MYSSLINGENS HERTA OCH MYSSLINGENS NEVE "BÄBIS" SÄNDER HÄLSNINGAR FRÅN KIL

31/12

Full fart på Skojarbråten!

Skickar lite bilder från vår nyårsafton. Som vanligt är det flest kort på Bäbis, hon är ju extremt uttrycksfull, den lilla skönheten. Eller så är det så att hon inte skaffat Hertas pokerface ännu... :)

Hoppas ni har det bra!

//Anette, Marco, Herta och Bäbis

20/11

Hej!

Ja, det var länge sen, har tänkt höra av mig, men du vet hur det är.

Bäbis mår fortfarande bra! Det är en väldig lättnad. Det funkar väldigt bra med de två nu också, Bäbis har skärpt till sig och  bråkar inte mer. Det har funkat bra med att bara låta Herta få gå  före i alla lägen, det löste problemet. :)

//Anette

27/1

Hej Britt-Marie!

Jodå, allt är bra med flickorna i det stora hela! Bäbis äter sin specialmat och det funkar bra än så länge. Vi har haft några vändor med öronproblem, men det verkar vara på bättringsvägen med tvätt och droppar från vet. Vi har varit inne med Bäbis och tagit prover några gånger under året, och turligt nog träffat på en norsk veterinär som dessutom var boxeruppfödare, och henne har vi fått mycket bra tips från vad gäller kosttillskott och sådant.

Vi har varit på spårkurs, och det tyckte flickorna var väldans festligt. Har fått några älgskankar och en dunk blod så vi lägger spår hemma ibland nu också. Det är så kul att de sticker tillbaka upp i skogen och springer spåret fyra gånger till varje gång. :)

Skickar med lite bilder. Som du ser har Bäbis skaffat sig en alternativ plats i hundsoffan - hon ligger alltid uppe på ryggstödet så att hon ska se ut ordentligt (även om det är becksvart ute). Herta är lite småkinkig med att vara  ute nu på vintern, medan Bäbis röjer runt och jagar räv i skogen runt huset sitter Herta hellre inne i hönshuset när vi är ute och fixar på kvällarna. Morgontrötta är de också, man får knuffa dem ur sängen båda två på morgnarna! För det är  klart att de ligger i sängen, var annars? Så mysigt att ligga och  kramas på morgnarna! :)

//Anette

10/6

Hej Britt-Marie!

Vill bara uppdatera Bäbis-status. Hon är pigg och som vanligt. Vi ska till vet och ta lite blodprover i nästa vecka, fast mest för att vara före, hon verkar inte dålig. Däremot har vi haft en skabbräv springandes här och sållat bland hönsen och ankorna, så det är först det vi ska kolla så det inte smittat. Herta kliar sig nämligen lite.

Som du ser på bilderna är Bäbis en stöddig madame, men det vet du redan. Så fort en stol blir tom blir den upptagen - av Bäbis. Hon är vår stenhårda lilla mjukis. Gosig på utsidan, som granit när det gäller. :) Den eventuella skabbräven har hon vid det här laget jagat till Gävle, medan Herta passat sin boll.

Oj, vad jag älskar dem.

//Anette

21/4

Hej Britt-Marie!

Hade en bra fotograf här i helgen, och bara måste delge lite bilder. Herta och Bäbis är ju det bästa jag vet. Herta är dumglad och Bäbis är bakslug, se den första bilden på båda - det syns så tydligt bara på blicken! Herta undrar hur hon ska få någon att slänga bollen medan Bäbis (aka Monstret) funderar över hur hon ska kunna dra nytta av just den här situationen - HUR vet vi inte än - men det lär hon komma på. De är så olika! Det sägs att man skaffar hund efter personlighet, men sån här blir jag aldrig. Jag kanske kommer halvvägs, eller så har jag en släng av båda, haha... :)

De är hursomhelst lika underbara som de alltid har varit. De är mina flickor, och det är jag väldigt glad över.

Kramar till er!

/Anette

22/1

Hej Britt-Marie!

