SAKNADE 2005---2007

Tråkigt nog har Glocalnet raderat de tidigare och jag hade inte sparat dem i min dator

Saknade 2008 -

MYSSLINGENS YRA f. 24/12 -01

Avled 10/11 -07 5 år, 10 månader, 2 veckor och 3 dagar gammal Jag fick ett e-mail idag med ett innehåll som ökade sorgen ännu mer. Lilla kritvita Yra har avlidit, Yra och hennes syster Yasmin var två små tikvalpar som charmade alla. Yasmin flyttade till Norrtälje och Yra till Stockholm. Senare flyttade Yra med familj till Skåne så vi har inte setts sedan hon flyttade till sin familj. Nedanstående ord är kopierat från e-mailet.

Tyvärr har vi en tråkig nyhet att berätta. Vår älskade Yra, från er Y-kull 24/12 2001, dog i lördags till följd av hjärtsvikt på höger hjärthalva. Hon var så älskad av oss alla och det kändes så orättvist att just hon skulle dö för tidigt. Vi saknar henne nåt enormt. Hon hade iaf ett härligt liv, med mycket glädje och hundskoj. Hon satte stora spår hos alla som mötte henne och det är fler än vi som sörjer henne.  

Sorgsna hälsningar, Kajsa & Peter Hammarstrand, med barnen Olle och Uma som saknar henne lika mycket.

Jag är säker på att hela Mysslingänget som gått vidare har jättekul tillsammans och att de vet att de var högt älskade av sina familjer. De möter oss när det är vår tur att flytta vidare. Nu önskar jag bara att det dröjer länge innan fler Mysslingar måste vandra vidare, det känns som det räcker nu. Saknaden efter alla är så oerhört svår att bära för alla drabbade.

TILL MINNE AV YRA av Yras famil

TILL MINNE AV BIRK av matte Anna-Lena

MYSSLINGENS BIRK f. 25/10 -02

Avled 5/11 -07 5 år 1 vecka och 4 dagar gammal

Just nu känns det som alltför mycket skett under de senaste månaderna. För bara 1 vecka sedan ringde Birks matte Anna-Lena och berättade att Birk fått lymfcancer (malignt lymfom). Idag kom meddelandet att Birk avlidigt igår kväll på Strömsholm, han fick problem med andningen när knölarna på halsen växte.

För nästan exakt 5 år sedan talade jag med Anna-Lena för första gången. Det var en söndag och jag hade precis kommit hem från Uppfödarträffen. Anna-Lena hade blivit lurad på en boxervalp från en annan uppfödare. Hon fick osett sända en större handpenning för att boka en valp. Hon hade talat om att hon bl.a. ville ställa ut så testiklarna måste finnas. När valparna besiktigats bara någon vecka senare får Anna-Lena veta att den hane som reserverats för henne inte hade någon testikel. Handpenningen på 3.000 fick hon inte tillbaks. B-kullen hade nyligen fötts och Anna-Lena fick köpa Birk.

Sedan den dagen Birk flyttat till Västerås har han varit hela familjens älskling. Han har aldrig tidigare varit sjuk och alla trodde att han skulle få ett normallångt hundliv. Hans hastiga död kom som en stor chock för oss alla. Saknaden är ju enorm för hela Birks familj, något mycket viktigt saknas där hemma. Tårarna rinner på mig också, nu får det vara nog av sjukdom och död på unga hundar. Det är så svårt att hitta ord till de som drabbats.

Jag hoppas Ansgar, Bosse och Svea tog emot Birk på andra sidan och att de visar honom allt underbart som finns där.

MYSSLINGENS LEA "SVEA" f. 22/9 -05

Avled 3/10 -07 2 år 1 vecka och 4 dagar gammal.

Ibland är livet mer orättvisst än annars. Svea skulle ju ha många år kvar att leva. Matte Åsa och Svea hade kommit igång med träning och tävling. Läs hälsningen från 26/8.

