SAKNADE

Alexander har lovat att skicka bilder senare

KORAD MYSSLINGENS LODE STAR "VIKTOR" f. 16 september 1997 avled september 2008

11 år gammal

Jag fick ett e-mail, det var från Viktors husse Alexander.

Ur meddelandet: "Har tänkt att skriva till dig tidigare men det har inte blivit av.

Har tyvärr en tråkig nyhet. Vår käre Viktor har gått bort. Det var i slutet av september som vi fick ta beslutet att låta honom gå vidare. Han hade under några månaders tid mått sämre och sämre. Han kissade inne (läckte), åt dåligt och blev därför smalare och smalare. Vi var hos veterinären med honom ett par gånger i Uppsala och de trodde att det var fel på hans njurar. Vi provade med antibiotika men det hjälpte inte (min pappa har alla detaljer eftersom Viktor bodde hos mina föräldrar och de tog honom till veterinären).

Till slut var han så mager, åt så dåligt och kissade inne så att det inte gick längre. Han var stundtals väldigt energisk och livsglad in i det sista. Vi märkte dock att han blev trött av promenaderna på slutet.

Han var en underbar hund som gav oss väldigt mycket glädje. Vi tyckte att han var väldigt klok och vi kunde kommunicera på ett sätt som jag inte jag trodde man kunde göra med hundar. Han var alltid glad för promenader och ville alltid följa med vad vi än skulle göra. Han var otroligt rolig att umgås med och vi slutade aldrig att förvånas över hans leklust, nyfikenhet och energi. Vi känner att det blir väldigt svårt att ersätta honom."

Viktor flyttade, vid 8 veckors ålder, till Finspång. Efter bara 10 dagar fick han komma hit igen eftersom husse fått problem med sin kompanjon och därför måste börja arbeta "dygnet runt". Ganska fort därefter flyttade han till Poran och hennes barn i Uppsala. De hade det bra tillsammans men efter några år flyttade, tillfälligt, Poran och dottern till England där det var stor efterfrågan på tandläkare. Viktor och "husse" blev kvar i Uppsala. Poran bestämde sig senare för att bosätta sig i England och sonen flyttade dit. Viktor flyttade till sonens kompis Alexander, också i Uppsala. Därefter har han bott hos Alexander och även hos Alexanders föräldrar.

Det var några år seda vi sågs senast men jag fick lite rapporter, från familjen och från dem som mött honom på hans promenader i Uppsala.

L-kullen född -97 har, på många sätt, varit en väldigt härlig kull. Lynx "Lucas" bodde i Märsta, han blev 8 år och 8 mån. Lucky bodde i Norrköping, han blev 9 år, Lotus bodde i Gävle, hon blev 9 år och 7 mån. Linnea bodde i Uppsala och var även ofta hos oss, hon blev 10 år och 6 mån. Lobo bodde i Gävle, han blev 10 år och 9 månader och nu har den siste i L-kullen lämnat oss vid 11 års ålder. Mamma Jolly har nu alla hos sig så nu är det full fart i grönskan på andra sidan.

Bianca, en liten Pippi Långstrump med sina tejpade öron

Med matte på Mysslingträff

Bianca med Dizzy och Majas matte Agneta

MYSSLINGENS NOBLA DAME HARRIET "BIANCA" f. 22 juni 1998 avled 19 december 2008

10 år 5 månader och 27 dagar gammal

Jag fick ett e-mail på sent på fredagskvällen. Det var från Biancas matte Alexandra.

"Idag har Bianca lämnat oss i enorm oförklarlig sorg. Bakbenen bar inte längre och det var dags för oss att ta det otänkbara beslutet.

Jag orkar inte skriva mer än så. Sorgen är bedövande och överväldigande och vi har svårt att klara av detta"

Det låter nog konstigt men vi borde vara glada att Bianca fick leva så länge som nästan 10,5 år. Det första som hände måste varit att det konstaterades att hon var allergisk mot diverse kvalster. Sedan röntgades hon och hon hade knäledsfel. Hon har medicinerat för smärtor från knät till och från under många år. Matte och jag var överens om att hon fick springa och hoppa, om hon ville. Hellre ett kort aktivit liv än ett långt och tråkigt. Jag kommer inte ihåg alla krämpor Bianca har haft men Alexandra sa, det är väl bra att det är Bianca som får allt (och inte någon annan) , jag är ju van! Bianca blev skendräktig också, inte så att hon blev "bara lite knepig". Nej, Bianca gjorde det grundligt, hon fick bl.a. mjölk så det sprutade. Hon anmäldes till amningshjälpen, eller vad det kallas, mwn hon behövdes inte. Till slut blev det en kastrering för att hon skulle slippa.

