TILL MINNE AV MYSSLINGENS DIZZY

Jag ska ge er berättelsen om Dizzy och hennes omväxlande liv. Det finns hur mycket som helst att berätta så jag får hoppa över en del. Bilder finns längst ner på sidan.

Dizzys liv började inte som de flesta valpars liv. Axa hade svårt att få ut sina valpar, jag åkte till veterinär i Uppsala och hon fick en spruta och födde 2? valpar. Vi åkte hem i tron att valpningen skulle fortsätta men det blev en tur till och hem igen med sprutor. Någon valp till kom men natten gick och på morgonen var det dags att åka till veterinären igen. Jag var så trött så Kent åkte. Det blev snitt och det fanns en död (nästan helt uppluckrad) valp, troligen den som orsakat valpningsproblemen. Längst in i ena livmodershornet, innan för den döda valpen, låg en, mot alla odds, levande valp. En tigrerad tik med lite vita tecken. På hemvägen bestämde Kent att hon skulle heta Dizzy. Eftersom valpningen varit långdragen överlevde bara två valpar, Dizzy och hennes vita syster Disa.

Eftersom Dizzy var den absolut sista valp Axa skulle få så fick hon stanna kvar hos oss. Syster Disa flyttade till Mysslingens Yasmin med familj.

Dizzy var en härlig liten tjej och hon älskade mamma Axa mer än allt annat på jorden. En kärlek som faktiskt bestod genom alla år. Vi gick kurs, med varierat resultat, det var ju en massa andra valpar att hålla koll på också. Bäst var hon på "sitt" då hon satte sig bredvid mig.

När Dizzy var 14 månader började en ny fas i hennes liv. Agneta, som hade Mysslingens Xana "Maja", tog hem Dizzy till Roslagsgatan i Stockholm för lite social träning. En stor förändring mot livet på landet, Dizzy fick åka tunnelbana, möta konstiga hundraser och "konstiga människor. Efter ett tag sa Agneta att Dizzy hade konstiga reaktioner ibland. Rädslor som kunde dyka upp när man minst anade det. Innan dess hade det funnits planer på ev. avel men de planerna avskrevs, Dizzy blev kvar i staden, Agneta fick helt enkelt överta henne. Under åren har jag retat Agneta och sagt att det var för att få en gratis hund som hon hittat på det där med Dizzys rädslor. Självklart var det inte så.

Åren har gått och Dizzy har haft ett innehållsikt liv med Maja och Agneta. Allt från att umgås med allt och alla överallt. På klubbar, Hundcampus, restauranger och fikaställen, på Tullen, i Skärgården ...... ja, överallt! Men tro inte att hon, trots det, någonsin givit avkall på sin egen personlighet, nej Dizzy har sett till att visa vad hon tyckt. Hon fick massor med vänner, både bland människor och hundar.

För ungefär 1,5 år sedan fick Dizzy och Maja en lillebror, Mysslingens Uniqe Seven. I maj 2009 vandrade Maja vidare och Dizzy och lillebror blev kvar hos matte Agneta. Agneta hade tränat med flickorna och även försökt sig på tävlande. Det var inga större framgångar vilket matte skyllt på sin egen "okoncentration". Men med Seven satsar Agneta ordentligt.

Under de senaste åren har Dizzy fått sina krämpor, hon opererade bort en aggresiv cancerknöl och det gick bra. Hon fick operera bort livmodern och hon fick problem med njurarna och åt därefter specialfoder och medicin. När matte och Seven åkte på träningsläger kom Dizzy på semester hos oss och mamma Axa. Hon kände sig alltid som hemma direkt.

I somras började vi prata om vad som skulle vara bäst för Dizzy. Att ha lite jobbigt och tråkigt när matte och Seven tränade eller att bo hos oss på landet med kompisar och "lagom" aktivitet. Det blev så att Dizzy flyttade hit och hade nu två mattar och husse Kent. Inga som helst problem varken för hundgänget eller människogänget.

Av Dizzys sjukdom märktes inget. Men, den senaste veckan kom en förändring. Dizzy hängde inte på ut lika mycket, men det var ju rejält kallt också. Hon under tisdagen ville hon inte äta annat än godbitar som hon sedan kräktes upp men ingen feber eller annat tecken på sjukdom. På onsdagen 22/12 kom Agneta och Seven hit på vägen till Agnetas föräldrar i Härnösand. Dizzy hade då matvägrat och gick bara ut och kissade och all övrig tid låg hon i sin biabädd. Vi tog kontakt med hundsjukvård och kl. 17 kom Dizzy och jag till Börje Rembacken i Uppsala. Tanken var att hon skulle få dropp och steroider för att må bättre igen. Börje tog först ett blodprov och tempen. På några timmar hade den gått ner från 38 till 36, det var då jag insåg att Dizzy var döende. Svaret på blodprovet visade på att alla världen var helt galna. Det blev ett samtal till Agneta som körde den jobbiga vägen norrut i tråkigt väglag och kyla. Vi visste att det inte fanns något att göra, det var fruktansvärt. Dizzy fortsatte att bli kallare och hon brydde sig inte om någonting. Det var svårt att hitta någon blodåder i benet, de var troligen inte utspända längre. Till slut tog andetagen slut och jag fick åka hem ensam i den 30-gradiga kylan. Det var minusgrader i mitt hjärta också tårarna rann hela vägen hem.

Det finns några saker jag är tacksam för, att Agneta och Seven kom på besök på Dizzys sista dag, att Dizzy inte verkade ha ont under de sista dagarna och att Börje och hans personal var underbara. De hyste verkligen medkänsla och tog sig även tid med mig och min förtvivlan. Dizzy var den tredje på ett halvår som vandrade vidare. I juni var det hennes älskade mamma Axa, i oktober var det Dexter och nu Dizzy själv.

Tänk så många som mötte henne på de evigt gröna ängarna när hon lämnade vår iskalla värld. Först i mottagningsflocken var säkert Axa och Maja och därefter en lång följd av Dizzys släkt och vänner. Jag hoppas de har ökat på antalet tennisbollar på andra sidan. För med Axa, Maja och Dizzy samlade behövs det, Dexter föredrar nog en fotboll.

Du har det underbart nu Dizzy men vi som blir kvar här har det svårt. Vi behövde dig här länge till. Vi saknar att se dig sticka ut tänderna, vi saknar dina hopp och skutt, vi saknar allt du gav oss. Dizzy, du skulle inte överlevt valpningen men det gjorde du! Du bara bestämde dig för att leva, tror jag, precis som du nu bestämde att det var dags att släppa det här livet.

Älskade lilla Dizzy, njut av dit nya eviga liv.

Dizzy 9 månader

Dizzy med mamma Axa

Dizzy med halvsyster Tessa

Dizzy på kurs då hon bl.a. blev arg på en rotvälta

Dizzy i matte Agnetas knä

Dizzy med kompisar

Dizzy och Maja

Dizzy och Seven

Dizzys på bild från de senaste månaderna