Jag pratade med Åsa som berättade att Svea var sjuk. En lunginflammation trodde veterinären och skrev ut antibiotika. Det var ju tråkigt men snart skulle Svea vara frisk igen.

När jag kom hem från helgen i Sundsvall såg jag på nummerpresentatören att Åsa ringt. Jag ringde upp och var helt oförberedd på det Åsa hade att berätta.

Svea blev inte bättre av antibiotikan, tvärtom sämre. I onsdags var hon så sjuk att hon inte gick att rädda. Veterinären trodde då att hon hade en inkapslad tumör i lungan. Hon var ju fullt frisk innan "lunginflammationen".

Det är så svårt att fatta att en så ung hund ska avlida efter en så kort tids sjukdom. Man vill vakna och förstå att det bara var en mardröm.

Saknaden är förstås enorm i Sveas familj och det är inte lätt att finna några ord till tröst.

Varför?

ALMDALENS NADJA f. 24/7 -94

Avled 28/9 -07 13 år 2 månader och 4 dagar gammal

Idag planerade Nadjas matte Pia och jag en svamptur i skogen. Pia ringde och ställde in den och sa att det var dags för Nadja. Under det sista året har vi många gånger pratat om hur länge Nadja skulle hänga med. Senast igår lyckades hon ta sig upp i soffan och låg bredvig mig när jag hälsade på. Det är en ganska låg soffa, vardagsrumssoffan klarade hon inte längre.

Hennes ben höll inte för promenader mer. Tidigare följde hon gärna med men när hon inte orkade längre satt hon sig ner och skällde uppfodrande.

- Hallå!!!! Nu vänder vi och går hem!

Under sista tiden har hennes hörsel märkbart avtagit. Hon kunde missa att vi kom men blev väldigt glad när vi väckte henne för att hälsa. Ibland, när Ebba skällde riktigt upprört, hörde hon och gick för att titta efter vad det var. Ibland började hon skälla, långt efter att något hänt, lite senilitet kanske? När Pia och Kris lekte med Lassie (Nadjas dotter) och Ebba, ville Nadja vara med. Då fick de andra stängas undan så Nadja kunde leka ifred. Inte så våldsamma lekar precis, kanske en boll som rullades ett par decimeter, men då var Nadja lycklig!

Jag vet hur svårt det var för Pia och Kris att ta det slutliga beslutet men det fanns inget val.

Nadja lämnar ett stort tomrum efter sig, inte bara för Kris och Pia och de andra djuren i familjen, utan även för Kent och mig. Det är en ära att ha fått lära känna Nadja under hennes senare levnadsår.

Tack Nadja, vi ses på de gröna ängarna där vi alla kan springa och hoppa som i ungdomens dagar.

MYSSLINGENS URBINI "BOSSE" f. 23/7 -00

Avled 29/8 -07 7 år och 1 månad gammal

Idag fick jag ett samtal från Bosse och Petters matte Inger. Jag hörde direkt att något hänt. Eftersom Bosse varit "lite krasslig" så förstod jag.

Bosse hade haft svullnader under magen. Det var mycket som liknade det som hände Credo. Trots allt, så hittade inte veterinärerna något som kunde förklara svullnaden. Men allt gick så fort och idag avled Bosse på Ultuna där man konstaterat mängder med tumörer, bl.a. i levern. Bosse var en välkänd boxer där sedan operationen förra året. Se här.

Bosse började sitt liv som "lillebror" till Mysslingens Dux "Douglas" hos Inger och Roine i Gimo. Douglas var då 7 år.

I somras kom Petter Pumpa för att bli Bosses "lillebror". Ingen kunde då tro att de bara skulle få knappt 2 månader tillsammans. Som ni ser vet inte Bosse riktigt vad han ska tycka om den lille som matte har i famnen.

På Mysslingens träff 2/6 var matte Inger stolt, Bosse hade minsan slagit Ansgar på utställningen. Idag är de båda borta.