Tro nu inte att Bianca gick runt och var lite hängig och tråkig för jämnan. Nej då, hon var en riktig boxer, ända ut i klospetsarna.

När Bianca löpte, första gången tror jag, och var ute med matte på promenad i Täby, där de bodde då, kom det en lös hane av oländ sort. Vad gör då en ansvarsfull matte? Jo hon slänger sig över sin tik, så att båda hamnar på marken, och ser till att skydda "de ädlare delarna" Det måste ha varit en skön syn för hanhundsägaren att se hund och matte ligga och kräla på den smutsiga marken och samtidigt skrikandes om att han ska ta sin hund.

En kall vinterdag ställde Bianca till med problem för sin dåvarande husse. De skulle åka till jobb och dagis (Bianca gick på dagis) och husse skulle skrapa rutorna. Han vill ju inte att hon ska bli kall så han sätter igång motorn och sätter in Bianca i bilen. KLICK! Bianca har låst dörarna med hjälp av centrallåset. Där satt hon sedan och hade det varmt och gott under tiden som husse väntade på assistans.

Bianca har varit betydelsefull för hela Alexandras familj. Hennes lillasyster blev sjuk i leukemi en kort tid efter att Bianca kommit dit. Alla mådde självklart dåligt under behandlingsperioden och då är det skönt att ha en boxer att krama. Jag träffade ju Alexandras mamma och lillasyster flera gånger under den här tiden. Oftast på någon utställning. Det var så skönt att se hur lillasyster sakta blev bättre, att håret började växa ut igen o.s.v.

Biancas familj består av känslofulla och varma människor. Jag förstår att sorgen är oerhörd men jag hoppas de ändå kan minnas allt ljus och värme hon givit dem och de har givit henne. Jag skulle kunna skriva mycket mer men det här får räcka just nu.

Nu har Bianca inte ont längre. Nu springer hon över ängarna med hela sin stora boxersläkt som gått vidare före henne.

En hälsning från december -06

MYSSLINGENS RACKARFIA "SALLY" f. 28 november 1999 avled 23 september 2008

8 år 9 månader och 26 dagar gammal

Idag ringde Sallys matte Helena och berättade att Sally fått gå bort idag. Sally har haft stora problem med ett ben och dessutom har hennes allmäntillstånd inte heller varit bra under senaste tiden.

Sally var den enda tiken i kullen, hon hade 5 bröder. Jag hade bestämt att Sally skulle placeras hos fodervärd och så blev det. Efter något/några år inträffade en händelse med en valp familjen skaffat, och det ledde till att Sally behövde omplaceras, eftersom en i hennes "gamla" familj inte ville att hon skulle bo kvar.

Då kom Helena med familj in i bilden. Helenas föräldrar har haft flera hundar från oss, idag har de Petter Pumpa.

Sally flyttade till Helena med familj i Gimo och där blev hon kvar. Sally var en bestämd dam men det kunde hennes familj hantera. Det fanns barn i familjen och det var inget minus för Sally. Dessutom fick Sally också en 2-bent lillasyster senare. Sally kunde inte få det bättre och dessutom hade hon ju "mormor och morfars" boxerkillar att umgås med.

Bilden bredvid är tagen på Träffen 2007, mormor Inger var hundvakt så Sally följde med. Bilden säger allt, två kloka damer i sina bästa år, så fridfullt mitt i vimmlet av alla Mysslingar.

Idag har Douglas och Bosse tagit emot henne vid porten till de gröna ängrna. Där kan hon utan smärta springa med pojkarna.

Kvar här har hon lämnat ett stort tomrum i sin familj, ett tomrum som blir till leenden vid minnet av allt Sally har givit dem alla.

KORAD MYSSLINGENS MYSIGA MADAM "MADDE" f. 18 mars 1998 avled 21 september 2008

10 år 6 månader och 3 dagar gammal

Det kom ett e-mail från Maria Skärström med det sorgliga beskedet att Madde var borta.

