ANTONS ÄVENTYR

För ett tag sedan var vi ute och gick med John och Ior. Vi lämnade en park och kom upp på en gata. Ior började gå MYCKET bestämt åt ett håll. Åsa och jag tittade på varandra och sa till John att Ior skulle få visa vägen. Vi hamnade vid min brors trappuppgång.

Nu är det så här att varken John eller Ior visste att min bror bor där. Anton och jag gick 20 meter efter John och Ior, Åsa var i mitten. När det blev mer än 20 meter vände sig Ior om och tittade på Anton sedan var det full fart igen. Hur gick det till? Anton har varit där många gånger så han hittar, men John har aldrig träffat min bror och Ior har träffat honom en gång som hastigast för nästan tre år sedan.

Ingen av oss hade någon annan förklaring än att grabbarna måste ha något slags språk som inte vi märker. Det var en väldigt häftig upplevelse.

Vi hade cyklat till ÖB (ligger vid Sala-utfarten, dvs norra Västerås), Åsa, Anton och jag. När vi skulle hem (vi bor i sydsydost) fick Anton för sig att han skulle visa vägen. Det är ju roligt med en hund som har lokalsinne tyckte vi så det fick han göra.

Det blev många konstiga vägar, men hela tiden rakt tills vi hamnade på Djurmagazinet (ligger på Hälla (IKEA ligger åxå på Hälla) öster om stan). Vi gick in köpte lite godis till grabben, det var han ju värd efter en rolig cykeltur (varken Åsa eller jag hade någonsin varit på en del av cykelbanorna han valde), sedan drog vi iväg igen.

Vi kom förbi ett café som ligger i närheten, Anton tvärnitade och tittade menande på mig. Åsa och jag fattade ingenting, han tycker ju inte om fikabröd. Nåja, jag gick in och köpte till oss och sedan bar det av igen. Till en lantlig liten grusväg (ligger mellan en åker och E18 (stängsel mot E18)) och där stannade Anton vid en bänk och skulle ha picknick. Han skulle inte ha fikabröd utan han ville ha lite av sitt godis och mest lek.

Efter detta har vi vissa misstankar att han pluggar stadskartor när vi är på jobbet så han ska kunna få lite ordning på promenaderna.

Mattes koll är ju så där enligt Anton, men husses är ju totalt obefintlig. Han tycker väl att han får anpassa sig efter omständigheterna, stackarn.

Gunnar, Åsa och Anton