Jag vet att sorgen är enorm hos Inger och Roine. Ingen kan älska sina "pojkar" mer än de.

Bosse slipper i alla fall smärtan och säkert stod Douglas och väntade på honom och att de nu är tillsammans på de evigt gröna ängarna.

Bosses och Petters första möte

Här finns mer om Bosse

MYSSLINGENS GAYO "TAYSON" f. 18/12 -03

Avled 6/7 -07

Jag tycker inte att det är så länge sedan jag skulle åka till Mysen, Norge för att para Tessa. Med på resan var en liten vit kille som skulle lämnas av i Karlstad. Matte Sofia hade inte varit hos oss så vi sågs för första gången vid Älvkullegymnasiet. Översta bilden togs då. Jag tror det var kärlek vid första ögonkastet från båda håll.

Omdöpt till Tayson började han sitt liv med Sofia. Vi har bara träffats en gång sedan dess, på MH i Alunda. Då var även Taysons kompis dvärgpinchern med. Ingen som såg Tayson behövde tvivla på att han hade ett bra liv.

Ganska fort började Sofia fundera på om Tayson var allergisk. Jo då, det var han tyvärr. Betydligt värre var det som upptäcktes i våras. Hela ryggen var full med spondylos. Tayson fick några månader till innan smärtan blev för svår. Mer om Tayson hittar du på Sofias hemsida

Bilden nedan med en stort leende Tayson är en av de absolut skönaste bilder jag fått.

Det finns en tom plats hos Sofia men i hennes hjärta finns han för evigt.

MYSSLINGENS LOTUS f. 16/9 -97

AVLED 11/4 -07 9 år och 7 månader gammal

Det kom ett e-mail 10/4

Vill bara skriva och berätta att våran kära LOTUS nu går ur tiden. Har fått tid imorgon klockan 13.00, så vi sörjer fruktansvärt, enda trösten är att hon har fått ett mycket rikt liv med oss, varit med oss överallt och jämt.

Men hon har fått bölder på magen och hennes tandkött är väldigt inflamerat, hon blöder hela tiden, så vetrinären tyckte inte vi skulle plåga henne.

Hon har ju ialla fall fått snart 10 fantastiska år och vi med.

Vi kommer aldrig att glömma denna tjej.................

med vh

Mona o Torsten Jidåker, Gävle

För ganska många år sedan var Lotus hos oss i drygt 3 veckor när matte och husse åkt till Indien. Jag tror det är enda gången som jag märkt att en "semesterhund" ville åka hem hela tiden. Dessutom blev hon sjuk, inget allvarligt, innan hon åkte hem. Stackars Lotus! När hon kom hem lade hon sig i resväskan, hon tänkte inte ge matte och husse chansen att åka bort utan henne en gång till.

Britt-Marie

VALSÄNGEN'S ISABELLA "BELLA" f. 20/4 -99

Avled i mars -07

Bella är mamma till Veterinärstugans G-kull (Fidelio är pappa).

Samtidigt som valparna flyttade till sina nya hem flyttade Bella till Beskows "farmor" Birgitta i Tierp. De fick två fina år tillsammans.

Bella fick stora problem med sina ögon och till slut tyckte veterinären att Bella skulle få slippa de plågor det innbar.

Jag fick veta det via Beskows matte Marie som skrev "Jätte tråkigt på en så mysig hund!"

Jag känner med Birgitta som nu mist sin älskade Bella

MYSSLINGENS RAZZEL f. 28/11 -99

AVLED 10/12 2006 7 år 2 veckor gammal

Idag ringde matte Barbro från Trensum i Blekinge och berättade att cancern satt stopp för Razzels liv.

Familjen Svensson har haft boxer tidigare men här fick de något utöver det vanliga.

Razzel hade mycket bestämda åsikter om det mesta, det visade han tidigt.

Kattorna fick flytta ner i källaren och en del annat ändrade han också på.