"Jag ville bara meddela att ikväll har Madde fått somna in. Hon hade fått en tumör på tandköttet som var elakartad och idag blev hon akut dålig pga spridning till andra organ. Hon har verkligen varit pigg ända in i det sista, busat och farit runt och hängt med på långa skogspromenader och älskade att komma till brukshundklubben, inte för att träna utan för att få tigga godis under fikapausen... En härlig hund har hon varit på alla sätt och en god mor till 17 valpar och ett helt gäng barnbarn."

Min bekantskap med Maria började vid årskiftet 1995-96 I-kullen var född 22/9 och Ica fanns kvar i väntan på någon att flytta till. Dett ledde senare till att Maria blev intresserad av en valp efter Icas syster Indra.

Det föddes bara 3 valpar, 1 hane som bor i Valbo, 1 syster som bodde i Åkersberga och så Madde, en gul liten knubbis med mycket skinn. Hon var bara så mysig, så namnet blev Mysiga Madam. Hon flyttade till Maria och Ica i Uppsala.

Efter några år blev hon mamma för första gången. Varje gång jag åkte till Uppsala var jag ju bara tvungen att hälsa på och så blev det lite bilder till hemsidan också. Madde har alltid givit en bild av trygghet. Lugn, trygg och go'. Efter att familjen flyttade till Gävle har vi inte träffats så ofta men jag har ändå vetat att Madde, i sort sett, mått bra.

Nu får Maddes dotter Bossa ta över som flockledare i hemmet i Gävle där bor också Yaffa från Nomina kennel.

För Maria känns det nog lite att en epok ändats, Madde var, på många vis, en nära länk till Ica. Den Ica som var så vacker och som vi var många som älskade. Nu när jag skriver detta, den 22/9, skulle Ica fyllt 13 år. Kanske firar Madde och Ica födelsedagen med glass och ballonger på en vacker äng

MYSSLINGENS F-ARAGORN f. 19 september 2003 avled 27 juni 2008

4 år 9 månader och 8 dagar gammal

I början av juni kom Aragorn till Österbybruk. Husse skulle åka till sitt gamla hemland och vara borta hela sommaren. Jag skulle också försöka hitta ett nytt hem till Aragorn då hans familj minskat i antal, det blev mindre tid över till Aragorn då.

17/6 flyttade Aragorn till Eva och Micke, med familj, i Alunda. Det var besvarad kärlek åt alla håll, dessutom blev han "kusin" med Belzie, en kompis att leka med.

Efter midsommar fick jag veta att Aragorn kissade blod och vi bestämde att han skulle till veterinär.

Jag kunde inte ta kontakt med husse Alexander men fick senare veta att det kommit blod tidigare men att deras veterinär sagt att det inte var något att bry sig om!

Aragorn har aldrig fått ner någon av testiklarna och kanske det var en bidragande orsak till hans sjukdom. Hans prostata var förhårdnad och det var många cystor i området också. Det var inget lätt val, jag hade total fullmakt från Alexander men jag trodde inte att jag skulle behöva ta ett beslut om liv eller död. Jag fick lägga känslorna åt sidan och vara praktisk.

Aragorn somnade in hos veterinären. Han lade sig halvt på mage, lade tassarna i kors under hakan vänd mot mig. Aragorn kunde stressa upp sig ganska ofta men nu andades han lungt, låg skönt och jag pratade med honom, nära. Han somnade in så lugnt och fint, jag tror aldrig jag sett någon som sett så fridfull ut efter döden. Han såg ut som han låg i gräset en sommardag eller på en fäll, framför brasan, en vinterdag.

Av hänsyn till husse Alexander med söner har jag väntat med att lägga ut det här. Jag ville inte att de skulle få reda på det via internet. De älskade honom fullständigt, det var också därför de ville att han skulle få ett nytt hem, allt för Aragorns bästa.

Varje gång, Alexander har varit tvungen att skiljas från Aragorn för en tid, kom tårarna. Aragorn visste nog inte att han var hund, han var yngste sonen i familjen.

Förra sommaren stal han en smörgås från vårt bord, när jag blev sur på honom förstod han ingenting. Det var ju framdukat, alltså var det självklart att det var Aragorns också.

Han var en stor buffel med en ängels själ, troskyldig som ett litet barn. Han lämnade ett stort tomrum, inte bara hos Alexander i Katrineholm utan även hos familjen i Alunda. De fick inte ha honom så länge men de kommer aldrig att glömma honom. Jag är säker på att de alla får möta honom, en gång i framtiden, på den andra sidan. I väntan på det njuter han på de evigt gröna ängarna.

