MYSSLINGENS QETESH SÄNDER HÄLSNINGAR FRÅN STOCKHOLM

28/5 -10

Hej Britt-Marie!  

Tänkte bara sända några rader och berätta lite om hur vi har det, var ju ett tag sedan sist(!). Allt är bra med oss och Vova har blivit en så stor och redig tjej. Har inga nytagna foton så det får bli bara text i detta mail.

Vova har precis inlett sitt tredje löp, och då jag hade en viss oro isamband med hennes första löp som var ganska utmattande och omfattande, kan jag nu konstatera att det bara var något som hängde ihop med den gången. Andra löpet följde regelboken från början till slut och det verkar bli så även denna gång (även om det ännu bara precis hunnit börja). Så några fler tankar på sterilisering har inte korsat mina tankar igen. Var ju framförallt för att jag såg hur jobbigt det var för Vova första gången som jag började forska i alternativ.  

Förra sommaren var vi jourmatte åt en hund genom hundfrämjandet där jag är med och hjälper till. Hundens ägare hade bokat tid för avlivning och var precis på väg dit när jag kom in i bilden. Det var snabba ryck som gällde, ett kort möte inom en timma från samtalet för att vi skulle se om hon funkade "hyfsat" med Vova, så att allt skulle flyta på tills vi hittat ett permanent hem till henne. Till en början var Vova väldigt skeptisk till att vi utökade vår flock, och hon "gurglade" ganska fientligt och kastade sig i kopplet när jag försökte promenera hem med de två hundarna. Dixie som var ett år äldre var harmonin själv och promenerade på andra sidan om mig lugn som en filbunke. Det räckte dock med att vi kom hem och jag kunde strukturera upp situationen så blev det lugnare. Jag hade på känn att det nog skulle gå bra men kände tydligt av orosvibbarna redan när hundarna först träffades totts att det skedde fritt på en neutral plats. Som tur var gjorde inte Dixies matte det, för då hade hon nog inte vågat lämna Dixie tror jag eftersom hon initialt även var skeptisk till att låta Dixie få en andra chans i en ny familj "för tänk om hon inte skulle få det bra där...". Hummm.... alternativet med avlivning av en fullt frisk och problemfri hund vtycktes tydligen logisk.... Det är lite sorgligt att vanliga skötsamma hundar kan bli avlivade för att ägarna inte längre har tid för dom :(

Har varit och hälsat på Dixie i sin nya familj och de stormtrivs och tycker att de har fått världens bästa hund. Det nya familjelivet har även haft stor påverkan på Dixie som halverat sin vikt (=ingen mera övervikt) och såg kroppsmässigt nästan ut som en valp men rörde sig grassiöst som den setterblandning hon var. Hon hade också fått en otrolig glädje i blicken när jag träffade henne 6 månader senare. En fantastisk solskenshistoria =) Under de veckor (totalt 6) som Dixie bodde här så blev de två tjejerna väldigt förtrogna med varandra och goda vänner (även om Dixie ibland tyckte att Vova var lite väl ivrig och leksugen ;).

Vova mognade väldigt mycket och lärde sig att bli en betydligt lugnare och tryggare hund under den sommaren vilket var kul. Tror att hon gillade att ha en storasyster =)  

Sedan dess har det fortsatt på den vägen för Vova, och hon är en ganska glad och harmonisk hund. Får ofta kommentarer från folk hur fin hon ser ut, och det är så sant, hon är estetiskt sett väldigt vacker, vilket vi inte minst har dig att tacka för! Visserligen är Vova fortfarande lite rädd för skuggor, men hon litar oftast på att jag tar hand situationen så det är inte något som jag direkt tänker så mycket på numera. Att vi fortfarande jobbar på att kunna slappna av i sociala situationer (med människor) är nog något som man får se som en process, och det ligger ju en del i rasen att vara social och glad i folk... Allt brukar gå bra så länge hon inte får allt för mycket uppmärksamhet, får hon det så kommer stressen igång över att hon vill ställa sig in till 300% och inte inser att det räcker med att hälsa lite lagom och sedan han man återgå till det man höll på med eller vila, hon fortsätter istället vara ihärdig under resten av mötet.  

I övrigt håller vi nu under våren på med en lydnadskurs och det går väldigt bra. Vova har så mycket arbetslust att det är svårt att hålla jämna steg med henne! Ibland tänker jag att det kanske skulle ha varit bättre om Vova hamnat i en familj där man verkligen satsat på att tävla i lydnad eller någon annan aktivitet, istället för att bara stanna på en träningsnivå som varit min avsikt. Men hon visar så mycket tacksamhet och lojalitet att jag tror att hon ändå är rätt så nöjd med oss som familj, och att det inte gör så mycket att hon inte kan visa upp sin fulla potential. Kanske att hon är nöjd med att jag ser att den finns?  

Hoppas att allt är väl med dig och de dina!  

Varma hälsningar  

Anna & Vova (Qetesch)

11/7 -08

Hej Britt-Marie och Kent,  

Hoppas att ni har det fint i sommarvärmen. Vi har det bra här i stora stan, även om Vova (Qetesh) tycks bli väldigt utmattad av värmen. Som tur är gillar hon att bada med viss reservation för några badställen som hon knappt doppar tassarna på.  

Vova har ju nu hunnit bli stora damen, eller dam och dam hon är mer som ett stort busfrö ;o) Hon är otroligt intresserad av att lära sig nya saker och vill alltid vara med (vilket hon får till 99%). Lite misstänksam kan hon vara mot nya mystiska saker (som grävskopor, mörka siluetter på kvällen eller bevattningssystem för gräsmattor ;o), men vem är inte det...

Hej Britt-marie & Kent  

Vill bara säga att allt gått finfint hittills. Någon liten pöl har det blivit men tycker redan att hon verkar förstå hur det skall vara... men det tar väl några veckor till innan det funkar...

Bilresan var lite "darrig" en bit men sedan accepterade hon nog läget.

Sofia vaknade inte förrän vi var nästan hemma och fattade nog inte riktigt hur hunden kommit in i bilen. Hon tycker att det väldigt roligt att vi har fått en ny liten vovve, vill gärna krama, klappa och ligga i hundkorgen;o) Samtidigt som hon respekterar när vi säger att Qetesh behöver sova / vara ifred.

Väl hemma så gick hon och la sig ganska så snart efter en lite nosrunda och välkomstskinka. Vaknade efter någon timme pigg och nyfiken på att se sig omkring. Kvällen avslutades med att tugga och smaska på en seg och broskig grisknorr...  

En sötare bebis får man allt leta efter!   /Anna