Jag tror Razzel var ganska nöjd med hur bra han lyckades fostra matte och husse. Han läste deras tankar och var alltid steget före. Jag tror han kommer att titta ner från sin himmel för att se om de fortsätter att sköta sig väl.

Men matte och husse älskade honom oerhört mycket och det är stor sorg i familjen.

MYSSLINGENS NOBLE SIR HARRY f. 22/6 -98

AVLED november 2006 8 år och 5 månader gammal

Harry bodde först med familjen i Västerås, då fanns också Kalle (Mysslingens Ergo). I mars 2000 fick han en "lillebror" Mysslingens Timon och i juli i år kom ännu en lillebror, Mysslingens Melker. Sedan ett par år tillbaks bor familjen i Bruksvallarna.

Harry har varit en snäll storbror till Timon och Melker.

Jag har känt familjen sedan 1993, när de köpte Ergo/Kalle och jag vet att de verkligen älskar sina pojkar. Hundarnas bästa gäller alltid.

Familjens barn har haft förmånen att växa upp med minst 2 boxer i huset, (före Ergo/Kalle hade de "Pelle" som kom från Keylin.

Ni förstår att de här barnen växt upp till mycket trevliga ungdomar.

Nu är en plats tom i Bruksvallarna

MYSSLINGENS LUCKY STAR f. 16/9 -97

AVLED 12/9 -06 9 år gammal

Jag fick ett telefonsamtal från Norrköping, Lucky har avlidit 4 dagar före sin nionde födelsedag. Han har haft lite olika tecken på sjukdom ett tag men inte värre än att han haft ett bra liv men till slut gick det inte längre.

Redan som ung blev Lucky "dödsdömd" Lucky "tuppade av" en gång och en veterinär sa att Lucky hade pulmonal stenos och han skulle behöva äta medicin resten av livet.

Lucky "tuppade" aldrig mer trots att han inte åt någon medicin!

Lucky lämnade naturligtvis ett stort tomrum efter sig hos alla i familjen Andersson

I januari i år träffade Lucky sin systers doterdotter Lettie "Lea" som också bor i Norrköping

MYSSLINGENS JASON f. 18/1 -96

AVLED 17/10 -06 10 år och 9 månader gammal

Idag ringde matte Linnea och berättade att Jason gått bort idag. Jag visste att han varit dålig, han hade svårt att få bakdelen att fungera.

Jason blev tidigt en "lien gubbe" som rörde sig med värdighet vad som än hände. Han var alltid lika glad när man träffade honom men bäst var det om jag hade någon boxerflicka i sällskap.

Kanske var det precis rätt tid för Jason att få gå vidare. Regn och kyla gillade han inte, vintern tyckte han nog att han helst hoppade över. Han var en snäll storebror för River (som dog ung i en bilolycka) och för 2,5 år kom hans tvåbente lillebror Måns.

Allt tog han med jämnmod, men ville han något så "tjatade" han ljudligt. Korv älskade han, man kan tycka att han skulle ledsna på korv med tanke på att, först husse och sedan matte, har Österbygrillen.

Utställningar var inget för Jason han ville leva ett lugnt "medelboxerliv"men på Mysslingens senaste träff blev han BIR-veteran. Som domare Pia Lannermalm sa, - Vem kan motstå en äldre gentleman?

Jason lämnar ett stort tomrum efter sig hos oss alla. Först och främst hos Linea, Jesse och Måns men också i "moster" Sofias familj, hos "farmor och farfar" och "mormor och morfar" Han var ju deras första "syskonbarn och "barnbarn"

8/9 -06, sista gången jag träffade Jason. Då skuttade han fortfarande som en ung valp

Jason och River

Bilden talar för sig själv

Jason med syster Jolly, jag har massor med charmiga bilder på dem ihop.