Bilder från juni -08, foto fam. Uddman

Antons kusin har varit ett stort stöd under sista tiden. Dogge som är mattes brors hund.

Anton öppnar paket på 4-årsdagen

Anton har bäddat själv!

MYSSLINGENS ANTON f. 16 augusti 2002 avled 7 augusti 2008

Om 9 dagar skulle Anton fyllt 6 år

Inte så långt efter att Antons bror Ansgar gått bort förra sommaren blev Anton sjuk. Han fick täta epileptiska anfall. Anton fick medicin och anfallen minskade. Därefter har det gått lite upp och ner med Antons hälsa. Det står lite om det på Antons hälsningssida.

Troligen hade han en cysta i hjärnan som, till slut, gjorde att Anton inte orkade leva längre.

För alla oss, både 2- och 4-benta, som kände Anton är det så ofattbart att han inte finns längre. Anton var i mycket en ängel på jorden. Jag tänker på när Anton testade korning, inte kunde han klara den! Som domarna sa, han är alldeles föe snäll för att bli tillräckligt arg på allt som hände. Tillsammans med husse, som var lika lugn och snäll, visade han att en korningstitel inte är nödvändig när man ändå är en helt underbar kille. Se bara på den här bilden från korningen.

Få hundar har haft så många hundvänner som Anton. Läs mer om det här och här om Antons äventyr i februari i år.

Antons matte åker elmoped ute, modell vespa. När Anton var liten, ja sedan också, åkte han med sittandes framför mattes fötter. Vid många tillfällen mötte de en kvinna på samma ställe varje gång. Anton brukade alltid åka just den biten. En dag går Anton själv när de möter kvinnan. Åh! Han kan gå, jag trodde att han också var handikappad! (Matte kan inte gå p.g.a. sjukdom). Anton var ju alltid snäll med andra hundar men på en punkt var han omutlig. Ingen fick närma sig mattes moppe! Men, till slut, kom en som godkändes, det var hans halvsyster Xias son Ior!

Jag kommer att sakna alla e-mail med episoder ur Antons liv. Saknaden hos matte och husse måste vara fruktansvärd. De hade lyckan av att ha en mycket unik boxerkille som de också hjälpte till att utveckla till den fantastiskt snälla och underbara hund som Anton var.

Om det någonsin blir osämja i hundhimlen så har de nu fått världens bäste medlare. Mamma Linnea och bror Ansgar stod säkert i första ledet när Anton kom till de evigt gröna ängarna.

Du finns för evigt i vårt minne Anton.

TILL MINNE AV MYSSLINGENS ANTON 2002-2008

Busiga Anton

De här bilderna togs vid Frejas korning 20/10 -02 i Eskilstuna 241 poäng / 300 möjliga

8/12 -02 SKK Stockholm med "lillebror" Sigge, båda fick CK

SLÅTTMYRENS HEMSIDA

KORAD MYSSLINGENS VELVET "FREJA" f. 1 oktober 2000 avled 18 juli 2008

7 år, 9 månader och 17 dagar gammal

För ett par år sedan, en vinter, gjorde Freja illa sig i ryggen. Hon visade ingen smärta förrän på hösten året efter. Helena tog med henne till veterinär som sa att ryggen var ihopväxt och hon kunde inte leva med den. Helena åkte då ner till Anna Olofsdotter vid Solvalla travbana, hon kunde rätta till en del och efter 2 besök mådde Freja riktigt bra. Med stigande ålder har ändå ryggen blivit sämre och nu gick det inte längre att ge Freja ett bra liv.

Freja var söt som bara den redan som liten valp. Fint och jämnt tecknad var hon också. Hon var en "lovande" valp. Men utan bra och duktiga ägare blir man ingen stjärna. Men, ingen fara, hon hamnade alldeles rätt. Hon har haft många framgångar på utställningar. Hennes korning kunde inte gått så mycket bättre. En uppfödare talar fortfarande lyriskt om Frejas korning och exteriördomaren sa att det var den snyggaste tik han sett. Kanske en viss överderift eftersom han var utställningsdomare under många år.

