag aldrig att göra. Vi kommer aldrig att få en ny Skorpan .... och då får det vara. Och jag vill aldrig mer ta ett sånt jobbigt beslut fler gånger.

Men jag vill TACKA DIG föratt du gav oss Skorpan. Du har INTE kunnat gett oss en snällare hund.

Tack!

Rita"

Det var ett väntat besked men också ett besked som jag varit väldigt orolig över. Hur skulle Rita och hennes familj klara av den dagen Skorpan inte skulle orka längre. 22 januari hälsade jag på hos Skorpan i Valbo. Rosi var med för jag ville ha fina bilder som minne, jag "visste" att det var sista gången vi sågs. Ett sista besök hos en grånad äldre gentleman. Det var många år sedan vi setts förra gången men det var ingen tvekan om att Skorpan kände igen mig.

Skorpan har haft ett helt underbart liv med sin familj. Han var jämnställd med barnen, på ett positivt sätt. Han var väluppfostrad men hade dessutom ett glatt och positivt sinne. Jag kan inte riktigt beskriva de speciella band som fanns mellan Skorpan och hans familj den måste upplevas. Jag skulle vilja skriva så mycket om denna underbara hund men jag kan aldrig hitta de orden som beskriver det speciella.

Nu har han ändå fått resa vidare men han håller nog fortfarande ett öga på sin familj hemma i Valbo.

Han fri från smärta och springer på de evigt gröna ängarna tillsammans med sina systrar Madde och Malva, mamma Indra och pappa Tony och alla andra släktingarna och vännerna.

Tack för att jag fick ta ett farväl den där januaridagen

http://www.mysslingens.se/magiskemerlin2/magiskemerlin2.1.htm

http://www.mysslingens.se/grattisskorpan/grattisskorpan.1.htm

http://www.mysslingens.se/magiskemerlin/magiskemerlin.1.htm

MYSSLINGENS YRRUC "CURRY" f. 24/12 2001 avled 28/10 2010 8 år och 10 månader och 4 dagar

Det kom ett e-mail idag.

Det är så tungt att maila till dig för att berätta att Curry har fått somna in för gott. I torsdags tog vi det svåra beslutet att Curry inte skulle behöva ha det jobbigt längre, hon har mått dåligt från o till ett längre tag. Vi förstod att det blir inte bättre.  

Vi har haft nästan 9 härliga år tillsammans med henne och hon har gett oss så mycket glädje, alltid samma glada Curry. Hennes goda temprament, ville alla bara gott, både människor och hennes hundkompisar.

Hon är saknad av oss alla.  

Många hälsningar Vonne

Cyrry föddes på Julafton i en kull på 8, 2 hanar och 6 tikar. Det var en riktigt fin julklapp jag fick det året. Det var lite kul när Currys blivande matte sa att valpen skulle heta Curry. Hon hade inte fått något namn ännu men det var ju bara att vända på Curry så blev det Yrruc, hon skulle ju heta något på Y. Curry flyttade ner till Finja i Skåne, vi har inte träffats under åren men matte Yvonne har skickat hälsningar så jag kunnat följa deras liv.

Under en period fanns det en annan boxertik i familjen men senare har Curry umgåtts med och fostrat italienska vinthundar då matte blev uppfodare

Följande har jag kopierat från kennelsidan: http://www.lovolys.com

Curry (Mysslingens Yrruc)

Boxer

Min första egna hund. Hon är något speciellt för hela familjen. Hon har hand om alla, människor och djur.

Är en mycket barnvänlig hund, hon har tålamod som ingen annan. En riktig fostermor för Italienarna. Springer och leker tillsammans med de små i trädgården.

Börjar dock få lite ålderskrämpor.

Curry är absolut ingen utställningshund. Hon har ett charmigt underbett, tungan hänger nästan alltid ut.

Nu får de små italienarna klara sig utan tant Curry. Naturligtvis lämnar hon ett stort tomrum i familjen också. Boxern tar utrymma, på alla sätt, och lämnar därför ett stort tomrum efter sig.

