TILL MINNE AV BIRK av matte Anna-Lena

Det känns väldigt tomt här hemma. Birk finns hos oss hela tiden.

Imorse när vi åt frukost var sorgen outhärdlig, han brukade alltid sitta med på kökssoffan.

Om vi åker hemifrån en stund väntar vi oss att se Birk när vi kommer innanför dörren men det är bara tyst och tomt.

Birk var inte bara våran hund utan barnens lillebror och våran son.

Om jag tog sovmorgon så väckte han mig alltid kvart i tio för att sedan vänta tålmodigt på morgon promenaden medans jag duschade och åt frukost.

Vi har bara fina minnen av Birk, han var alltid sig själv. Väldigt maskulin och lite ouppfostrad men det trivdes vi med. Jag vill tro att han hade det bra hos oss, han var sällan ensam efter som jag varit hemma på dagarna.

Att åka bilen upp till Dalarna var något av det bästa han visste. Där hände mycket och han älskade att bada och simma i Siljan.Vi njöt alla av dem härliga promenaderna runt byn.

Vi älskar honom och saknaden efter honom är oerhörd. Allt gick så snabbt och vi passade på att skämma bort honomextra mycket den sista veckan.

Vi är chockade av det som har hänt. Birk betydde väldigt mycket för hela familjen och han kommer alltid att finnas kvar i våra minnen och hjärtan.

Kramar från Anna-Lena Olmats med familj