7/3 -06 träffades vi utanför Ica när Jason var på promenad med moster Sofia

MYSSLINGENS LYNX "LUCAS" f. 16/9 -97

AVLED 23/5 -06 8 år och 8 månader gammal

Lucas är den förste av syskonen som gått bort. Det gick fort när Lucas blev sjuk. Hans bakben ville inte fungera och veterinär kontaktades. Orsaken var en stor tumör som sträckte sig runt njuren och aorta. Annars har Lucas varit en pigg och glad boxerpojke hela sitt liv.

När hans blivande matte och husse kom för att titta på honom var mattes föräldrar också med. Den dagen då Lucas skulle hämtas sa mattes mamma till sina arbetskamrater: Idag kommer mitt barnbarn hem! De blev väldigt överraskade och frågade varför hon inte berättat något tidigare. De har fått fler barnbarn senare, kanske mer den sorten arbetskamraterna trodde Lucas var.

Lucas var en stolt storebror till en liten människobaby som nu frågar: Var är min kompis? En liten människobaby til kommer i sommar och sedan kommer nog en boxervalp också så att barnen får en riktig kompis igen.

Lucas har lämnat ett stort tomrum hos familjen och deras släkt och vänner.

MYSSLINGENS MILDA MALVA f. 18/3 -98 AVLED 27/4 -06

Malva bodde hos min dotter Helena med familj. Hon var döv från födseln men klarade sig bra med hjälp av "storasyster" Mysslingens Busetroll. Malva har gjort skäl för sitt namn, lugn och snäll. När hon fick 2-benta småsyskon undrade man om det skulle bli några problem med dövheten och barn som kan komma överraskande, men det var aldrig någon risk. När den äldste, Caspar, föddes tog hon det bara naturligt. Det enda var att när hon varit ute måste hon först kolla att han fanns kvar.

Under senaste året har flera knölar, av olika slag, opererats bort. Nu drack hon oerhörda mängder vatten och löpte. Hon hade svårt att kissa och bajsa. troligen fanns det fler tumörer invändigt och, efter överenskommelse med veterinären, fick hon somna in. Det blir ett stort tomrum i familjen för en valp, går av olika skäl, inte att ta nu. Caspar och Jasper har väl ännu inte förstått att deras stora snälla isbjörn är borta för alltid.

MYSSLINGENS FABIAN JR f. 27/9 -93 avled april -06 12,5 år gammal. På bilderna är han 12 år.

Jag vill bara berätta för dig att Fabian Jr idag har lämnat denna värld efter ett långt liv (12 år 6 mån.).

Han blev hastigt sjuk under natten så vi valde att inte förlänga hans plågor.

Fabian har varit en underbar vän för hela våra familj och våra vänner.

En dag som denna säger man att man aldrig mer skall skaffa sig en ny hund,men om vi nu skulle komma på andra tankar då vet vi vart vi skall vända oss då hör vi av oss till Mysslingens.

Tack för att ni gav oss Fabian Jr.

Med vänliga Hälsningar Peter Johander med Familj

MYSSLINGENS NOVA "ARLA" f. 22/6 -98

En av våra största boxare har gått ur tiden.

Arla ”The Great White” har kastat in handduken för gott. Hon startade sin karriär i Mysslingens kennel i Österbybruk och blev uppköpt av Schöns i slutet av sommaren -98. Arla hade ett stort fighter-hjärta och rädde sig aldrig oavsett viktklass. Vid ett halvårs ålder fick hon en sparringpartner vid namn Myran AKA ”Crazy Eye”. Myran var en terrier med längre erfarenhet av livets hårda ronder då hon kom från ett hem för oönskade hundar. Första mötet med Myran slutade med att Arla tog sin flykt mot friheten och hoppade över ett stängsel ingen annan hund på gården gjort tidigare. Hon gick vilse men blev omhändertagen av en familj på en herrgård som utfodrade henne och ringde polisen.

Arlas karriär var till skillnad från andra stora boxares karriärer inte kantad av skandaler och droger. Lite småbrottslighet som stölder av godis, fisk (när husse metat) och en och annan blöja från soporna. Tuggade sönder husses glasögon, var medhjälpare till misshandel och mordförsök på farmors katt, men ofta var hon åskådare när hennes kumpan Myran utförde busen. Myran är en kaxig Jack Russel som ofta hamnat i klinch med andra hundar och hon har ofta blivit räddad av sin stora bodyguard Arla.