Nu får hennes familj leva vidare med ett leende och en tår i ögonvrån när de tänker på den stora personligheten som lämnat dem. Men, nu är hon pigg, glad och utan smärtor på de evigt gröna ängarna.

Många trängdes för att ta emot henne, mamma Linnea, mormor Jolly, systrarna Yra och Yasmin och alla andra släktingar och vänner. Hon lever vidare genom våra minnen.

Currys hälsningssida

Jesse med lillebror Urax

KORAD MYSSLINGENS O'YES "JESSE"

f. 24/11 1998 avled 19/9 2010

11 år, 9 månader och 26 dagar gammal

I söndags kväll kom ett samtal från en väldigt ledsen matte. Gävles coolaste kille hade vandrat vidare. Jesse har haft ett långt och härligt liv men ändå ville vi alla att han skulle fått finnas med ändå längre.

Jag kan forfarande se framför mig familjen från Gävle som kom för att titta på valp. "Huvudpersonen" var Daniella som skulle bli matte. Med sig hade hon lillebror, pappa och farfar. Det var en familj som nyligen mist en familjemedlem men de såg framåt och nu skulle Daniella få en kompis. Vilket fantastiskt liv han fick, Jesse. Matte Daniella som sprudlade av livsglädje och inte var rädd för att testa det mesta hittade på mycket kul. De tränade agility och tävlade men Jesse sprang upp på läktaren iställett. Daniella bara skrattade när hon berättade det. Jag fick, ibland lite svårlästa, meddelanden i gästboken, alltid fyllda av glädje och ständigt påminnande av de starka band som fanns mellan matte och hund. Jag fick höra om när Jesse jagade raketer på Nyårsafton, inte det minsta rädd för allt sprakande och oljud. Han var med på ALLT! Mekade så han blev oljig och hade koll på det mesta. Han fick en matte till som också älskade honom. Han fick en lillebror, Urax, som fyllde 10 år i somras. Han var på utställningar och han Korades. Med tiden fick matte Daniella fullt upp med utbildning m.m. men hemma fanns alltid husse Tommy och matte Eva. För tillfället är Daniella på Nya Zeeland och hon hade hoppats få möta Jesse i vinter när hon kommer hem.

Bilden överst togs på en kräftskiva när Jesse blev lite frusen, hur många hundar skulle sitta så naturligt iklädda jacka och mössa? Jesse bar det med stolthet.

Nu får Urax ta över som familjens hundöverhuvud men jag är säker på att Jesse övervakar honom.

Jesse kommer aldrig någonsin bli bortglömd, en sådan speciell, skön och cool kille lever för evigt i mångas minnen.

Det finns en tom plats i huset på Nynäsgränd en plats som ingen kan fylla, den är för evigt Jesse plats. Men han lämnade också så otroligt många fina minnen sparade i alla hjärtan. Jesse vara speciell, till och med lite mer speciell än andra. Jag är så glad över att han var med på Träffen i juni så vi som var där fick möta honom en sista gång. Han fick möta Axa i BIR och BIM för de äldsta. Domaren kunde inte välja och frågade om de fick dela på BIR. Så klart, de var båda värdiga vinnare.

Jag är helt säker på att Axa stod först i kön för att möta Jesse när han kom till de evigt gröna ängarna. Nu lever de ett evigt underbart liv utan ålderskrämpor. Jag kommer alltid att minnas Jesse med ett leende, han var en underbar kille.

Gävles coolaste kille

Jesse på Träffen 5/6 -10

Jesse och Zelda

Jesse och Axa

En härligt glad kille som ska få öppna sina paket

MYSSLINGENS TITAN TANGO f. 3/9 2008 avled 13/9 2010

2 år och 10 dagar gammal

Tango är borta, inte för att han hade en, av oss, känd sjukdom utan för att han mentalt utvecklades på ett mycket tråkigt sätt. Tangos familj tog hjälp utifrån när de märkte att de fick problem med honom. Kvällen innan hans bortgång högg han, medvetet, matte i handen. Det hade föregåtts av många tendenser till det tidigare.

