TILL MINNE AV MYSSLINGENS YASMIN

AV JOSEFINE

Yasmin var min bästa vän! Helt klart.. Hon följde med mig mer eller mindre överallt, kunde hon inte följa med satt hon ofta och tittade ut genom fönstret i trappan hemma hos "dagis pappa" i väntan på att jag skulle komma hem.

Ibland sa hon även till pappa när hon ville gå hem! Ofta någon timma innan jag skulle komma hem från jobbet.

Då stod hon och stirrade på pappa och fnös och buffade. Då var det bara att släppa upp henne till mitt hus som ligger på samma gård så vart hon nöjd!

Vi litade på varandra till 100% och vi förstod varandra, vad vi menade och ville ha sagt, ibland behövdes bara blickar.

Även nu på senare år trodde folk vi mötte ute på stan att Yasmin var en valp, trotts att hon fått massa gråa hår i ansiktet.

Hon satte även spår i människor vi bara mött ett fåtal gånger.

Gå på stan var ett rent nöje tyckte Yasmin!

Vi har prövat på en massa olika sporter, allt ifrån agility till bruks.

Men lyckligast var Yasmin när hon fick springa i skogen och kasta kottar.

Hon var min lilla Ferdinand!

Det finns så mycket att skriva om denna underbara lilla hund, att jag inte vet vad jag skall välja...

Jag är så glad över att vi fick de åren vi fick tillsammans... Även om det gick otroligt fort nu på slutet, och jag har nog inte riktigt förstått att jag aldrig aldrig mera ska få träffa henne.... Det känns så overkligt!

.