HISTORIEN OM AXA

Allt började 1997 med att Roland Gyllenhammar, med familj, flyttade från Sverige till Munchen.

Han hittade en snygg hanvalp i Tjeckien som skulle till Barbro och Lasse på Bol's kennel. Jag blev tillfrågad om jag också var intresserad av att köpa en valp från Tjeckien. Självklart lät det lockande och efter att jag noga övervägt för- och nackdelar sa jag ja till en tikvalp.

Det hade nyligen kommit nya införselregler för hund och det som gällde var att hund från land utanför EU skulle valpen stanna i hemlandet till den blev 3 månader, då fick den vacc. mot rabies. Därefter skulle den stanna i annat EU-land i minst 120 dagar då man kunde ta prov och se att vacc. var o.k. I detta fall alltså hos Roland i Munchen.

Lasse Grandin flög ner för att träffa Andy och sedan åkte de över gränsen till Tjeckien, till Prag. I Prag fanns Nathali som hade ett litet pensionat, hon ställde upp som tolk och skulle också ta hand om valpen den första månaden. De åkte runt till några olika uppfödare i och omkring Prag. Till slut valde Lasse ut den valp som skulle bli vår, hon var född 17/8 -97.

Jag fick se lite bilder men det var svårt att bilda sig någon riktig uppfattning om valpen. Lite nervöst var det också att skicka iväg en massa pengar utan ett enda papper som garanti. Jag hade lite kontakt med Nathali och fick också några bilder. De bilderna har tyvärr försvunnit men det var bl.a. när Axa låg nerbäddad i Nathalis säng tillsammans med hennes boxer Ambra. Axa fick lära sig att umgås med alla typer av hundar i den stora parken nära Nathalis bostad. Där sprang alla hundar lösa under rastning och ingen bråkade, de var vana att umgås. Det är något som följt Axa genom livet. De enda gångerna hon varit inblandad i bråk har varit hemma med andra tikar under perioder när hormonerna svallat som värst.

I april -98 var det äntligen dags! Jag behövde bara åka till Gamla Uppsala där Roland mötte upp. Han hade bilat från Munchen och upp med Axa. Axa följde gärna med mig och gick in här hemma som om hon alltid bott här. Jag har aldrig ångrat att jag vågade ta chansen. Jag brukar säga att Axa är det bästa "grisen-i-säcken-köp" jag gjort. Lasse blev lite betänksam när han såg att hennes underkäke växt ut mer än överkäken men vad gjorde det.

Hon är en stor personlighet (ja, jag vet att det är alla boxrar) sammansatt av så många bra egenskaper som hon också nedärvt till stor del. När hon genomförde sitt MH var det som om hon sa, när hon var klar, - Lite läskigt men jösses så roligt! Samma sak vid korningen hon såg ut att vilja ta ett varv till. Hon blir alltid lika sprallig när hon kommer till Olandstraktens BK där hon gjorde MH och korning. Axa stämmer inte in på bilden av boxer som en sjuk ras. Hon har ALDRIG varit sjuk, inte ens kennelhosta biter på henne. Hennes livmoder är borta p.g.a. att löpet inte ville sluta, men sjuk var hon inte. Ingreppet gjordes på Ultuna och de skickade hem henne tidigare än brukligt eftersom hon inte ens visade något obehag av operationen.

Hon är först och främst husses hund, det har hon själv bestämt. MIN HUSSE säger hon tydligt om jag retas och kramar Kent och säger att han är min. Fort som 17 ser hon till att komma närmast husse.

Pikar och blickar har kommit då hon varit på utställning, hon visar ju tänderna. Men, som Milos Lucic sa på Boxer-SM 2005, hon HAR sina tänder kvar! Hon blev placerad 4 av 7 i klassen. Hon är utställd 4 gånger som junior med 1:a varje gång. 1 gång i öppen klass med 2:a, 8 gånger som veteran och har fått 1 CK och blev BIR.

Axa har 19 barn, 77 barnbarn, drygt 100 barnbarnsbarn, och ett antal barnbarns barnbarn!

På UNGA OCH GAMLA SLÄKTINGAR hitter ni en bild med Axas faster, farmor, farmorsmor, farmors mormor och farmors mormorsmor, jag hoppas det är de generna hon ärvt. De fanns alla på Dybohurky kennel i Tjeckien.

Axa känns fortarande inte gammal, hon springer lätt och är glad och sprallig. Det är underbart att mötas av hennes stora leende. Visst hör hon lite illa och luktar inte så gott i munnen men vad är det, bagateller. Hon är lite trött på valpar men ibland förbarmar hon sig över någon som hon då vårdar med största omsorg. De små i W-kullen är hon mormors farmor till.

På hennes födelsedag hoppas hon säkert på många paket, gärna innehållande kakor eller annat godis men saker gillar hon också. Omslagspapper är viktigt, hon älskar att öppna paket.

Till dem som fortsätter att tycka att Axa är överskattad vill jag bara säga.. Axa har något som inte kan beskrivas, det måste upplevas. Jag har några att jämföra med och har svårt att hitta någon med alla hennes fördelar. Att få lära känna en hund som Axa är en ynnest som vi bara kan tacka ödet, och dess medhjälpare för.

Ett tack till alla Er som förvaltar och för Axas gener vidare.