Tango älskades av sin familj, de har kämpat för att försöka få honom att fungera igen. Det var inget lätt beslut som de tvingades ta men något var fel med Tango. Någonting var inte friskt och han led säkert också av sitt problem. Jag stöder beslutet till 100 procent. Familjen har inte gjort något fel, Tango hade fel på mentaliteten. Kanske var det samma fel som (tre rättelse, ska vara två) av pappa Dexters tidigare avkommor hade. De tre bröder som från att ha varit vanliga trevliga valpar utvecklades till aggresiva och väldigt besvärliga hundar. Ägarna till de tre bröderna tvingades till att ta bort dem.

Tro nu inte att Tango bara var en problemhund. Nej han har också varit en härligt underbar boxerpojke som spred mycket glädje omkring sig. Han har varit ett stort stöd för sin familj när de har haft jobbiga perioder i livet. Tango hade ett underbart liv med människor som älskade honom enormt. Tango älskade dem tillbaka, säkert även efter att han förändrades. Han hade matte och husses fulla uppmärksamhet. Tango hade också två 2-benta storebröder. Bäst var nog storebror Jacob, när han kom var livet en fest för Tango. De gjorde så många roliga saker tillsammans, jag tror de kunde tala med varandra och den andre förstod precis.

Livet är inte alltid rättvist men Tango hade det bästa liv en boxer kan ha omgiven av de som älskade honom. Hela familjen var samlade när han gick vidare från jordelivet. Han bär med sig minnet av dem alla in i evigheten.

Nu har han mötts av Ida, Lobo, mormor Tessa, gammelmormor Axa och gammelmorfar Credo och alla andra som redan fanns på de evigt gröna ängarna.

Du har lämnat ett tomrum i mångas hjärtan Tango, men, njut nu av evigheten.

.

.

.

.

.

Tango, när han var hos oss under några dagar i april

MYSSLINGENS ALFA f. 16/8 2002 avled 19/7 2010

7 år, 11 månader och 28 dagar gammal

Det kom ett samtal idag på förmiddagen. Det var Alfas "mormor" Britt-Marie. Hon trodde jag fått ett sms från Alfas matte Jill men min mobil har Kent med på Ackis. Britt-Marie var väldigt ledsen när hon berättade att Alfa avlidit inatt.

Alfa hade hostat i några dagar och blev sedan akut sjuk. Det visade sig att både hjärta och lungor var vätskefyllda och det gick inte att göra något.

Att Alfa kom till Jill som halvfodertik berodde mycket på att Jills mammas morbror, Erik, var fodervärd till Mysslingens Elektra född -93. Därför kände vi ju varandra lite och Jill bodde då här i Österbybruk. Alfa växte upp till en mycket snäll och trevlig boxerfröken, söt var hon också. Hon var mycket hos mormor Britt-Marie, som också bor här i Österbybruk. Där umgicks hon med mormors bedlintonterriers.

2005 blev Alfa mamma till L-kullen och i juli 2007 föddes Q-kullen. Sammanlagt fick Alfa 11 barn och hon är mormor till 16 barnbarn genom Lexi. Mycket av sin fina personlighet har Alfa nedärvt till sina avkommor. Jag är mycket glad för att jag fick ta valpar på Alfa.

Sista gången jag träffade Allfa var på Mysslingträffen när hon tittade förbi med matte och 2-bente "lillebror Adam. Adam tyckte det var spännande med så många Alfor = boxrar.

Vi är många som känner stor sorg när Alfa inte finns mer. En underbart fin och god dam har vandrat ifrån oss.

Nu är hon på de evigt gröna ängarna med mamma Linnea och bröderna Ansgar och Anton. Jag är säker på att Elektra och hennes underbare husse Erik håller ett vakande öga på henne. Vi älskar dig innerligt i evighet!

