TILL MINNE AV KORAD TREBULA DEXTER

Dexter född 25/3 -01 avliden 29/9 -10

Dexter på 9-årsdagen

Dexter har haft en del krämpor under uråt, stoke, operation av tumör och en del annat som gjort att han till och från inte mått så bra. Igår fick han frossa och idag kunde han inte gå på höger bakben. Vi åkte till Niclas Hellström som var den veterinär som opererade honom för några månader sedan. Vi kom gemensamt fram till att det var dags för Dexter att slippa sina plågor.

Dexter på väg in till veterinärkliniken

Dexter väntar på Niclas

Här sover Dexter i väntan på en spruta.

Här kan ni läsa om hur Dexter kom till oss

Dexter var en stor personlighet. En glad, lite klumpig gosse som kunde se ut som han inte fattade någonting ibland. Han tog plats, fanns inte platsen såg han till att ta den. Dexter var van att flocken var delad i läger men så är det inte här. Ibland förstod han inte riktigt varför valparna också skulle vara med men han lärde sig och tillät dem att sova med honom.

Han har bott med sin son Thure sedan Thure föddes för två år sedan. När de såg på mig att det var dags för promenad hoppade och snurrade de så att allt löst var i fara. Två klumpedunser som var yra av glädje!

På den översta bilden har Dexter fått en födelsedagspresent. När han första gången fick ett inslaget paket hos oss visste han inte hur han skulle göra men han lärde sig.

Vi är glada för att vi fått förtroendet att ha Dexter hos oss. Vi har älskat honom varje dag vi haft tillsammans och han har lämnat sina gener kvar hos oss genom Thure. Det finns egentligen inte ord för att beskriva Dexters storhet.

Nu får vi leva med minnena av en underbar boxerpojke som kom till oss av en slump. Ödet förde oss samman.

Nu har Dexter flyttat till de evigt gröna ängarna, återförenad med sina söner Tango, Calle och Cesar och med Axa och alla andra vänner och släktingar. Jag är säker på att hans matte Ulla också tagit emot honom, det är nästan exakt 4 år sedan Ulla gick bort och Dexter har varit en länk till Ulla för mig.

Varje gång någon kommer hit kommer vi att bli påminda om Dexter som alltid sprang runt och letade efter något att ha i munnen när han hälsade. Många gånger när jag var vaken på morgonen visste jag att Kent snart skulle komma ner från övervåningen då Dexter kom nedspringandes, febrilt letande efter en "grej". När han hittat något sprang han upp för att ta emot Kent.

Du finns i vårt minne för alltid Dexter