Vill bara berätta att Bäbis är så himla pigg! Hon är asjobbig (och underbar) hela tiden, vilket är ett jäkligt bra tecken på att hon mår bra. :) Det går liksom inte att bli arg på henne. Det här låter som en skräckvision när det gäller hunduppfostran, men hon funkar ändå! *häpen* Vet inte hur länge hennes goda tider varar, men nu har hon varit så här bra hela hösten fram till nu så vi hoppas förstås på det bästa. Hon kissar inne ibland - vissa nätter, aldrig på dagtid - men det gjorde Herta ända tills Bäbis kom hit och hon var tvungen att skärpa till sig och bli tantig. Veterinären sa att vi inte behövde komma tillbaka förrän vi märker att hon ev blir sämre, och det verkar inte gå åt det hållet just nu.

De är mina flickor ända ut i klospetsarna. :) Och Bäbis är en ljuvlig varelse - lite okuvlig och väldigt charmig...

//Anette

15/11

Hej Britt-Marie!

Bäbis & Herta: 'Den här helgen är vi barnvakt till storasysters lilla dvärgpinscher som är sju månader. Först trodde vi att han skulle gå sönder, han är ju så liten, men det gjorde han inte, så nu leker vi på boxervis. Det är märkligt, men vi har inte mosat honom än! Han är så jäkla tuff när han biter oss i flärparna så du anar inte!'

Anette: Den här helgen är vi hundvakt till Ninas lilla valp (?) som är sju månader. Han är en liten dvärgpinscher som nu väger ca 3 kg. Jag var skräckslagen i början men det går ju som smort med dessa fantastiska flickor! Han avgudar Herta och springer efter henne överallt, och efter honom kommer Bäbis som en bulldozer. De leker och Herta försöker tvinga på mig sin boll, som är hennes liv. Om hon fick välja mellan mig och bollen skulle jag stryka med. Hon är så fin. :) Den lilla pinschern dribblar med Bäbis som om hon vore en smörklick i en stekpanna, och hon tycker det är skitkul.

Förövrigt är Bäbis superpigg, leker och bråkar och tuggar sönder och är uppe på köksbordet så fort jag inte är hemma. Det är så det ska vara, jag är glad för varje upptåg. :)

29/9

Hej Britt-Marie!

Vill bara berätta att Bäbis var hos vet i torsdags (det är nu ca 1,5-2 mån sen sist, hon har varit pigg).

Hon hade INGEN urinvägsinfektion alls och fick beröm för sina muskler! De har lite svårt att bygga när de inte får äta proteiner,  men hon ser ganska normal ut. Det kan vi tacka Herta för, för de leker som tusan!

Hon har varit hur pigg som helst den sista tiden och vi ÄR SÅ GLADA! Veterinären tyckte inte vi behövde komma förrän i december igen om hon håller sig så här, vilket känns jättebra!

Herta har ju blivit dam (om än till stor del bollälskande idiot) och Bäbis är bara... Bäbis. Har aldrig sett maken till självständig hund. Det roliga är att hon är så himla älskvärd medan hon är självständig. Det går inte att inte älska henne. :)

Såg länken om dina planerade kullar - Lexi ser ut exakt som Herta. Blev kär i henne direkt. :)

//Anette

13/9 (Bäbis har inte varit helt frisk och därför skickade jag en förfrågan om hälsoläge m.m. till matte)

Det är ganska bra med henne just nu, hon är pigg och så. Problemet är att hon får urinvägsinfektioner titt som tätt, hon äter medicin nästan varje månad, stackarn. Men med specialfodret har hon blivit mycket bättre än tidigare, hon leker och stojar som en vanlig boxer nu. Hon är väldigt liten, men så kommer hon nog att förbli - fodret innehåller inga proteiner - så hon är lite sladdrig och bygger inte värst några muskler. Problemet är att utan proteiner blir visst skelettet urkalkat, men jag vet inte hur lång tid det tar. Fasar för att hon ska bli dålig, men försöker att inte tänka på det. Det kan ju gå fort eller dröja år, det vet man inte. Vi håller tummarna!

Bäbis är sjuk och mini-liten vilket har fått till följd att hon även är extremt ouppfostrad - det svårt att vara sträng mot en sådan liten krake. Hon är turligt nog också en riktig liten goding, vilket även det gör att hon slipper undan med en del. :)

Herta är också lite slapp mot henne, hon kan gå rätt långt innan Herta brinner av!

Skickar med några bilder på flickorna.

//Anette

22/5 Skickar några bilder på godingarna. Håll med om att Herta har  klar monsterpotential, hehe

17/12 Hej!