Det som är så fantastiskt med Arla är att hon aldrig varit arg. När andra hundar har attackerat henne har hon aldrig backat utan försvarat sig och när bråket har lagt sig så har hon alltid viftat på svansen och försökt bli kompis med alla igen.

Arlas stora passioner i livet har varit barn, tjejer och köttfärs. Hon har från födsel till slutet alltid vaknat med en svansviftning och den ultimata lyckan har varit när matte vaknat.

Arla lämnar ett stort tomrum och saknad efter sig när hon lämnar oss för den stora vilan, jag är tacksam att fått äran att få vara hennes husse under dessa sju och ett halvt år.

//Henke

MYSSLINGENS ROBINSON "ROBBAN" f. 28/11 -99 avled mars -06

Nedanstående sorgliga meddelande nådde mig i helgen.

Det är med tungt hjärta jag skriver denna hälsning då "Robban" (Mysslingens Robinson) inte längre finns i livet. Vi var tvungna att ta ett beslut som vi inte ville. Robban har under flera år haft problem med huden i form av furunkolos, bölder på tassarna och klåda på kroppen som nu hade börjat att bli svårt att leva med, han kliade och slickade sina tassar så allt hår försvann och huden började sava och blöda. Han kunde inte springa obehindrat pga. tassarna, det tog hårt på honom när han inte kunde följa med oss ut.Vi har vid det här laget provat oss igenom alla typer av behandlingar som byte av foder,schampo och mediciner. Men i slutänden var vi tvungna att tänka på Robbans livskvalitet.                                   Hälsningar                                                      Camilla med familj

MYSSLINGENS SERVIUS "SCOTT" f. 20/1 -00 avled 9/1 -06

Scotts matte Marie har varit kompis med Jasons matte Linnea i många år så det var naturligt att Marie också ville ha en boxer. Scott var en jättesöt valp så det var inte så konstigt att Marie valde honom och hennes Martin protesterade inte..

När Scott blev äldre fick han ont i ett ben, han var röntgad med C på höfter och ua knän, så det berodde inte på det. Han har genomgått 3 stora operationer under åren som gått. När han nu fick ont igen fanns det inte längre något att göra för att han skulle slippa smärtan.

Scott har alltid varit en glad och snäll pojke, fast ibland gillade han inte en del andra hundar men han var ingen slagskämpe. Han älskade att bada så när familjen flyttade till ett hus vid en sjö var han överlycklig.

För två år sedan blev han storebror till Alice, två-bent lillasyster, och, om ett par veckor ska ännu ett barn födas i familjen, Scott var snäll och tålmodig med Alice. Alice förstår inte varför inte Scott, även kallad Totte, inte finns mer. Hon frågar efter honom och förlusten av Scott är så fruktansvärd för Marie, hon är så ledsen, då är inte lätt att förklara för en tvååring att Scott aldrig mer kommer hem.

HITLER f. juni -95 avled 24 november -06

Första gången jag såg Hitler var när jag skulle köpa blommor och grönsaker hos familjen Fransson i Granhult (vid vägen mot Alunda) De hade många kaniner och i "kaninhuset" stack det upp två små katthuvuden, Hitlers och hans sköldpaddsfärgade systers. Vi hade ingen katt då men eftersom vi hade höns behövdes musfångare. Båda kissarna flyttade hem till oss. Hitlers syster blev bara ett drygt år innan hon blev ihjälkörd.

