TILL MINNE AV KORAD AXA HELKAR KARHEL

Jag åkte till veterinär idag för att Axas vänstra öga så konstigt ut. Niclas (Hellströms veterinärpraktik, Uppsala) skulle försöka skriva ut något som hjälpte.  

Han talade också om att om hennes stora tumör i juvret skulle skadas så skulle hon förblöda. Hon hade också en utväxt vid höger öga som ibland var stort och ibland mindre. Ena sidan av hennes käke har växt mycket under senaste halvåret och hon hade tänder som behövde åtgärdas men då måste hon ha sövts.

När Niclas gick ur rummet för att se vad han skulle skriva ut för ögat ringde jag hem till Kent. Vi var överens om att det började bli mycket som hänt Axa under senare tid, nästan döv var hon ju också. Ingen av oss ville att hon skulle lida och kanske skulle de andra försöka klättra i rang.

Med tanke på den fina kritik hon fick på Träffen så kändes det rätt att hon skulle få sluta på topp. Ändå är det här det värsta beslut jag någonsin tagit på någon av våra hundar. Hon hade en så enorm personlighet så ingen annan kan komma ens i närheten. Ingen annan kan le som Axa gjorde. Det känns nästan som hon ändå ligger i sin älsklingsfåtölj och följer oss. Jag har sagt det förut och kommer att säga det många gånger igen, Axa är det bästa grisen-i-säckenköp jag någonsin gjort. Hon har ju nedärvt sin härliga mentalitet väldigt starkt. Hon har aldrig varit sjuk, fick inte ens kennelhostan när resten av gänget fick det. Annars var hon husses hund, retades jag och gick fram till Kent och kramade honom och sa "min husse" störtade hon fram och tryckte sig närmast Kent, han var minsann Axas husse, så det så!

Jag körde hem från Uppsala med rinnande tårar. Vi har haft lyckan av att ha denna underbara hund i mer än 12 år. Det känns verkligen att hon saknas, hon tog en stor plats och det var hon mer än värd.

Varje boxer är unik men för att travestera George Orwell "En del är mer unika än andra"

Nu har hon mötts av sitt livs kärlek, Credo, och Paxa, Pondus, Tessa, Zally och Taxa och mängder av andra släktingar.

Drottning Axa har kommit hem till de evigt gröna ängarna och jag tror att hon nu får äta så många kakor hon vill.

Vi saknar dig så obeskrivligt mycket älskade Axa

Läs också "Historien om Axa" som skrevs vid hennes 12-årsdag i augusti 2009.

Bilder från Axas liv kommer så snart som möjligt.