Nu börjar julmyset sänka sig över oss! Vi har satt upp ljusslingor kring halva går´n, och det är jättefint! Matte har fått ett gäng höns också, vilket är lite frestande för mig och Herta. De är så irriga att  man knappt kan låta bli att kasta sig över dem! Matte skriker "Gååå!" varje gång och då går vi iväg och letar pinnar i två sekunder. Idag har vi tagit in hela fyra ägg! Dessutom värper ankorna också så snart blir det Axess med äggula på eftersom hela kylen snart är full med ägg. Gott!

Förra helgen var min förra husse och matte och hälsade på och det var jättekul. De hade med sig Casey och vi var ute och jagade getter jättelänge. Sen fick jag sova i Anoshs knä och det var jättemysigt.  Herta var lite kärringgrinig på Casey, men det gick över. Det trodde man inte! Att Herta skulle bli kärring, alltså....

Jag börjar också bli stor tjej nu. Har inte pinkat inne på flera dar. :)

//Bäbis, Herta och Anette i Kil

18/11 Hej!

Nu har Neve/Tess/Bäbi börjat bli stor och kan hoppa upp i soffan själv och vi skriver en rad och skickar lite bilder. Vi skulle ju inte ha någon mer hund, men sen kom hon och då blev det andra bullar. Detta är en tuff och bestämd madame som Herta kommer att få tampas med i framtiden.

Det allra bästa här är nog att få ligga i sängen och kramas under täcket, men sen kommer ankorna. Hon är lite rädd för dem också, för de är nästan tuffare än henne. Som tur är har hon Herta som visar hur man umgås med alla djuren. Hon och Herta är ett riktigt radarpar, det märks att de är av samma skrot och korn och nu börjar hon kunna hänga med lite mer och de leker massor.

Herta håller just nu på att introducera henne i leken "ankpickning". Då ställer man sig mitt i ankskocken och då pickar de på en och det är jätteskönt. När vi är ute i stallet och fixar gillar hon bäst att sitta i det fluffiga spånet under ankornas värmelampa och titta på när vi andra städar och äter hästbajs (gissa vem som gör vad...) eller att få sitta i min stol i pannrummet där det är varmt och skönt.

Getterna gillar henne inget vidare (hon är stöddig och förstår inte hur liten hon är, välbekant syndrom?), men hon börjar haja hur man gör med dem och håller sig undan hjälpligt. Grisen är det inga problem med. Hästar och elstaket är vidrigt! Bra, tycker jag!

Dessutom blev 2,5-åriga Herta plötsligt vuxen. Nåja, "boxervuxen"... Denna rara lilla boxerflicka har knallat rakt in i hjärtat! Hon passar så bra ihop med oss, och hon och Herta har så kul ihop! :)

Jag har dessutom introducerat begreppet vav på jobbet, "vård av valp". Alla andra kollegor "vabbar", men jag "vavvar". Det borde vara alla människors rättighet.

//Anette, Herta och Bäbi i geggan i Kil

Hej, Herta i Värmland här!

Det går en tid mellan gångerna jag hör av mig, men jag har ganska kul här ute på landet. Har hittat på ett nytt trick, kan faktiskt numera få in tre tennisbollar i munnen. Lite kväljningar får man kosta på sig!  Sen släpper jag dem och matte skjuter iväg dem ut på åkern med ett tennisracket så jag får leta upp dem. Sen blir jag varm och trött och får bli spolad med slangen, det är skönt.

Ibland är det någon som rider på våran väg, och då springer jag dit och hälsar. Vet att man ska akta sig för hästar, för om man går för nära dem får man en elstöt och då springer man ut i skogen. Usch! Men den som sitter på är ju rolig!

Förövrigt har jag koll på både kattungar, ankungar, getter, grisar, kossor och hästar. För att inte tala om bulldogen som jämt ska försöka sno mina bollar! Det är kul, för det rör sig överallt och alla behöver passas och lekas med och jag är noga med att vara väldigt snäll mot alla. Förresten barn också, småungar som krälar på mig är inga som helst problem även om matte alltid ser till att stå bredvid och glo, dummern. Jag tycker det mest är kul att se vilken sida de ramlar ner på. Jag har fullt upp och är tydligen världens bästa boxer. Vet inte vad det betyder, men det säger i alla fall matte varje gång vi kramas i sängen. Hon vill förresten säga nåt, vänta...