När Freja med familj kom till Träffen -01 hade de med Frejas nya "lillebror" "Sigge". Världens sötaste, raraste, goaste rottis. Freja och Sigge var 2 mycket fina representanter av sina raser. Båda 2 var dessutom alltid trevliga i sitt umgängemed andra hundar.

Med tiden fick Freja fler "syskon" bl.a.Maija, 2-bent lillasyster. Till årets Träff kom inte Freja med familj, matte måste arbeta. Det var annars tradition att de kom till campingen fredagkväll och åkte hem igen söndag. Nu blir det ingen mer helg med Freja. Däremot kanske med Frejas barnbarn Incirias Fear Factor "Svea"som var med i år.

Hela familjen även Maija som blev 3år i januari, var med när Freja påbörjade sin sista resa.

Jag vet, lilla Freja, att du möttes av många släktingar när du kom fram. Bl.a.mamma Linnea, morbror Lobo och din bror Vichy "Charlie" som också gått vidare i år.

För oss som är kvar lämnar du ett stort tomrum som vi sakta fyller med alla minnen av dig

Tack för att du fanns, du var en underbar tjej

KORAD MYSSLINGENS LOBO f. 16 september 1997 avled 4 juli 2008

10 år, 9 månader och 18 dagar gammal.

Igår fick jag nedanstående brev från Lobos husse, det var med stor sorg jag förstod att nu var det Lobos tur att göra den långa resan till de gröna ängarna. Lobo flyttade som 8-veckorsvalp till familj. Ca 2 veckor senare hade han lyckats tämja familjen. Han var ett litet monster! Jag och Torben, Trolltrickans kennel, åkte för att se hur det var. Vi trodde inte det var sant när han visade att han skulle bestämma. Det slutade med att Lobo fick flytta till Carina och Torben. ("Hans" familj tog en ny hanvalp ett halvår senare och det har lyckats bra)

Med tiden blev det tal om att Lobo skulle flytta till egen familj igen. Därmed kom familjen Gustafsson, Gävle, in i bilden. De hade mist sin Ida, från Dosera's kennel, och naturligtvis fick Lobo följa med dem hem. Han kunde inte fått det bättre än han fick. Hela familjen har älskat honom över allt annat. Senast jag träffade Lobo var på Träffen -07. Då kom han med sina 2-benta äldre "bröder" Som den äkta boxer han var, lämnade han ingen oberörd. Sorgen är tung på många håll idag men minnet av en underbar hund lever vidare.

Det är med stora tårar jag skriver det här.

Så är beslutet fattat i samråd med veterinären. Det hade antagligen slutat med amputerade tår och det vill jag inte Lobo ska gå igenom. I morgon eftermiddag springer han vidare i en annan värld. Det låter så hemskt samtidigt som det är det bästa för honom. Jag och pojkarna kommer att vara hos honom och jag begraver han hemma.

Det kommer att bli otroligt tomt både hemma och på jobbet för han tillhör verkligen alla där. Så mycket kel, vänliga klappar och goda smörgåsar han fått genom åren.

Jag kommer ihåg när vi var till Tobo för att kika på honom. Jag gick en sväng med Lobo i kopplet och han var som en iller, sedan när bildörren öppnades och vi sa ”Ska du åka med oss hem?” så satt han där fortare än blixten. Dagen efter vi kommit hem så kom ju grabbarnas kompisar och då pinkade han på soffan för att sedan springa ut och leka med dem. Det har också varit en riktig knähund in i det sista som gärna ville komma upp och gosa lite. Vilket stod i kontrast mot hans ibland tjuriga attityd mot andra (han)hundar – men inte alla.

När jag blev sambo igen fick Lobo sällskap av ett gäng småhundar och det har gått riktigt bra fast ibland sa han ifrån när det blev för mycket, och småhundarna hade stor respekt för honom.

Lobo har hängt med mig i det mesta, låg jag under bilen kunde det komma en nos, att vistas bland maskiner av alla slag bekom honom ingenting likaså alla promenader vi gjort. Han har åkt buss, tåg, fyrhjuling och traktorvagn. Dock var han en riktig hussegris som kunde bli både ledsen och tjurig och rent av matvägrade om han inte fick vara med.

Kort sagt – Lobo har haft ett rikt och långt liv bland vänlig omgivning och det enda jag saknar med honom är de åren innan han flyttade till oss.