Hitler har varit försiktigare men, precis som en hund, lärde han sig känna igen bilar så våra och våra vänners bilar sprang han och mötte. Trots att han föddes ute och aldrig varit en riktig innekatt så var han det keliaste som tänkas kunde. Jag har försökt rensa ogräs med honom spinnande mitt i allt, han verkade också älska att göra hundarna avundsjuka. Han tittade alltid på dem när han kelade som värst med mig. Han visste också vilka av hundarna som ville "äta upp honom" och vilka som var ofarliga. Htler talade om när det var slut på torrfodret, inte för att han var hungrig utan för att det skulle alltid finnas till hands.

En av hans vänner var Torsten, vår närmaste granne. När Torsten kom cyklandes hem mötte Hitler honom. Ibland jamade han och gick till Torstens uthus, där fanns en trådbur för mus/råttfångst, Torsten öppnade och Hitler tog musen.

Många är de som talat om att de passerat vårt hus och noterat att Hitler suttit/legat "på vakt"

En av de mest fantastiska kattor jag mött i mitt liv är borta, saknad av många

MYSSLINGENS UNDRA "BUSAN" f. 23/7 -00 avled 19/8 -05

Det kom ett telefonsamtal från Busans matte, hon berättade att Busan gått bort. På bilden här bredvid , från dec. -04, ser Busans öra lite konstigt ut. Hon hade fått en knöl där, den opererades bort. Den var elakartad men vi hoppades ändå att hon skulle vara bra när den var borta. Så blev det inte, knölen kom tillbaks.

Jag lider med hennes familj. Yngste sonen var så liten när hon kom till familjen att han inte minns tiden före Busans ankomst. De var otroligt fästa vid varandra. Han sparade alltid lite av sin mat till Busan, när han var mindre delade han med sig direkt från bordet. Han kan inte somna nu, Busan har alltid legat bredvid honom och han somnade trygg. De två äldre sönerna saknar henne också, Busan har ju varit deras lillasyster och kompis i 5 år. Hela familjen känner en stor tomhet, vad ska husse nu göra innan han går till sitt arbete på morgonen, inte vill han promenera själv på den invanda morgonturen. Matte är så ledsen så hon väntade några dagar med att ringa mig, hon hoppades kunna berätta utan att gråta, det gick förstås inte. Busan var populär i området i Irsta utanför Västerås. Hundrädda grannar litade på henne, barnen litade på henne, grannhundarna var också hennes vänner, människosläkten älskade henne. Det blir tomt för många nu när det inte längre kommer en glad, alltid snäll, boxerfröken. Det finns så mycket att berätta om henne, någon i hennes familj borde skriva en bok om allt vad den kloka hund har gjort. Ett exempel är att hon alltid visste när hennes yngsta lillhusse skulle bli sjuk. Hon slickade och vårdade honom intensivt och snart förstod familjen att när hon gjorde så kom en förkylning eller annat nästa dag.

KORAD MYSSLINGENS TESSA f. 25/1 -00 avled 29/7 -05

En ängel har förenats med husse Daniel och "storasyster" Clara

Tessa började verka lite dålig, hon hade feber och stoppade svansen mellan benen. Jag har väntat på att hon skulle börja löpa men nu misstänkte jag livmoderinflammation även om hon inte hade några klara tecken.

På veterinärkliniken röntgades hon och när vi lade henne på vänster sida kände jag något som kändes som ungefär som ett valphuvud och det var stenhårt.

Röntgen visade inte så mycket eftersom hon hade vätska i buken. Vi pratade då om ultraljud men chefsveterinären trodde att det var en tumör som satt på levern eller mjälten. Han föreslog operation för om den satt på mjälten fanns det goda möjligheter att Tessa skulle överleva. Hon öppnades med det visade sig att hon hade en tumör som var större än en grapefrukt i buken. Det var bara att låta henne somna in.

Det är så ofattbart att Tessa är borta. Det gick så fort och mamma Axa är ju snart 8 år och fantastiskt pigg och ungdomlig.