Matte: Herta är bäst. Och hon är HÄR hos MIG! Jag ser henne som en gåva från ovan. Otroligt trygg, självsäker, rolig, bra... och så har hon sina fantastiskt söta små kinder. :) Tack! //Herta och Anette

Hej! Nu var det länge sedan, men det är Herta som skriver.

Här i Värmland säger de ofta att "herta vore nog", men det stämmer inte. Jag är bra HELA TIDEN! Vi flyttade ju ut på landet förra våren, och det är bra, för här kan man bara hunda runt och lajja i geggan mest hela tiden. Matte hittade mitt halsband för ett tag sedan, och när jag fick det på mig blev jag jättestolt, det var länge sedan jag fick "gå ut". Här går man liksom ut hela tiden, fast utan koppel, tror inte ens vi har något.Idag har vi fixat med ankorna som har börjat lägga ägg. Den stora ankan är bra för han är arg och hackar på mig och det tycker jag är skönt, särskilt när han siktar på magen. Getterna och hästarna har jag också lärt mig att umgås med, tror jag har insett att alla är rätt olika. Är inte helt säker på om jag skulle jaga ankorna om de började springa, men jag tror inte det. Grisen Steve är också rolig, fast mest när han springer vilket inte sker så ofta. Han är för tjock, inte som jag, matte göder mig men det är inte lätt att lägga på hullet när man är som jag. Fick slädhundsmat ett tag, och det funkade fint. Men ibland kommer mormor hit och det är bra för hon har alltid med sig MAT! Massor av mat - rester och sås och sånt. Jag brukar möta dem redan nere på vägen, morfar är alltid livrädd för att jag ska hoppa på Mercan, men det gör jag inte längre. Jag är ju stor nu! Våren är annars en kul tid, t ex hittade jag min älgskank som nu är helt lagom härligt väldoftande... Matte gräver ner den och det är roligt. Mest för att se hennes min när jag hittat den.

Mattes tur:

Herta är verkligen bäst. Kan nog inte med ord beskriva kärleken till denna flicka, det är nästan löjligt. Min lilla bebis som uppfattar varje signal man ger henne. Trygg, självsäker, gosig, kan en hund vara så här? Tack, Britt-Marie! Som om inte det var nog är hon en riktig beauty. Nu ska vi koppel- och ringträna *host* sen ska hon synas! Och nu fyller hon två, det är nästan läskigt. Är hon verkligen stor nu? Näää... Fick höra för ett par veckor sedan då min dotter hade tjejmiddag, en av hennes kompisar blev helt fascinerad av alla djur, speciellt hundarna och katterna, hon sa: Alla djuren är så GLADA! Jag hoppas det. Det är liksom vårt (mitt?) mål.Tror att de faktiskt är ganska glada. Det känns bra. Vi har uppnått en slags borgfrid. Katter, hundar, getter, fåglar och hästar. Och en gris. När han kom hit var han minigris, det är han nog inte längre, de växer hela livet. Och här råder inte någon direkt brist på mat... :)

"Storasyster" Caroline, nu 16:

Herta hårar ner, små svarta stickiga hår, Herta dreglar, Herta följer efter mig, Herta äter illaluktande saker, men trots detta är hon vääääääldigt go och fyller ut den plats som ett syskon hade gjort :)

Idag byggde jag och Herta en bana att hoppa på med min ponny, Herta hjälpte mig att dra ut pinnarna från skogen (hon försökte -tror jag- men dom kom åt fel håll) jaja, hon var iaf sällskap åt mig och hon var den som invigde banan genom att med spänst hoppa över alla hinder. Det var superkul tyckte hon! Sen passade hon på att hämta sitt älgben och köra upp i knävecken på mig -USCH!-, men våran hoppstund var ju kul så länge den varade. Hon har blivit hur duktig som helst och lyder för minsta vink förutom när hon blir lite uppspelt när jag går ut med min ponny, då är hon otroligt påfrestande, skuttar runt helt planlöst och är i vägen, men annars är hon en väldigt vänlig själ enligt mig, trots att hon retar ankan så han ska picka på hennes mage vilket hon älskar! :)

Med vänliga hälsningarHertaoch hennes stora familj (några människor och massor av djur)