ANTON HAR EN HÄLSNING TILL ER SOM TROR ATT HANAR ALLTID VILL SLÅSS MED ANDRA HANAR

I lördags när jag gick morgonpromenaden träffade vi först mellanschnauzern Mirra (granne, god vän och lite äldre än Anton), det blev lite bus och skoj. Sedan träffade vi skotska terriern Rally (granne, god vän och lite äldre än Anton), inget bus, men de brukar prata med varandra. När vi skilts från Rally blev vi upphunna av labradoren Tamino (6 månader), han har Anton som idol så det blev bus och skoj igen.

Nästa promenad träffade vi först borderterriern Doris (lite äldre än Anton), de tycker om att prata med varandra. Därefter träffade vi mina föräldrar med sina tre mellanpudlar (Queenie, Wittra och Xhanti), inget bus, men det är viktigt att prata med varandra.

När vi följt dem hem är det inte långt till Ior och dit drog Anton. Han var hemma så det blev bus och skoj igen. Sedan gick vi hem i snöovädret.

Nästa promenad blev det först Mirra igen, sedan träffade vi en nyinflyttad irländsk setter, Donna, på ett och ett halvt år, bus och skoj igen. När de hade gått vidare dök shetland sheepdogen Nemo (7 månader) upp. Bus och skoj igen.

Summa: 10 kompisar! Och då var det knappt hälften av alla hans kompisar. Vi träffade inte de nära vännerna Eddie (golden retriever, 3 år), Nicki (fästmö och jämnårig bordercollie-labrador), Chivas (3-årig cavalier king charles spaniel), Morris (jämnårig (på månaden) soft coated wheaten terrier) eller Bonzo (2-årig collieblandning).

Sedan har vi ju alla kompisar man inte träffar så ofta, men de är alldeles för många för att börja räkna upp. Jättekul att ha en så social kille, så det blir nog inte så värst synd om lilla Slåttmyrens Bad Boy när de träffas.

Anton/husse Gunnar