/Kalle

Se mer om Lobo här

Jacob Gustafsson, Gävle, är " storebror " till Lobo

"Länken leder till ett album på min hemsida, www.discovery.pixbox.se och albumet med Lobo heter " In Memory "och har 340 st bilder på Lobo som är tagna genom åren. LÄNK: http://www.pixbox.se/alb847296 Tänkte dels att du kanske ville se bilderna och även andra kan se bilderna genom din hemsida"

MYSSLINGENS VICHY "CHARLIE" "CHALLE" f. 1 oktober 2000 avled 21 april 2008

7 år, 6 månader och 20 dagar gammal.

Challe var en typisk boxer, underbar, rolig vacker och klok, dessutom vit som snö. Alltså en typisk boxer, alldeles unik.

Nog undrade vi hur det skulle gå när en "schäferfamilj" skulle bli med boxer. Matte dessutom instruktör. När de avslöjade, på Märsta BK, att de beställt en valp började alla fråga om vad för hund, - En vit, fick de till svar. Det gissades vilt på pudel och andra raser som kunde vara vita, men ingen hade rätt. Men de fick snart se underverket.

Vi har aldrig skrattat så mycket som efter att Charlie kom till oss, sa familjen. Det är alla de roliga stunderna som de nu bär med sig mitt i sorgen. Säkert många -Kommer du ihåg när Challe .....?

Nu har mamma Linnea och de andra i släkten, som gått före till de evigt gröna ängarna, mött Challe. De har visat honom alla roliga och sköna platserna. Och självklart finns där tennisbollar, annars vore det inget paradis för boxer.

Han lämnar ett stort tomrum men också minnen från ett stort och varmt hjärta.

Läs mer här

En ung Beskow

Sommaren 2007

KORAD MYSSLINGENS BESKOW f. 25 oktober 2002 avled 10 april 2008

5 år 6 månader 2 veckor och 2 dagar gammal

Jag visste att Beskow haft en del sjkudomsproblem men chocken blev ändå stor när jag ikväll fick ett e-mail från Marie.

Ni kan läsa mer om hans besvär på http://beskowalice.blogspot.com

Beskow har en längre tid gått hos specialister på Strömsholm. De har inte hittat grundorsaken till hans besvär och nu kissade han blod, det gick inte att stoppa blödningen.

Beskow och Marie var ett begrepp, de hade en fantastisk gemenskap. Husse Tobbe och "lillasyster" Alice var förstås också med på ett hörn. Men som Marie och Beskow samarbetade.... i år skulle de startat i Elitklass sök.

Jag tror Marie känner det som om en del av henne själv gått bort. Jag skulle kunna skkriva hur mycket som helst om Beskow, trots att han gick bort alldeles för ung. Hans föräldrar är fortfarande i livet. En händelse var när Beskow rusade iväg mot en stor sten och kom lycklig tillbaka med en boll i munnen. Marie upptäckte att blodet forsade ur munnen. Beskow kunde inte stanna i tid så alla tänderna på ena sidan slogs ut. Men glad var han, han hade ju hittat en boll. Jag tror Beskow hittar många nya bollar på de gröna ängarna på andra sidan. Jag tror han vill att vi ska minnas honom med glädje, för den helt fantastiska boxer han var.

Se mer om Beskow här:

MYSSLINGENS BESKOW OCH RINGFIGHTERS ALICA "ALICE" SÄNDER HÄLSNINGAR FRÅN UPPSALA

BESKOW SPECIAL

Två som fann kärleken hos varandra, Marie och Beskow

MYSSLINGENS PONDUS f. 17 april 1999 avled mars 2008

8 år och 11 månader gammal

Pondus bodde i Timrå med husse Anders med sambo och ett litet 2-bent barn.

Jag fick ett samtal från Pondus första matte idag. Hon har fortsatt att ha kontakt med Pondus trots att hon och husse inte bor tillsammans längre. Hon berättade att Pondus fått gå bort. Hans hjärta var förstorat och han hade vätska i lungorna.

Under senare tid har Pondus också genomgått en TPLO-operation på Strömsholm efter att hans knä brutits.

Vi har träffats några gånger genom åren och Pondus var en stor och snäll pojke

Jag vet att att saknaden är stor i Timrå nu.

Pondus var född i Axas första kull med Credo.

Pondus var otroligt söt som, redan som valp.

Pondus och husse på 1-årsdagen, tror jag.

SAKNADE 2008