VAD SÖT HON ÄR! Det var vad så många sa när de mötte Tessa, alltid just de orden. Även idag, hos veterinären sades det flera gånger. Alla på kliniken fäste sig vid henne direkt, de tyckte hon var söt och så fantastiskt snäll och trevlig. En del av er som läser det här tror kanske att ovanstående är en överdrift men de som kände Tessa känner igen det. Tessa är den absolut trevligaste hund jag någonsin haft. Alltid glad, lydig och arbetsvillig. Vi höll på med en lydnadskurs och Tessa var så arbetsvillig så det gällde att dämpa henne. Hon visade aldrig dåligt humör mot andra hundar, Tessa var bara positiv. Det var bara vid dragkamp spm man fick se upp, hon var så ivrig så fingrarna låg illa till ibland. Jag hade tänkt spara en valp i hennes planerade kull men så blev det inte. Det blir tomt här hemma utan Tessa. Nu är bara hennes mamma Axa och brorsbarnen Xia och Ansgar kvar.

Om det finns änglahundar så var Tessa den finaste av alla. Mer om Tessa på http://www.mysslingens.se/daniels/daniels.1.htm

TESSAS MINNESSIDA

Pepsi var Xachos "storebror", en vacker boxerpojke med stor integritet. Åtskilliga gånger har jag blivit "knockad" på hakan när vi mötts, men vad gjorde det när det var Pepsi som glatt hälsade.

Pepsi visade tydligt när han tyckte att något var pinsamt, en liten besvärlig valp eller "moster" Cillas kattunge Rultan som tror hon är en stor boxer, sådana pinsamheter var det bäst att låtsas att de inte fanns. Kanske var det skönt för Pepsi att han slapp vara med om att hans hem invaderas av ännu en valp, Jassa.Jag tror Pepsi varit en bra förebild för Xacho.

Senast vi sågs var i Enköping 1 maj och jag anade att det var för sista gången. Under de senaste veckorna har det synts på Pepsi att han inte var frisk. Flera prover har tagits men de var alla o.k. Annmarie Maeland, matte till hans far, Walkon Ruff'n Ready "Ruffe" fick också träffa honom på hans näst sista dag. 1 maj, på kvällen, ramlade Pepsi ihop, han fördes till Ultuna. Efter undersökningar 2 maj, som visade på en tumör i hjärtat, fick Pepsi somna in. Bara två månader tidigare gick hans syster Ally bort, även hon av en tumör.

Pepsi, omgiven av "lillebror" Xacho och syster Ally

På Mysslingens träff 2004 blev Pepsi BIM-veteran

En bild jag tycker mycket om, en liten Xacho, trygg med "storebror" Pepsi

MYSSLINGENS SALVIA "SILVA" f. 20 januari 2000 avled 28 mars 2005

Silva var ovanlig redan från födsel, hon hade en bred vit rand på höger öra. Jag har aldrig sett något liknande.

Silva var mycket efterlängtad av matte Margareta, i 30 år hade hon önskat sig en boxer och, på 50-årsdagen, fick hon sin dröm uppfylld.

Margaretas man och söner hade lyckats hemlighålla drömpresenten, Margareta andade inget när hon blev uppmanad att hämta sin present i bilen som sönerna anlänt med. De startade tidigt på morgonen från Karlstad, åkte till oss och körde sedan till Åmotsfors, en Värmlandsort nära Norska gränsen. I de trakterna "ska" man ha jakthund, det har Margaretas familj också, men en boxer! "Den kommer vargen att ta" sa grannarna. Vargen fick tji men i vintras kom en lika farlig smygande, Silva började äta och dricka omåttligt. I början av året blev Silva inlagd för utredning. Svaret kom, fel på binjuren. Silvas enda chans var att få cancermedicin och sedan hoppas att den skulle "slå ut" tillräckligt mycket av hormonerna så att det blev balans igen. Tråkigt nog hjälpte det inte.

På Annandag Påsk skulle jag åka hem från Mysen i Norge och meningen var att jag skulle träffa Silva med familj. Så blev det inte, istället fick Silva somna in bar 5 år gammal.

Jag önskar det fanns några ord till tröst för Margareta med familj, men jag finner inga.