KORAD SE VCH SE UCH MYSSLINGENS WILLE WILDING f. 20/6 2001 avled 7/7 2010

9 år och 17 dagar gammal

För en vecka sedan fick jag veta att Wille fått en allvarlig stroke. Åse har hållit mig underrättat om hans tillstånd och det verkade finnas ett litet hopp om att han skulle krya på sig. Ikväll kom det ett nytt meddelande, Wille hade blivit akut sämre och han fick somna in hos veterinären.

Willes historia börjar faktiskt redan 1992. Credo föddes i april och jag åkte på många utställningar med honom. Där lärde jag känna Åse och Tomas som hade Droseras Ingo, de bodde i Kungsgården utanför Sandviken. Åren gick ock vi sågs inte lika mycket men på våren 2001 får jag ett telefonsamtal från Tomas. Ingo har blivit 9 år och de vill ha en lillebror till honom.

Axa parades med Täppas och i Midsommarveckan föddes 2 tikar och WILLE WILDING!

Alla var nöjda och glada men 12 juli blir Ingo akut sjuk och avlider.

Som en liten tröst, i väntan på Willes hemkomst, fick Tacho åka på semester till Kungsgården. Av flera skäl fick Tacho bli kvar och Wille fick ha sin storebror som förbild.

Wille hade turen att hamna i ett hem där djuren går före allt annat. Wille hade ett underbart liv med storebror Tacho, senare även lillebror Mike (född i Norge) och matte och husse som som med stadig men varm hand fostrade honom till den underbare kille som han blev. Wille har, tillsammans med matte Åse och även husse Tomas, samlat meriter i massor.

Jag vet att sorgen är enorm idag, ett sort hål finns i familjen Rönnlund Bååths hjärta men det finns något annat, något värdefullt där också. Alla underbara minnen som Wille lämnat finns kvar för evigt.

När Wille idag kom till de evigt gröna ängarna togs han emot av mamma Axa, som gick vidare för mindre än en månad sedan. Jag vet att Axa stolt presenterar sin son för alla de möter.

Sjukdomen kom fort och oväntad, vi trodde att Wille skulle finnas med i flera år ännu men så blev det inte.

Mina tankar är hos Willes familj.

Läs mer om Wille och hans familj på http://www.tachowille.se och http://www.mysslingens.se/tachowille/tachowille.1.htm

MYSSLINGENS TAXA f. 25/1 2000 avled 24/5 2010

10 år, 3 månader och 29 dagar gammal

Jag fick ett e-mail idag.

Måste meddela att det råder stor sorg här idag. Taxa, född 2000-01-25 finns ej mer. Hon har gradvis under senaste månaden blivit allt sämre och har de senaste dagarna varit så orkeslös att jag fått lov att bära henne ut när hon haft behov. Idag var jag först till hennes ordinarie veterinär och sedan till djursjukhuset i Arninge för röntgen och noggrann undersökning. Resultatet var att levern angripits av omfattande cancerangrepp och att det inte fanns någon som helst bot att få. Det enda de kunde erbjuda var smärtstillande, men vad hjälper det om hon var så dålig att hon inte orkade resa på sig själv och att ingen hjälp fanns att få. Jag följde deras rekommendation om ett stillsamt insomnande för att inte förlänga lidandet.

Hälsningar

"farfar" Per i Enebyberg och Lars i Trångsund

-

Det var länge sedan jag träffade Taxa men jag vet att hon levde ett härligt liv hos farfar Per.

Taxa var en jättesöt liten valp när hon flyttade till Lars som då bodde norrut i Sverige. Senare flyttade de ner till Stockholmsområdet och så småningom flyttade Taxa till farfar på heltid. Han hade massor med tid för Taxa och vilken boxer tackar nej till det?

Nu har Taxa flyttat vidare, till de evigt gröna ängarna där hon kan springa och må bra tillsammans med pappa Credo och syster Tessa.

MYSSLINGENS UNDI "MAJA" f. 23/7 2000 avled 19/4 2010 9 år, 8 månader och 27 dagar gammal

Jag fick ett e-mail idag.

"I måndags lämnade vår älskade vän Maja (Undi) oss. Det är med oerhörd saknad och sorg.

Det hela började för ca 7 månader sedan då vi hittade en knuta i magen på henne. Strax där efter började hon få epilepsianfall som har följt henne. Vi ville inte öppna henne ifall det var en elekartad tumör, för då hade vi fått avliva henne direkt. Hon fick njuta det sista tillsammans med oss. Sista veckorna blev det värre. Hon hade knutor i huvudet och var väldigt orolig, till följd av att hon inte kunde styra kisseriet. Hon gick på starka mediciner med det hjälpte inte till slut. Imåndags var vi tvungna att ta det fruktansvärda beslutet att avliva henne.

Det är en djup saknad

Mvh Jennie"

Maja hade ett härligt liv i Karlshamn, Blekinge. Vi har bara träffats en gång under de här åren, den gången när Maja och matte kom till Träffen.

Lite info har jag ju fått så jag vet att hon hade många 2-benta vänner omkring sig.

Jag förstår att det är många som känner en stor saknad nu när Maja gått vidare. Men jag hoppas de minns alla fina dagar de haft med Maja och nu vet de att Maja inte har ont längre.

Jag är säker på att det var ett stort gäng med boxersläktingar som mötte henne, mamma Jolly, pappa Barnie och Majas bröder och systrar som gått före. Nu springer de tillsammans på de evigt gröna ängarna.

MYSSLINGENS RONSON f. 28/11 1999 avled april 2010 10 år och 4 månader

Jag fick ett telefonsamtal för en vecka sedan. Det var Ronsons husse som talade om att Ronson avlidit på grund av cancer. Ronson flyttade som valp till Margaretha med familj i Umeå. Efter ett par år blev Margaretha kroniskt sjuk och måste tillbringa mycket tid på sjukhus. Ronson fick då flytta till Lena i Härnösand. Jag har inte haft så mycket kontakt med Lena men Margaretha och Lena har hållit kontakt hela tiden.

LP III RINGFIGHTER ALICIA "ALICE" f. 14/6 2005 avled april 2010 4 år och 9,5 månader gammal

NärFidelio skulle bli far till en kull med Pibox Lilla Bolla som mamma blev jag intresserad av att köpa en tikvalp. Bolla dog några dagar efter valpningen så Mia fick flaskmata hela kullen.

Eftersom jag inte ville ha en ny valp hemma inköptes Alice tillsammans med Beskows husse Tobbe. När Alice röntgat höfterna och fått D blev Tobbe ensam ägare till Alice. Naturligyvis fanns matte Marie med också. Tobbe började träna Alice och Marie tränade med Beskow. Tyvärr dog Beskow endast 5,6 år gammal, se här.

Marie och Alice började tävla med stor framgång. Det kom som en chock att Alice gått bort så ung.

Marie beskriver förloppet så här:

Vi var till Hellströms för tandvård och för att hon blivit tunn efter vi varit på semester i 2 veckor och hon varit hos andra. Vi nämde att hon alltid gillat vatten och börjat spy lite den senaste tiden + varit lite hängig sista dagarna ville dom ta ett blodprov med. Det visade sig att hennes njurvärden och bukspottkörteln var jättedåliga. De kom inte ens med ett förslag på behandling så dålig tyckte dom hon var, men mot oss var hon samma gamla glada lilla tjej som ville leka och träna.

Någon exakt diagnos ställdes aldrig. Det är så oerhört tråkigt att Marie och Tobbe återigen har förlorat sin hund vid så tidig ålder. Så orättvist när de erbjudit bästa tänkbara hem för Beskow och Alice. Marie har också förmågan att ta fram det bästa hos sin hund. Så tråkigt också att lille Noel inte får växa upp med en kramgo boxerkompis.

Nu springer Alice tillsammans med Beskow på de gröna ängarna där ingen sorg och smärta finns.